Till min syster
Kära syster!
I måndags höll något otroligt på att hända. På riktigt otroligt. Det är så otroligt så att om det hade inträffat är sannolikheten stor att du skulle ha anat ugglor i mossen; trott att jag var hittad i frysdisken på Ica eller något liknande. Faktum är att när du läser det här finns risken att du tror det i alla fall. Alltså kan jag i och med detta utsätta mig för den miserabla upplevelsen att få sova i lekstugan, ja, kanske till och med ett tält, hela sommaren eftersom jag inte kommer räknas till familjen längre.
Men jag gör det i alla fall, jag berättar. Det är inte rakryggat att dölja något. Men jag tar det i tredje person. Det blir så personligt annars.
Måndag. Klockan kan vara något mellan 10.05 och 10.24. Solen lyser och vinden svalkar mer än nödvändigt. En klass spelar brännboll. Någonstans i fjärran sitter en person. Yrkesmässigt brukar man kalla denna person idrottslärare. I sin hand har han en pärm. Han kallar eleverna till sig, en efter en. Börjar med bokstaven A. Går vidare till B...
På planen står din syster, fortfarande helt omedveten om vad som väntar henne. Hon gör (till din lättnad?) inga extraordinära insatser.
Så blir det dags för C. Hon lämnar planen och går mot domen.
Kanske har du nu börjat ana varthän denna till en början så oskuldsfulla historia barkar? Kanske förstår du vad det är de pratar om? Just det! Såklart för de en konversation om det man brukar kalla för betyg. Och personen med pärmen säger något i stil med att din syster är en sådan som han alltid har velat placera på högsta level i skalan. Din syster fnissar lite inombords. Då säger han att med lite mer glädje på lektionerna skulle det kanske ha lyckats.
Lite mer glädje.
Din syster fnissar lite till men kan inte undvika att känna en liten lättnad. Hon tänker på sin äldsta syster. Tänker på vad hon har sagt. Någonstans långt bak i huvudet hör hon rösten som säger: "I våran familj kan vi inte få mer än G i idrott". Just därför är hon lättad, för det hade ju kunna vara så att med ett MplusVplusG i detta av familjen ej omtyckta ämne hade hon riskerat att bli bortstött för all framtid. Det skulle ju ha varit alldeles för långt ifrån familjens traditioner och värderingar.
Antagligen skulle hon ha sårat dem allihop.
Kanske hade hon gjort det nu också, då hon var så nära, tänker hon där hon sitter på sin pall
Ibland skjuter kanske nära en hare?
Det är med oro för sin framtid som hon går iväg och kallar på nästkommande offer.
Nu, kära syster, har jag lättat mitt hjärta.
Tyckte att du behövde få veta.
Jag hoppas du förlåter mig för det jag höll på att ställa till med.
Jag hoppas att jag inte har utsatt dig för en alltför traumatisk upplevelse.
Och jag hoppas att jag ändå får vara din syster.
//Julia, i skam.
PS. Pappa har också mörkt hår, så att jag har det är inget bevis på att du och jag skulle ha olika gener. DS.
