Det här är fem-i-tolv-valsen på klippans kant
Nu mina vänner ska jag bjuda på lite diversefakta om de senaste dagarna. Jag börjar med en lista över saker som vi är stolta över än så länge. Vi håller gärna på så. Berömmer oss själva när vi tycker att vi presterar väl här i hemmet.
Såå, stolthetslistan kommer här:
- De gånger vi har handlat har vi tagit oss tiden att skriva inköpslista (mycket listor nu här) och planera mat för ett par dagar framöver.
- Mackorna den första kvällen var fail men i övrigt har vi presterat bra på matfronten; pasta och hemmagjord tomatsås (Amanda briljerade verkligen!), potatis och korv, pannkakor, gröt...ja, ni ser, vi LAGAR alltså maten. Gröten var för övrigt frukost en morgon. Dessutom.
- Vi har som ni ser köpt potatis.
- Vårt skafferi och kylskåp domineras av råvaror; krossade tomater, fil, smör, ost, bönor, linser, bulgur, pasta, morötter, ägg och så vidare. De enda halvfabrikat som vi har är nog müsli och korv, men vem ställer sig och gör sin egen korv liksom.
- Redan på fredagen tog vi oss till Kungens Kurva och IKEA och inhandlade sådant som vi tyckte att vi saknade, inget slöande här inte! Det är för övrigt anledningen till varför det fattas en middag, vi åt givetvis middag på IKEA då. För endast 19 kronor var såklart.
- Vi källsorterar.
- Vi har inlett godisförbud för ekonomins skull.
Sedan kan jag meddela att vi har dragit på oss lite spännande vanor, till exempel kläckte Amanda redan på fredagen den briljanta idéen att dela frukosten i två delar när man börjar klockan 13:00. Det innebär att man inleder med att äta fil kanske klockan 10.00 för att sedan göra sig vacker och liknande och avsluta med smörgås och kaffe innan det är avgång till skolan. Då kan man alltså äta en ordentligare frukost än om man pressar allt på en gång och dessutom vara mätt både på sena morgonen och eftermiddagen i skolan. För man kliver ju liksom inte upp så tidigt att man hinner med en lunch också.
Vad gäller universitetet går det väl också bra trots att vi inte har fått våra böcker än. Och ibland kallar Amanda det för moderatskolan när hon blir arg. Men annars är det lugna gatan.
Här i Stockholm har vi också lärt oss ännu mer om vår relation; när jag säger åt Amanda att göra eller inte göra något säger jag det i egenskap av hennes mamma, när Amanda gör detsamma mot mig är jag hennes hund.
Hejdå.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Bravo flickor!!
Trackback
