Tankar om dagen
1. Det var länge sedan jag var så aktiv på bloggen under en dag.
Två, snart tre, inlägg, en ny kategori + en förändring av designen. Jag vet inte... Det säger väldigt mycket om mig och min dag och väldigt lite om bloggen. Jag känner mig lite tragisk. Väldigt få personer i förhållande till världens befolkning och, en kanske lite mer relevant siffra, i jämförelse med resterande "bloggare" läser den här och därför har jag ägnat lite för mycket tid åt den.
2. Jag har egentligen väldigt svårt för mig själv när jag bloggar.
Alltså, det är något tragiskt i hela grejen. Jag lyckas alltid skapa inlägg som får mig att verka som att jag på något sätt tror att jag har 1000 gånger fler läsare än vad jag egentligen har och det hela blir därför ännu mer tragiskt när det klart och tydligt står att jag har 0 kommentarer. Och, missförstå mig rätt (kul uttryck, har precis insett varför man säger så, alltså inte i vilket sammanhang utan VARFÖR); jag begär inte ett hög antal läsare, verkligen inte MEN det blir ju lite tragiskt (fjärde gången, jag vet!) om någon skulle tro det, tro att jag låtsas att jag har det. TYP.
3. I nuläget har jag bakat en tårta i fem, FEM (!), timmar.
Inte aktivt. Verkligen inte. Samtidigt har jag gått på promenad och sett en film och hängt på facebook och massa andra viktiga saker (fast nä, jag har bara gjort dom tre men ja). Men fortfarande; fem timmar. Den är inte ens klar. Den står i kylen för att det måste ha skett någon kemisk reaktion som gjorde att nougatkrämen vägrade förtjockas.
4. Parenteser ÄR bra grejer!
Få saker är så användbara. Eller inte.
5. Den här dagen kan sammanfattas i ett ord: tragik.
Word på mig själv!
När man tycker att det här ens är lite underhållande, då vet man att det är dags att göra någonting av sig själv.
aaaaaaaaaaaaah julia vilken jobbig design. får panik av alla ränder
jag förstår hur du känner dig julii haha :) men du måste ju skriva sådär annars är det inte DIN blogg då hade jag inte velat läsa. och du kan ju jämföra med min om du är deppig haha.. jag är typ så obrydd som det går om huruvida (bästa ordet på riktigt) det jag skriver är intressant och/eller förståeligt och/eller lämpligt
Julia, när jag i denna stund kommenterar det här inlägget känner jag att jag har både ris och ros att dela ut. Vi börjar med ris. Smart drag att dra en "cliffhanger" genom tre inlägg (jag bestämmer att ris är bra, jasmin iaf). Det skapar en spänning, en mystik kring historien om en så simpel sak som ett ballerinapakets existens i din ägo eller ej. Det kanske är din plan, att på en sublim nivå få dina läsare att kolla in på bloggen fler gånger. Ros, det är INTE okej med uteblivande upplösning.
