Jag ser smutsen och mörkret i gamla stan...
...känner doften av rädsla från Stureplan.
Och det är här det oerhört irriterande med psykologi kommer in i bilden! Så fort jag vill BRINNA AV på något (gärna något system på universitetet, helst det faktum att så få böcker går att låna) eller på annat sätt överreagera eller bete mig så hinner jag inte mer än tänka tanken innan jag inser att tusan också, det finns ett ord att sätta på det här beteendet också. Och då känns den där irritationen plötsligt så banal och inte alls sådär briljant som man så gärna vill.
Förstår ni? Känslan av att man liksom blir ägd av sitt ämne. Inte så kul. Men ämnet i sig är fortfarande kul.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ja du Juliakulia....
Trackback