Julica

Klockan slår 00.15. Jag sitter i soffan. Kuddarna på golvet. I sängen lite längre bort ligger mina två dramaqueens till väninnor. Hanna och Emma heter de. Två fina människor som tenderar att...REAGERA på saker och ting. Jag vill inte använda ordet överreagera för vem har rätt att bestämma när någon överreagerar egentligen? Kan man ens överreagera? Reagera för mycket? Ja, det är klart att man kan det. Men få gånger har man rätt att säga när detta sker hos andra än sig själv.

Men som sagt, de reagerar. Och det är kul. Det leder till att ingen kvart (eller ska jag skriva minut?) blir den andra lik. Och om man mot förmodan skulle märka att ojoj, nu har det visst gått 16 minuter med samma känsloläge och vänskapsläge (de "bråkar" en del) kan man bara säga Högtorp så får man REAKTION hos de båda. Ett litet tips bara om ni någon gång skulle träffa dem.

Högtorp. En rolig historia förresten. Ingen vet egentligen vad som hände men tydligen så hävdade Hanna - eller Emma - att vi bodde i Högtorp, inte i Högdalen, när de åkte tunnelbana igår. Det är allt. Förutom det lillalilla faktum att båda hävdar att den andra stod för felsägningen. Sedan är det allt. Förutom det lillalilla faktum att de blir oense, nej fiender, så fort detta kommer på tal också. DET är allt.

SånuvetnidetImorgonskajagtittapåbildernasomdehartagitmedminkameraHejdå.