It takes a fool to remain sane...
...in this world all covered up in shame.
Anton Kuerti (Beethoven) – Moonlight Sonata No.14 in C-sharp minor - Adagio sostenuto
Den här är nog vackrast just nu tror jag. Den känns liksom i bröstkorgen. Jag överdriver inte, den gör verkligen det. Det är på riktigt ingenting som jag säger för att det skulle vara en fin beskrivning utan det är så jag upplever den. Någonstans vid lungorna håller den hus.
Vissa dagar kommer jag fram till att jag bara måste lära mig sådana här saker. Alltså, jag verkligen NÖDGAS att göra det. Känner mig inte tillfreds med mig själv förrän jag har gjort det. Nästan. Nu när jag har lov skulle det ha varit ett ypperligt tillfälle att äntligen göra någonting åt dessa känslor men då finns det lilla kruxet att pianot på Liljas lustgård låter apa för närvarande. Det är liksom smygostämt, tonerna som frambringas från dess inre svider i öronen.
Extremt frustrerande.
Ps. Tycker dessutom att det är ganska kul att någon klämmer fram ett slags hostljud i bakgrunden omkring 4.06.
Anton Kuerti (Beethoven) – Moonlight Sonata No.14 in C-sharp minor - Adagio sostenuto
Den här är nog vackrast just nu tror jag. Den känns liksom i bröstkorgen. Jag överdriver inte, den gör verkligen det. Det är på riktigt ingenting som jag säger för att det skulle vara en fin beskrivning utan det är så jag upplever den. Någonstans vid lungorna håller den hus.
Vissa dagar kommer jag fram till att jag bara måste lära mig sådana här saker. Alltså, jag verkligen NÖDGAS att göra det. Känner mig inte tillfreds med mig själv förrän jag har gjort det. Nästan. Nu när jag har lov skulle det ha varit ett ypperligt tillfälle att äntligen göra någonting åt dessa känslor men då finns det lilla kruxet att pianot på Liljas lustgård låter apa för närvarande. Det är liksom smygostämt, tonerna som frambringas från dess inre svider i öronen.
Extremt frustrerande.
Ps. Tycker dessutom att det är ganska kul att någon klämmer fram ett slags hostljud i bakgrunden omkring 4.06.
Kommentarer
Trackback
