Julica

Hejsan!

Jag tänkte bara berätta att jag:

1) har träffat så många så trevliga människor, som jag inte visste fanns, de senaste dagarna att jag blir alldeles glad.
2) naturligtvis ändå saknar er där uppe.
3) jobbar på att utveckla en osund relation till ballerina-liknande kex. (Inte alls bra.)
4) planerar att kompensera förra veckans dåliga uniuppgift som skrevs natten/kvällen innan den skulle lämnas in med att skriva klart den ETT DYGN I FÖRVÄG den här veckan.
5) tänker att om jag skriver ovanstående påstående här måste jag leva som jag lär.
6) får träffa min familj till helgen!
7) förhoppningsvis träffar Sofia Fransson imorgon.
8) har fått in musiktips från Irma (tackar, har bara hittat Ellie Grounding än men det verkar soft!) men gärna tar emot ÄNNU fler.
9) måste köpa nya hörlurar.
10) övervägde att bara skriva nio punkter för att Amanda Salle skulle få kaos.
11) skriver elva punkter istället eftersom det ger ungefär samma effekt.

Update: Glömde skriva att det ABSOLUT BÄSTA med torktumlaren är ju förresten att tvätten är VARM när den är klar. En markant skillnad från att (1) ha hängt den BLÖT och KALL och sedan (2) ta ned den när den är kallare än rumstemperatur.

Och förresten så har jag lärt mig att i Australien måste man ofta köpa eget kylskåp när man flyttar in i en lägenhet men däremot ingår torktumlare. Kalas!

Nu tror jag att jag har skrivit ALLT som jag ville få sagt på ämnet torktumlare.

...att vi sa vi skulle säga allting, du säger ingenting.

Alltså, torktumlaren, vilken grej! Den enda hushållsmaskin som jag kan säga är bättre är tvättmaskinen. Och möjligen kylskåpet. Och eventuellt också spisen. Men annars; frysen, dammsugaren, diskmaskinen, micron - SLÄNG ER I VÄGGEN för min vän TORKTUMLAREN kommer alltid att stå över er i hierarkin.

Jag överdriver inte. Jag blir alldeles lyrisk när jag tänker på att det står en TORKTUMLARE i tvättstugan. Det är nämligen så att efter att ha vuxit upp med men mor med odiagnostiserad tvättmani sker följande saker med en människa:
1 - Man tvättar vansinnigt mycket under sin uppväxt. Maskin efter maskin efter maskin startas, på uppdrag av modern, på sommarlovsmorgnarna, sportlovsmorgnarna, jullovsmorgnarna, höstlovsmorgnarna och så vidare.
2 - Man hänger exakt lika mycket tvätt (eftersom torktumlaren lyser med sin frånvaro).
3 - Eftersom man uppenbarligen har gener för det är det lätt att man själv får positiva känslor av att tvätta (när man har flyttat hemifrån), känslor som helt sonika kan slå över till tvättmani om man inte passar sig.

Nu har jag nått till nummer tre på listan. Jag tycker jättemycket om att tvätta har jag insett. Och det är torktumlarens förtjänst/fel. För nu slipper jag nämligen allt det jobbiga med tvättandet, det vill säga det dryga i att hänga upp strumpa för strumpa samt den blöta delen. Jag avskyr nämligen allt som är blött när det inte ska vara det: kläder, hår (värst av allt, särskilt när det inte sitter fast på kroppen längre), tyger, golv, MAT, you name it.

Jag har kommit på två dåliga saker med torktumlaren:
- Miljöovänligt
- Kläderna slits ut snabbare

Men vet ni vad? Just nu, BRYR JAG MIG INTE (fast jo, det gör jag egentligen). Jag åker kollektivtrafik mest hela tiden (tunnelbana dessutom så vi snackar inte ens bensin), jag äter väldans lite kött, jag är sparsam med elen här hemma och jag badar aldrig badkar. TILL EXEMPEL.

Och hör sen.

