Vaken om natten...

...och drömmer på dagen.

Jag vill hem till Vänkan och träffa alla människor som jag har i mitt hjärta och som hör platsen till. Och mina fina vänner i Umeå. Nu på en gång. Det är inte så länge kvar nu. Inte ens två veckor faktiskt.

Och det är ju kul.

Samtidigt vill jag aldrig lämna Högis och allt som har hört den här tiden till med Amanda, nyfunna vänner, besök, kreativitet, randomgrannar medmeramedmeramedmeramedmeramerameramer. Och faktiskt är det ganska lång tid kvar tills detta måste ske. Massa föreläsningar ska hinnas med, en tripp till Uppsala, kontraktskrivning, metodrapport, equmeniafix, någontingstörrefix, Svansjön (!!!), Hanna och Emma, Amandas mamma och förhoppningsvis ett kyrkligt besök.

Och det är ju kul.

Är alltså som ni förstår inne i en tid då jag längtar ihjäl mig efter alla människor och i förväg saknar tider som är nu.

Och det är ju inte så jättekul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0