Nej Ammi, jag har inte glömt...om du ens funderade på det.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? din kreativa talang? Med några spännramar och metervaror (gills IKEA-katalogen förresten, annars orkar jag helt enkelt inte.)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? Min urdruckna kaffekopp.
3. Vad var det senaste du såg på tv? Wosh...typ en bit av en fotbollsmatch i...söndags?
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är: 12.25
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Min mor som öppnar dörren.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då? Vandrade hem från kyrkan i gårkväll.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen? En annan text som jag började skriva här men tog bort.
8. Vad har du på dig? En sån där vad det nu heter som är shorts och tröja i ett.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad? Det gör man väl alltid, bara det att man inte kommer ihåg det? Hur som helst var det något rörigt. Fast jag minns inte vad.
10. När skrattade du senast? Igår någon gång.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? Hyllor, en ljushållare och en tavla.
12. Har du sett något konstigt på sistone? I förrgår såg jag en väldigt konstig frisyr och ett sjukt random (men snyggt) tyg.
13. Vad tycker du om den här utmaningen? Helt ärligt har jag gjort roligare.
14. Vilken var den senaste film du såg? Hm.. Nyckeln till frihet.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa? Grejer till renoveringen som vi håller på med nu, sedan allt som behövs till Någonting Större. Hm, det står ju "köpa", betyder det att man inte får skänka? I sånna fall skulle jag väl köpa upp alla resurser i hela världen och fördela dem lite jämnare. Och alla vapen i hela världen så att jag kunde förstöra dem. Kanske skulle jag köpa allting som enligt min mening som förstör människor och förstöra det? Hur skulle det bli? Mer kaos eller en perfekt värld? Antagligen inte perfekt för pengar löser ju inte allt. Aja, en lägenhet i Stockholm och Spanien också. Och inredning till dem.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till. Räknade nyss ut att det finns en, två, tre, fyra personer som jag helt oväntat och av diverse olika anledningara saknar just nu.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara? Snor Amandas svar rakt av; fördelningen av pengar/resurser/mat/vatten/makt.
18. Tycker du om att dansa? Ett tveklöst ja.
19. George Bush? Är såå pasé... Nämen allvarligt så kan jag väl inte påstå att han inom politiken har vunnit min sympati. Fast jag har inte varit så engagerad så egentligen borde jag väl inte uttrycka mig alls.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka? Eli, Elia och Elis är ju fina pojknamn, och kanske Nellie till flickan, fast det har egentligen min syster bokat så det är väl lite taskigt att ta det... Och att kombinera Nellie och något av pojknamnen kan bli lite overkill, eller bra, jag vet inte. Men hur som helst får jag ändå inte ta Nellie.
22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? Ja.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? Jag vill inte att han ska säga något, jag vill att han ska le och krama om mig.
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna? Jag har typ inte ens fyra läsare så...
Listigt
Allsång på Skansen.
Fotbolls-VM.
Renovering.
- (Minus)
Att jag har missat samtliga mål i kvällens match.
Jag kommer inte att vara glad på min student
Jag blir vemodig av sånt här. När jag ser deras bilder och när jag imorgon ser ännu fler gör det lite ont i mig. Jag ogillar farväl, det har jag alltid gjort. Tycker det är jobbigt att kramas, att säga lycka till och vi måste ses och ta hand om dig och allt det där. Det betyder att någonting är slut. Att någonting inte kommer att komma tillbaka. För hur mycket vi än säger att vi måste ses så kommer vi få fler vänner och allt mindre tid och rätt var det är så har det gått alldeles för många månader för att träffas helt spontant.
När vi gick ut nian grät de allra flesta i min klass. Jag har aldrig varit den gråtande personen men den gången minns jag att jag verkligen önskade att jag kunde gråta. För det var sorgligt. Det var ett hejdå. Ett bokslut. Vi hade varit så tajta och nu skulle vi plötsligt inte träffas mer. Aldrig på samma sätt som vi hade gjort de senaste tre åren i alla fall. Vi skulle aldrig mer dela samma erfarenheter, aldrig mer sitta i korridoren och kasta nycklar, aldrig mer gå tillsammans till matsalen, aldrig mer våndas inför ett prov tillsammans, aldrig mer skratta åt våra lärare tillsammans. Aldrig mer. Det är någonting oerhört skrämmande i "aldrig mer". Och vid varje farväl är det alldeles för nära.
Men det är någonting annat också. Jag tror att det är insikten att man inte tog vara på alla fina människor tillräckligt mycket eller tanken på allt man ville ha sagt men aldrig sa som blir så påtaglig när man säger hejdå. Och jag är rädd att det inte går att göra någonting åt det för får man allting sagt och tar ständigt vara på sina vänner blir ögonblicket ändå lika smärtsamt för då vet man att kontakten med den väldigt nära vännen aldrig mer blir densamma.
Men våra farväl är nödvändiga. Det finns inget konstant. Varje sekund är en aldrig mer-sekund. Allting förändras. Jämt. Om vi så vill det eller inte så gör det det. Och det gäller att "inse att förändring är det normala", som någon sa en gång. Fast jag kommer nog ändå inte att vara glad på min student.
Alex Schulman drar :;P:P;PPP-skämt och jag undrar om det är medvetet...
Jag känner inte Blondinbella. Eller så gör jag det.
Helt seriöst. Jag trodde att jag kände Blondinbella. Eller att Blondinbella var någon av de människor jag känner. Bloggar är sämst. Eller så är jag det.
Bloggvärlden
Några månader senare var det dags för nästa besked; fyra, FYRA, av mina vänner skulle börja med detta så kallade bloggande. Förvisso tror jag att jag vid denna tid var lite mer insatt i ämnet men det var fortfarande något annorlunda.
Det var våren 2008. Nu, våren 2010, har det hänt grejer. Helt plötsligt blir jag nästan chockad när jag hör att någon inte har en blogg. (Fast det där var en överdrift. Faktiskt.) För det är inte klokt vad det finns bloggar! Inredningsbloggar, matbloggar, djurbloggar, designbloggar, fotobloggar, "vanliga" bloggar, bloggar om sjukdomar, bloggar om livet som ensam mamma, bloggar om livet som ung mamma, bloggar om livet som pappa, bloggar om livet som...fjortonåring, bloggar om livet i allmänhet, karriärsbloggar, schlagerbloggar, julbloggar, musikbloggar, modebloggar (hur kunde jag komma på den så sent?). Helt enkelt bloggar om i princip vad som helst.
Detta har lett till vissa regler. Oskrivna sådana antagligen och förhoppningsvis men ändå regler. Och jag är så dålig på att följa dessa:
- Nämner du en person och denna har en blogg - glöm för allt i världen inte att markera denna som en länk till bloggen när du skriver namnet. (Denna regel gäller inte storbloggare)
- Får du en kommentar och den som har kommenterat har en blogg - svara på kommentaren i det första inlägget i dennes blogg. Är inlägget för sorgligt och din kommentar för glad? Lugn, bara lugn, det spelar ingen roll så länge du kommer ihåg att skriva "sv", eller för all del "svar", innan.
(Exempel; "sv: HAHAHAHAHAHAHA, jag veeeet. Så himla kul!")
