Julica

Okej, jag SKA plugga. Jag MÅSTE plugga. Jag VILL plugga (fast nä). Jag ska hur som helst ta tag i det om ett tag. Tänkte bara att jag måste berätta om någonting underhållande först.

Det handlar om en man. Vi kan kalla honom "Larry" för att innehållet för en gångs skull ska ha något slags samband med rubriken. Den här Larry har aldrig räknas som en simmare på elitnivå. Tvärtom faktiskt. Det ryktas till och med att han när han som barn skulle ta det berömda "Simborgarmärket" i Hjoggsjön utanför metropolen Vännäs hade en kraftig lutning på kroppen. Ja, det var faktiskt så att han, enligt sägnen, misstänktes för att gå på botten och enbart röra på armarna. Ögontjänare på modern svenska.

Larry växte upp. Han gick ofta under namnet "badkrukan" av vänner och bekanta. Han övade aldrig på sin förmåga att simma.

Så hände det. Plötsligt. Ofattbart. Orimligt. Larry började simträna en gång i veckan. Han sa att han försökte övervinna sin rädsla för att vistas på djupt vatten.

Idag berättade Larry för mig att han brukar fundera på varför det går så långsamt för honom, varför han ständigt blir omkörd i vattnets virvlar. Han sa sedan att han dagen till ära hade givit sig på en inofficiell tävling mot en äldre dam som hade med sig rullatorn fram till bassängkanten. Larry tyckte att hon såg ut som en rimlig motståndare, särskilt med tanke på att hon inte visste att de tävlade. Så Larry började simma, fast besluten om att inte låta den äldre damen simma om honom.

Men något hände. Efter ett tag blev han omkörd. Av kvinnan. Med sin rullator väntandes vid kanten.

Larry kommer aldrig att simma snabbt. Men han kommer alltid att simma. (Kanske.)



Fotnot: Larry heter egentligen någonting annat.