Try to tell him you know best...
...'cause after all you do know best
Det är lustigt det här; igår ville jag hellre jobba med historian än engelskan, bara för att jag tvingade mig själv att det var bättre att börja med det sistnämnda, idag vill jag hellre göra matte än historia och imorgon kommer jag hellre vilja skriva det sista i syftesformuleringen istället för att räkna. Varför blir det så? Och, framför allt; varför måste jag säga vilka skolarbeten jag helst vill göra under lovet? Vad hände med det där att vara ledig liksom?
Nej, nu ska jag inte slösa mina ord här utan använda alla krafter till att skriva om Första Världskriget, Mellankrigstiden och Andra världskriget. Tror att det kommer bli ett fantastiskt dokument, ett sådant som arkiveras för att man om 2000 år ska kunna plocka fram det och förundras över hur man använde språket, att typsnittet är Times New Roman och att det inte finns någon röst som felfritt och med rätt betoning läser upp vad jag skrivit. Kanske kommer man till och med fundera på vilka krig jag egentligen har skrivit om. Kanske.
Men mest troligt kommer det att skickas in till min lärare, läsas, bedömas, finnas kvar på min dator ett tag och sedan försvinna samtidigt som den ger upp.
Muntert.
Det är lustigt det här; igår ville jag hellre jobba med historian än engelskan, bara för att jag tvingade mig själv att det var bättre att börja med det sistnämnda, idag vill jag hellre göra matte än historia och imorgon kommer jag hellre vilja skriva det sista i syftesformuleringen istället för att räkna. Varför blir det så? Och, framför allt; varför måste jag säga vilka skolarbeten jag helst vill göra under lovet? Vad hände med det där att vara ledig liksom?
Nej, nu ska jag inte slösa mina ord här utan använda alla krafter till att skriva om Första Världskriget, Mellankrigstiden och Andra världskriget. Tror att det kommer bli ett fantastiskt dokument, ett sådant som arkiveras för att man om 2000 år ska kunna plocka fram det och förundras över hur man använde språket, att typsnittet är Times New Roman och att det inte finns någon röst som felfritt och med rätt betoning läser upp vad jag skrivit. Kanske kommer man till och med fundera på vilka krig jag egentligen har skrivit om. Kanske.
Men mest troligt kommer det att skickas in till min lärare, läsas, bedömas, finnas kvar på min dator ett tag och sedan försvinna samtidigt som den ger upp.
Muntert.
Kommentarer
Trackback