TORKTUMLAREN - MIN VÄN FÖR LIVET <3 <3 <3

Jag gjorde en liten painttolkning av "Du kastar maten som jag lagat på vårt köksgolv":


Här ser ni hur (1) Timbuktu glad lagar maten på köksgolvet och hur den andra människan (2) sedan kastar den. Sedan råkade hon/han få ett hår som jag själv tyckte var slående likt Pocahontas (som jag har sett en gång) så då ritade jag dit ett orange hårdband och en fjäder också för jag fick feeling. Och just det, det är Timbuktu som ligger förtvivlad på köksgolvet och sparkar med benen som ett barn. Men det kommer aldrig fram ordagrant i texten, jag läst lite mellan raderna så att säga.

...en millimeter från en gadd med ditt namn på.

Kom och håll om mig - Timbuktu

Alltså, jag känner mig alltid som en liten tonåring (fast det är jag ju fortfarande, tonåring alltså) när jag säger det här men låten här ovan är. Så. Fin. Och jag skäms för att säga det för den är lite smörig också. Men samtidigt så rå. Det är typ det, han låter så fruktansvärt besviken att det där smöriga inte blir smörigt utan bara gör ont i hjärtat.

Första versen smärtar. Refrängen är lite mesig men jag förlåter det för texten och andra versen. Nästan.

För då händer det. I andra versen kommer textraden som sabbar alltihop för en stund:

"Du kastar maten som jag lagat på vårt köksgolv"

Och den förstör verkligen ALLT för det enda jag ser framför mig är hur världens charmigaste Timbuktu sitter och lagar typ spagetti och köttfärssås på sitt köksgolv och att personen som han sjunger till sedan kastar den i papperskorgen. Jag ser aldrig hur maten som Timbuktu har lagat hamnar på golvet för att den där människan kastar den PÅ GOLVET. Och det stör mig.

Men förutom det är det en jättefin låt.

Under en guidad tur till psykologiska
Random: Du är nånstans uppifrån va?
Jag: Ja, från ett litet ställe utanför Umeå.
Random: Jaha, Ersmark?

Kan ni tänka er hur ställd jag blev? Ersmark liksom. Av alla ställen runt Umeå hade han koll på...Ersmark? Skojigt!

När jag skulle köpa balettlektioner
Kassanrandom: Och sedan vill jag se ett bevis på att du är medlem i kåren.
Jag: Asså, jag har ju inte hunnit få mitt kort men jag har nåt bevis nånstans (började rota i väskan)...var nu det kan vara...
Kassanrandom: Det spelar inte så stor roll, bara du har nåt papper så att jag kan säga "nämen titta vilket fint papper!".
Jag: Bra! ...fast det verkar vara hemma. Går det bra med det här? (Räckte fram ett bevis på att jag pluggar på SU.)
Kassanrandom: Nämen se, där har du ju. Ja, det där går bra.
Jag: Ja, titta vilket fint papper!
Kassanrandom: Hehe, ja, precis. Och även om du inte hade haft nåt papper hade jag nog gett dig rabatt ändå för om du hade lagt ner så mycket energi på att blåsa mig på dom här 50 eller 100 kronorna hade du helt klart förtjänat det.

Nu är jag ju medlem i kåren och så så jag blåste henne inte men iallafall, vi blev som lite polare där. Hon var kul! Sa hurtigt till de före mig att "nu var det bara det tråkiga kvar då" när de skulle betala och så. Och påminde om hur viktigt det var att jag lade mitt medlemskort bredvid sängen.

...och blotta halsen.



Man säger inte så va? För många hänsyn? För mycket hänsyn är det väl? Eller?

Och förresten, wikipediade på citationstecken av bara farten och och läste att de i folkmun kallas för fnuttar. Då tänkte jag: lustigt, det har jag aldrig hört!

Så var det inget mer med det.

...vi är väl inte dumma.

Kan inte direkt säga att jag har plugginspo i överflöd men i övrigt är jag oerhört glad just nu för de två senaste dagarna har varit väldans bra!

Bara så ni vet.

Ni känner till Arlas reklam om laktosfri mjölk va? När de säger typ "ska det verkligen vara så att det finns som inte kan dricka mjölk till kanelbullarna, pannkakorna osv". Då funderar jag såhär; hur kan de komma sig att de lanserar laktosfri mjöllk med orden att man ska dricka dem TILL kanelbullarna och pannkakorna och inte i första ha I den i degen/smeten så att man över huvud taget kan äta dem? De flesta vet ju liksom att det krävs mjölk till dessa två ting.

