Det blänkte i glasen...
...parfym och neon.
Amanda blev helt sonika ledig idag så hon sover än. Själv sitter jag med en otroligt stor kaffekopp och skriver på en inledning till terminens tredje rapport à la PA100 (gillar att jag fortfarande refererar till en kurs i gymnasiet, kommer nog aldrig någonsin att sluta med det). Och kaffekoppen behövs verkligen för vi var uppe till halv ett inatt och tolkade Veronica Maggios Snälla Bli Min. Jag beatboxade och Amanda rapade(musikaliskt rapande alltså)/sjöng/pratade. Högkvalitativt!
Annars har min jullängtan slagit till. Senare än vanligt tror jag bestämt. Men nu vill jag bara lukta på glögg och mandariner och äta lussebullar och köpa julklappar och mysa mest hela tiden. Och lyssna jättejättejättemycket på Peter Jöbacks julskiva, längtar så mycket efter att höra den att jag blir alldeles sentimental för att jag vet hur mysigt det kommer kännas i magen men jag vill inte börja redan nu för då förstörs alltihop och det här blev den längsta onödigt långa mening jag har skrivit tror jag. Jag längtar järnet redan till vårat julbord som vi ska i december i Vänkan också.
I övrigt är livet ganska fint. Efter två relativt onormala veckor med flygresor, Vänkanbesök, förvirring, begravning med mera med mera med mera känns det bra att vara tillbaka i Stockholm och det som uppenbarligen känns som en vardag fast jag inte själv visste om det och trots att den inte på långa vägar liknar den vardag som jag haft under mina tidigare år.
Och för att det ska återgå fullt till det normala har vi såklart besök inbokade: Irma nästa vecka, Simon Wendt första advent (kul rim, tänkte nästan inte på det!), mor och syster andra advent och Hanna, Emma och Amandas mamma fjärde advent. Bra saker alltihop! Vi är nog Sveriges mest varierande kollektiv som sagt.
Amanda blev helt sonika ledig idag så hon sover än. Själv sitter jag med en otroligt stor kaffekopp och skriver på en inledning till terminens tredje rapport à la PA100 (gillar att jag fortfarande refererar till en kurs i gymnasiet, kommer nog aldrig någonsin att sluta med det). Och kaffekoppen behövs verkligen för vi var uppe till halv ett inatt och tolkade Veronica Maggios Snälla Bli Min. Jag beatboxade och Amanda rapade(musikaliskt rapande alltså)/sjöng/pratade. Högkvalitativt!
Annars har min jullängtan slagit till. Senare än vanligt tror jag bestämt. Men nu vill jag bara lukta på glögg och mandariner och äta lussebullar och köpa julklappar och mysa mest hela tiden. Och lyssna jättejättejättemycket på Peter Jöbacks julskiva, längtar så mycket efter att höra den att jag blir alldeles sentimental för att jag vet hur mysigt det kommer kännas i magen men jag vill inte börja redan nu för då förstörs alltihop och det här blev den längsta onödigt långa mening jag har skrivit tror jag. Jag längtar järnet redan till vårat julbord som vi ska i december i Vänkan också.
I övrigt är livet ganska fint. Efter två relativt onormala veckor med flygresor, Vänkanbesök, förvirring, begravning med mera med mera med mera känns det bra att vara tillbaka i Stockholm och det som uppenbarligen känns som en vardag fast jag inte själv visste om det och trots att den inte på långa vägar liknar den vardag som jag haft under mina tidigare år.
Och för att det ska återgå fullt till det normala har vi såklart besök inbokade: Irma nästa vecka, Simon Wendt första advent (kul rim, tänkte nästan inte på det!), mor och syster andra advent och Hanna, Emma och Amandas mamma fjärde advent. Bra saker alltihop! Vi är nog Sveriges mest varierande kollektiv som sagt.
Kommentarer
Trackback
