In the middle of the night...
...on my shoulder you can cry.
2004 vann Daniel Lindström Idol. En vecka senare släppte han en skiva. Typ. Har för mig att det var något sådant i alla fall. Hur som helst, jag var 12 år, gick i årskurs 6 och Daniel var min absoluta förebild inom musiken. Han sjöng fantastiskt och hans specialitet var den absolut bästa musikgenren: soul.
Att soul var det bästa hade min storasyster försökt att lära mig under en längre tid och med tanke på att hon var min andra förebild inom musiken anammade jag hennes åsikter utan någon större reflektion. Med anledning av detta var jag alltså helt övertygad om att My love won't let you down var Daniels absolut bästa låt.
Min vän Amanda tyckte däremot annorlunda, Got to be you var hennes favorit. Och vi har aldrig bråkat på riktigt och generellt kan man nog säga att vi har varit duktiga på att kompromissa genom åren men när det kom till Got to be you vs My love won't let you down vägrade båda att ge sig.
Nu, sex och ett halvt år senare är jag beredd att ge mig: Amanda, Got to be you ÄR faktiskt bättre.
Fast jag lovar att jag inte tyckte det då.
PS. Nu räknas väl egentligen även Got to be you till soul men ja, det tyckte inte jag (det gjorde dock Daniel själv, pommes vad jobbigt det blev när han sa det på sin konsert. Jag minns fortfarande tillfället...).
2004 vann Daniel Lindström Idol. En vecka senare släppte han en skiva. Typ. Har för mig att det var något sådant i alla fall. Hur som helst, jag var 12 år, gick i årskurs 6 och Daniel var min absoluta förebild inom musiken. Han sjöng fantastiskt och hans specialitet var den absolut bästa musikgenren: soul.
Att soul var det bästa hade min storasyster försökt att lära mig under en längre tid och med tanke på att hon var min andra förebild inom musiken anammade jag hennes åsikter utan någon större reflektion. Med anledning av detta var jag alltså helt övertygad om att My love won't let you down var Daniels absolut bästa låt.
Min vän Amanda tyckte däremot annorlunda, Got to be you var hennes favorit. Och vi har aldrig bråkat på riktigt och generellt kan man nog säga att vi har varit duktiga på att kompromissa genom åren men när det kom till Got to be you vs My love won't let you down vägrade båda att ge sig.
Nu, sex och ett halvt år senare är jag beredd att ge mig: Amanda, Got to be you ÄR faktiskt bättre.
Fast jag lovar att jag inte tyckte det då.
PS. Nu räknas väl egentligen även Got to be you till soul men ja, det tyckte inte jag (det gjorde dock Daniel själv, pommes vad jobbigt det blev när han sa det på sin konsert. Jag minns fortfarande tillfället...).
Kommentarer
Postat av: Amanda
TACK JULIA! Äntligen har du förstått det! :) Den är ju assvängig.. Men jag kan ju förtydliga att jag aldrig ogillade My love won't let you down!
Trackback
