Sometimes I feel like my only friend...
...is the city I live in, the city of angels.
Halva veckoslutet har bjudit på ett äventyr till, i och från städernas stad: Piteå. Det var kul och så vidare, ända fram till hemresans matintag. Det var bara brutalt, ja, faktiskt så var det min första nära döden upplevelse.
Klockan 11.30 stod vi inne på Subland, vilket man förstår på namnet är en Piteåvariant av Subway. Det var ett ställe som verkade mycket bra, bra priser och snabbarbetande personal och så, fram tills det att man skulle välja dressing. Problemet? Det fanns inte vitlöksdressing. Jag blev helt ställd och var dessutom stressad så av bara farten kläcker jag ur mig att jag vill ha Hot. Tänkte att det brukar ju vara gott med lite kryddigt liksom.
Sedan var det dags att välja dricka, vilket såklart blev Coca-Cola, och man är väl inte den som slafsar och spiller så allt gick bra. Det enda problemet var att de inte hade några lock så eftersom bussen skulle gå en kvart senare PRESSADE vi i oss så mycket som möjligt av drickorna. Man kan liksom säga att vi jobbade lite förebyggande mot törsten, vilket aldrig funkar men man kunde ju hoppas.
Tio minuter senare smugglade vi in mackorna på bussen och chillade i ytterligare tio minuter innan det blev dags för förtäring.
Jag brann upp. Bokstavligt, inte bildligt, talat. Under mina snart 19 år har jag aldrig varit med om något värre. Föreställ er att ni stoppar in en varm spisplatta i munnen. Så hett var det, fast inte på grund av värme utan av kryddor. Alltså, man kände ju att smaken hade potential men den där spisplattan låg liksom som en stickande hinna över alltihop. Förfärligt.
Och det värsta av allt var att jag liksom var tvungen att inta föda KONSTANT för att inte brinna upp, vilket resulterade i att det blev oerhört mycket Hot dressing i min mun under en väldigt kort tid, vilket i sin tur ledde till att jag fick panik när det inte fanns mer macka kvar. Jossan var snäll och lät mig kyla ned med lite currymacka, vilket hjälpe en aning. Sedan, okej jag ångrar mig för DET HÄR var det värsta med alltihop, var jag tvungen att skölja ned mackan med chips. Eftersom min dricka låg så fint i papperskorgen på busstationen.
Avskyvärt.
Nu, ett dygn senare, sitter jag här, ska snart skriva svenska och jobbar med vattenglas efter vattenglas. Har ingen aning om hur många liter vatten jag har intagit det senaste dygnet men det hjälper inte för jag har brännsår i munnen. Precis så som när man har ätit någonting för varmt. Men jag har ätit någonting för HOT.
Aldrig mer.
Halva veckoslutet har bjudit på ett äventyr till, i och från städernas stad: Piteå. Det var kul och så vidare, ända fram till hemresans matintag. Det var bara brutalt, ja, faktiskt så var det min första nära döden upplevelse.
Klockan 11.30 stod vi inne på Subland, vilket man förstår på namnet är en Piteåvariant av Subway. Det var ett ställe som verkade mycket bra, bra priser och snabbarbetande personal och så, fram tills det att man skulle välja dressing. Problemet? Det fanns inte vitlöksdressing. Jag blev helt ställd och var dessutom stressad så av bara farten kläcker jag ur mig att jag vill ha Hot. Tänkte att det brukar ju vara gott med lite kryddigt liksom.
Sedan var det dags att välja dricka, vilket såklart blev Coca-Cola, och man är väl inte den som slafsar och spiller så allt gick bra. Det enda problemet var att de inte hade några lock så eftersom bussen skulle gå en kvart senare PRESSADE vi i oss så mycket som möjligt av drickorna. Man kan liksom säga att vi jobbade lite förebyggande mot törsten, vilket aldrig funkar men man kunde ju hoppas.
Tio minuter senare smugglade vi in mackorna på bussen och chillade i ytterligare tio minuter innan det blev dags för förtäring.
Jag brann upp. Bokstavligt, inte bildligt, talat. Under mina snart 19 år har jag aldrig varit med om något värre. Föreställ er att ni stoppar in en varm spisplatta i munnen. Så hett var det, fast inte på grund av värme utan av kryddor. Alltså, man kände ju att smaken hade potential men den där spisplattan låg liksom som en stickande hinna över alltihop. Förfärligt.
Och det värsta av allt var att jag liksom var tvungen att inta föda KONSTANT för att inte brinna upp, vilket resulterade i att det blev oerhört mycket Hot dressing i min mun under en väldigt kort tid, vilket i sin tur ledde till att jag fick panik när det inte fanns mer macka kvar. Jossan var snäll och lät mig kyla ned med lite currymacka, vilket hjälpe en aning. Sedan, okej jag ångrar mig för DET HÄR var det värsta med alltihop, var jag tvungen att skölja ned mackan med chips. Eftersom min dricka låg så fint i papperskorgen på busstationen.
Avskyvärt.
Nu, ett dygn senare, sitter jag här, ska snart skriva svenska och jobbar med vattenglas efter vattenglas. Har ingen aning om hur många liter vatten jag har intagit det senaste dygnet men det hjälper inte för jag har brännsår i munnen. Precis så som när man har ätit någonting för varmt. Men jag har ätit någonting för HOT.
Aldrig mer.
Kommentarer
Postat av: frida
men julia då :(:(:(
Postat av: elo
HAHAHAHA
Trackback
