Björne lever under ständigt verbala hot och sporadiskt mot honom utförda hatiska gärningar
Igår bestämde vi att vi skulle ställa till med mysfrukost idag. Men själva beslutsprocessen ballade ur och det blev EXTREMT viktigt att kliva upp i tid. Så viktigt att Amanda först hotade med att göra något halvdrastiskt med Björne men jag minns inte riktigt vad, de gör så mycket dumt mot Björne om dagarna att 1) hälften vore nog och 2) jag lägger väl typ en tredjedel på minnet, som att det tidigare under gårkvällen spred rykten om honom att han hade börjat röka fast han inte alls hade det. Hur som helst så var Amandas hot mot Björne så pass grovt att jag då hotade med att, om dom gjorde vad-det-nu-var mot honom, blöta ner Amanda, Viggo och sängen med vår använda golvmopp. Då gick Amanda bananas och hotade i sin tur med att "spola ner Björne i toaletten, eller nej förresten, göra 'morgontoaletten' på honom och sedan låta honom ligga kvar i toaletten".
Där tyckte jag att gränsen var passerad.
Förstår ni under vilka stressiga förhållanden Björne lever egentligen? Vad ska jag göra?
Tacksam
Min kära vän Hanna Elo går ju Bibelfjäll i Hemavan och har idag skrivit ett inlägg om tacksamhet. I slutet uppmuntrade hon oss som läser att fundera över vad vi är tacksamma för och det är precis vad jag ska göra just nu.Hanna skrev så fint i stycken med bilder och allt men jag skriver en lista på fem saker för att begränsa mig lite och för att hinna innan det är utbildningsdax.
Såå, fem saker som jag är tacksam för:
- Hur jag bor just nu. Att bo med Amanda är helt enkelt hur bra som helst. Plus att vi bor nära Betel där jag har ännu en jättefin Amanda och en jättefin Alvina.
- Att jag har fått förmånen att under livets gång lära känna så fina människor här, i Vännäs/Umeå och på andra håll i Sverige.
- Min älskade familj.
- Immanuel 153 och min hemgrupp. Utan dem hade förra terminen varit oerhört långsam och ensam.
- Att det var möjligt att flytta till Stockholm förra året (och att jag har haft möjlighet att bo kvar). Inte för att jag tycker att det är något fel på min kära uppväxtort utan för att det är något rätt med Stockholm just nu.
På återseende!
Hej från Åkis
Kör en snabbupdate eftersom statistiken har gått ner till låga NOLL läsare. Det är stort fast tvärtom, det är egentligen förväntat. Till och med mamsen är less på att se inlägget om Alexander har hon sagt och eftersom hon är mitt största och enda fan så känner jag att det bör ses som det enda rimliga att också ni andra har gett upp. Att jag ändå adresserar dessa inlägg "er" beror på att jag av någon anledning förlitar mig på att NI använder bloglovin' OCH följer mig, vad mindre kan man vänta sig liksom? (ironi)
Men det är soft här, vi börjar så sakteligen reda ut livet och har nu, som bevis på detta, hemförsäkring fixat och internet på intågande. Det ni! Dessutom har vi skruvat ihop diverse möbler och således blivit typ 10 år äldre eller något.
Några andra saker som har hänt:
- Jag har träffat mina vänner här som jag har saknat.
- Jag har utvecklat en ambivalent relation till Björne från Björnes magasin.
- Jag har börjat plugga.
- Jag har hängt på Betel.
- Jag har jobbat.
- Jag har varit på Grönan och sett både Kapten Röd och Den Svenska Björnstammen.
- Jag har varit med om märkliga möten på bananen och uni.
Det här med min relation till Björne måste vi reda ut. Han följde ju med till Åkis som något slags skämt och för att han fyllde en rent praktisk funktion under resan men väl här har han blivit något slags substitut för "MANNEN I MINA DRÖMMAR" (som jag alltså inte har funnit). Men han har det inte lätt min lilla vän för Amanda och Viggo beter sig som två barnungar och behandlar honom för det mesta vårdslöst. Igår lade dom till exempel in honom högst upp i ett skåp i köket. Fatta om han hade ramlat ner, han hade ju skadat sig för livet. Och några dagar innan det ställde dom honom upp-och-ner i soffan med en kiwi mellan benen. Barnsligt, tycker jag.
Nehepp, nu ska jag plugga lite.
Adios.