As always, I just can't cry...
Det var någon gång under psykologikursen. Jag minns exakt i vilken del av salen jag satt och jag tror att det var under aggressionsföreläsningen i socialpsykologin men egentligen bör jag låta just det vara osagt. Hur det nu än månne vara så pratade föreläsaren bland annat om alkohol och dess effekt på oss människor.
Jag tror att många av oss någon gång har hört någon säga, eller kanske till och med har sagt det själv, att alkoholen gör att man vågar vara sig själv. Okej, det är kanske en alldeles för klyschig mening för att någon idag skulle välja just de orden men innebörden i den har vi väl alla stött på? Jo, det har vi, om inte annat som Norrlandsgulds slogan.
Det var just det där, att alkoholen gör att man vågar vara sig själv, som min föreläsare bestred lite sådär i förbifarten. Nämligen genom att säga något i stil med:
Alkohol handlar inte om att man blir mer sig själv, det handlar om att man minskar inhiberingen, det vill säga den förmåga som vi människor har att behärska oss när vi är påväg att göra saker som vi vet att man som människa inte bör göra. Detta betyder att alkoholen gör att man blir lite mindre människa och därför mindre sig själv.
Givetvis var inte det där ett exakt citat, så bra minne har jag inte, men innebörden var den ovannämnda och ordvalen i det närmaste sådär.
Jag vill påpeka att hennes personliga inställning till alkohol faktiskt inte framkom, hon nämnde ovanstående som fakta och fakta är det. Jag vill också påpeka att den fysiska (och sociala) effekten av alkohol är densamma oavsett hur man ser på den. Jag tycker däremot att hon belyste den på ett intressant sätt genom att säga att man kanske inte blir mer, utan snarare mindre, sig själv av alkohol eftersom behärskningarna är en del av ens person.
PS. "Behärskning" blir förresten lite fel ord egentligen, skulle nog inte säga att man fullt ut kan översätta inhibering som psykologisk term till det men det sistnämnda tyckte jag lät så himla pretto och besserwisser. Nu blev det nästan så ändå, vilket verkligen inte var meningen, men ja, behärskning kan typ lätt klinga negativt i vår kultur där man, enligt min uppfattning, alltid ska vara så oerhört mycket "ingenting ska stoppa mig" (fast vi vill ju behärska oss inom väldigt mycket å andra sidan, men det är nästan en annan diskussion). Tänk därför behärskning som vår förmåga att inte slå till någon fast vi vill, inte säga något som vi vet sårar onödigt mycket och vara allmänt socialt kompetenta. Typ. Fast det är inte heller en rättmätig definition egentligen. Aja. DS.
intressant resonemang vilket säkert stämmer i många fall när folk blir elak, aggressiv etc, dock tänker jag att många behärksar delar av sig själva som de kanske egentligen inte vill behärska utan måste för att känna att det passar in i det social sammanhang de befinner sig i och att de kanske släper med alkoholen, vilket gör att de känner sig mer som sig själv
eh oj inte meningen att skicka en tom kommentar!
tror jag håller med irma lite. eller ändå inte. eller iofs hon skrev "känner" sig mer som sig själv och inte "är".
men det jag ville säga var att jaa, eftersom "behärskningen" är en del av vår personlighet, oavsett om man har mycket eller lite sådan (alltså är en allmänt impulsiv person eller inte särskilt impulsiv), så blir man, om man räknar antal egenskaper samt mängd av dessa egenskaper, MINDRE sig själv när man påverkas av alkoholen och ändrar mängden behärskning/mängden blyghet/mängden utåtriktning/mängden visande av humör och känslor eller vad det nu kan vara. huruvida det här alltid är negativt är dock en annan fråga. det blir ju helt klart väldigt negativt när det gäller folk som blir aggressiva eller sårar andra eller utsätter sig för farliga saker. men i många fall innebär det att man bara vågar prata mer. såklart kan man begå misstag även där och säga sånt man inte borde eller ville säga. då har man släppt på behärskningar man inte borde släppa på. men vissa behärskningar kanske man borde eller själv VILL släppa på utan att våga det. man kanske gärna vill prata med vännerna om problem eller våga säga vad man tycker men är helt enkelt för blyg/har för dåligt självförtroende. jag säger absolut inte att lösningen är att då och då bli full och prata av sig men just den konsekvensen av alkoholen tycker jag inte man kan säga är direkt negativ. nu sa du inget om att det här att man blir mindre sig själv är negativt men uttrycket i sig klingar ju negativt.
och jag tycker man då kan se det som att även om jag har mindre av min vanliga behärskning när jag plötsligt vågar prata om fler saker och således är mindre "mig själv", så kan det leda till att jag VISAR mer av mig själv, berättar mer om mig själv osv.
som sagt, det här är ingen lösning, vill inte säga "det är väl bra för dom blyga att dom också vågar ibland!", menar bara att alkohol för vissa inte på alla sätt leder till att man blir mindre "sig själv" för man är mer än sina egenskaper, man är även sina tankar och känslor som man inte alltid visar. såklart ska man jobba på och kanske få hjälp med att våga vara "sig själv" om man inte tycker man är det tillräckligt, utan alkohol. och kan även se att alkoholen skulle kunna vara en bromskloss i den processen då man kanske nöjer sig med att få "vara sig själv" dom gånger man är full. och att det i sin tur kan leda till överkonsumtion och beroende. så självklart är gift fortfarande gift även då det ibland ger tillfälligt positiva effekter. men när folk säger att dom blir mer sig själva när dom dricker kan dom till viss del ha rätt.
Kloka ord av både dig och föreläsaren! Att vara sig själv kan man endast vara när man är sig själv dvs. helt naturlig utan droger av något slag. Det är mest rättvist både mot sig själv och andra.
