Julica

Jag höll alldeles nyss på att skriva ett spännande inlägg här. Men som så många gånger förr försvann inspirationen och jag insåg att jag hade andra så kallade trevligheter att göra. (Har hört att en av dessa kallas projektplan...Mumma!) Så därför blir det inte någonting annat än ett futtigt Från A till Ö idag.

1. Bröd
2. Basket
3. Bada
4. Bläck
5. Bläckfisk
6. Bafusin
7. Bregott
8. Bamse
9. Blåklocka
10. Bromma

Finemang!

PS. Jag vill påpeka att jag inte på något sätt hävdar att Från A till Ö skulle vara kul för er att läsa. Man är väl inte direkt tappad bakom en vagn heller. DS

"Den man som försvann efter en fest i Vännäs på lördagsmorgonen har återfunnits.

Mannen hittades välbehållen i Umeå och därmed har sökandet efter honom avbrutits."

Men hörrni, är ni säkra på att ni inte ska leta en extra gång?

På fantastiska facebook pålyser man för fullt ett evenemang, eller ska man kanske kalla det en kampanj, som kallas "Tänd ett ljus för den du saknar". Jag tycker på riktigt att initiativet är underbart och blir nästan lite rörd när jag ser att 88331 personer har sagt att de kommer att delta.

För saknad, det är en konstig känsla. En jobbig känsla. En vacker känsla. Ett resultat av maktlösheten i en vänskap eller relation. När vi tappar kontrollen, när kontakten inte längre är självklar och densamma som förut, saknar vi.

Men framför allt är saknaden ett resultat av kärleken. Vi saknar inte någon som vi inte tycker om.
Det är just därför jag tycker att det är så fantastiskt att så många sagt att de ska delta. För att de visar att de saknar, att de känner.

Mitt ljus kommer att brinna för så många den 26 november. För mina vänner som bor långt ifrån mig. För mina vänner som är nära fysiskt men ändå så långt borta. För dem jag sedan en tid tillbaka inte har träffat. För dem jag inte kommer att träffa på ett långt tag. För den person som jag nog inte kommer att träffa på väldigtväldigtväldigt länge. För alla människor jag saknar helt enkelt.

Någon berättade en gång för mig om sin lärare i moderna språk som hade en ytterst speciell strategi när det kom till glosor.
Vid första tillfället hon skulle ge klassen glosläxa gjorde läraren på följande sätt:
1. Tog fram ordboken.
2. Slog upp bokstaven A.
3. Valde de 10 första orden i listan och gav dem i läxa åt eleverna.

Vid andra och följande tillfällen när hon skulle ge eleverna glosläxa gjorde läraren på följande sätt:
1. Tog fram ordboken.
2. Slog upp bokstaven A.
3. Valde de 10 nästkommande orden i listan och gav dem i läxa åt eleverna.

Efter 3 år kunde klassen fortfarande bara ord på A.

Den här kategorin är inspirerad av denna lärare och en utmaning till mig själv: jag ska på högst 1 minut skriva 10 användbara svenska ord på en viss bokstav. 

Och naturligtvis går jag i alfabetisk ordning.

Blir i alla fall spännande för mig.

I förrgår (nu låtsas vi, både för att undvika faktafel och för mitt eget samvete, att klockan är innan 23.59) lovade jag att på torsdagen berätta om det absolut roligaste som hänt under dagen. Höll jag det löftet eller? Nej. Hände det något roligt eller? Ja. Tänker jag berätta om det eller? Nej.

Uppstudsigt.

Nu kämpar min hjärna för att komma på vad jag skulle kunna skriva om som substitut för den icke-existerande berättelsen om torsdagens roligaste händelse.

Och där kom jag på det! Jag ska skapa en ny kategori. En kategori inspirerad av en enligt mig mycket komisk historia om en lärare och dess pedagogikteknik.

Så, håll utkik! En ny kategori kommer inom kort.

Kuriosa: Det här inlägget tog mig en och en halv timme att skapa. Jag kommer aldrig att bli journalist.

Ja, jag kan inte annat än hålla med mig själv. Och jag ska snart ta tag i det hela och börja publicera. Mitt problem är bara det att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Då brukar det oftast vara smartast att inte göra det. Annars riskerar man sådana här vansinnigt innehållsrika texter. Med extremt korta meningar. Mästerverk alltså. Not.

Okej. Imorgon. Imorgon ska det ske. Jag ska berätta om det absolut roligaste jag varit med om under skoldagen. 

Adjöken!

Nu sker det. Det mycket märkliga. Återkomsten. Den jag inte trodde skulle komma. Inte här och inte nu i alla fall. Men jag vet inte, det är någonting med sommaren som gör att jag inte kan skriva och någonting med resten av året som gör att jag vill skriva. Så förhoppningsvis håller jag ut i alla fall ett litet tag och förhoppningsvis lyckas jag publicera inlägg av i alla fall en gnutta värde. Och förhoppningsvis kommer jag att använda mig av fler ord än "förhoppningsvis" och "i alla fall".

Fast det kan ingen veta. Jag ska dock försöka skriva lite innehållsrikare texter i framtiden. Förhoppningsvis.

Såå...välkommen till min blogg igen då!