Julica

Idag har jag och Amanda styrt upp inför flytten. Vi har betalat in första hyran, mailat Tempus, skrivit ut massa papper, pratat om internet (vi kom inget vart), glatt oss åt att vi har tillgång till musikrum, gjort en lista på vad vi ska kolla så fort vi kommer dit, byggt på vår behöver-lista och sådant. Det låter förvisso bra mycket mer effektivt nu än vad det kändes som i stundens hetta för då var allt mest bara kaos tycker jag. 

 

När Amanda hade åkt hem fick jag och mamsen feeling och fortsatte med att kolla igenom gamla nödvändigheter och onödvändigheter som skulle kunna få flytta med till Åkis och det har jag typ gjort sedan dess. Med diverse uppehåll för exempelvis skypetid med Milla och Josefin. 

 

El grand finale på denna dag som ju alltså har gått i flyttens tecken var när min far meddelade att han har möjlighet att köra ner till storstaden med grejerna, det gjorde liksom allting ännu mer verkligt och lättsamt. 

 

Men allt detta känns märkligt på ett märkligt (ursäkta läsetrasslet som jag nyss orsakade) sätt måste jag ändå säga. Det är tredje gången jag flyttar men trots det känns den här flytten större än de förra, som att jag flyttar på riktigt. Fast det är ju inte sant. Egentligen. Men det känns så. 

 

Nu ska jag sova och komma underfund med saker.