Mycket märkligt måste jag säga.

...but I'm still near you.

När man söker jobb frågar de då och då om man vill bifoga en bild. Då känner jag att det är ju tur att jag har en sådan gedigen samling av bilder som verkligen visar mitt rätta jag:





(Ovan: en personlig favorit.)




Men alltså näe, jag har ju då INTE bifogat bilder.

Årets grupp: Deportees
Årets pop: Syket
Årets artist: Kapten Röd
Årets hiphop/soul: Ison & Fille
Guldmicken: Kapten Röd
Årets dans: L-Wiz
Årets låt: Vart jag mig i världen vänder
Årets rock/metal: Graveyard
Årets nykomling: Den Svenska Björnstammen

Antal män: 26
Antal kvinnor: 1 (och hon spelar "congas med mera" i Syket)

Och med det här kan vi konstatera att kvinnor ÄR sämre på musik.

Fast asså näe, det tycker jag ju inte egentligen. Men vad beror det här på hörrni?

PS. Vad hände med Veronica Maggio egentligen? Hon var liksom nominerad i en tredjedel av kategorierna och tog hem noll. Intressant fenomen ändå!

...vissa äger en etta, en tvåa och fyra.

Jag försöker inte ge mig in i en politisk debatt nu för det är ett område som jag på många sätt långt ifrån behärskar men Håkan Juholt avgår tydligen med största sannolikhet idag. Jag har ju som sagt inte varit särskilt insatt, känner till det där med bostadsbidragshejochhåandet såklart och det är allt, så därför letade jag upp en liten sammanfattning om Juholts misstag (för övrigt ÄR det ju kul att dom indirekt räknar att han blir vald som misstag/motgång).

Hur som helst, det är ju ändå en gedigen lista måste jag säga och samtidigt börjar jag, liksom garanterat ganska många andra, fundera lite på hur de andra partiledarnas listor ser ut? Skulle bara vara intressant att veta liksom. Spelar karln i en egen liga eller hur är det egentligen?

Dagen:
- Åkte till universitetet. För sent såklart. Hade tänkt testa på funk i Fressanhallen men ja, jag var ju som sagt sen så jag ville inte ens ge mig på att stressa dit.
- Gick till bibblo. Fördrev tid. Skrev ut CSN-papper och polispapper (se så produktivt mamma!) samt scannade in mina betyg.
- Satte mig i tysta avdelningen och skrev lappar om att mina psykologiböcker är till salu (säg bara till om ni är intresserade. Dom är rätt bra faktiskt.)
- Traskade mot busshållplatsen för att se om jag skulle ha turen att få åka buss till psykologiska.
- Såg att det var 9 minuter kvar. Bestämde mig för att gå.
- Fick under min vandring guida någon trevlig person som jag inte känner eftersom denne skulle till samma ställe som jag.
- Hängde upp mina lappar. Jättestrategiskt hoppas jag.
- Blev lite sentimental (NÄHÄ?!) av att hänga där på psykologiska ändå.
- Åkte till Odenplan för att...fördriva tid.
- Fördrev tid. Och köpte kuvert, frimärken, yoghurt och Bonaqua.
- Åkte tillbaka till uni och fixade med mina brev.
- Gick tillbaka till bibblo. Lånade kurslitteratur och satte mig för att läsa utvalda delar av Alex Schulman's Skynda att älska (som ju alltså inte är kurslitteratur). Jättebra bok förresten. Bara så ni vet. Fin.
- Smsade med Olivia.
- Traskade iväg till, nu kommer det, FRESCATIHALLEN och drog iväg på gruppträning. Lätt dagens absolut mest otippade händelse. Fast jag hade ju planerat det när det gick åt skogen med funken.
- Åkte hem.
- Såg ett pyttelitet barn som höll på att springa ned på spåret, alternativt in i fel tåg. Blev rädd.
- Pratade med mor i telefonen.
- Lagade middag.
- Såg på The Voice.
- Tänkte duscha.
- Har inte duschat (blä).

För jag antar att ni ville veta liksom...

En av många tråkiga grejer med att inte bo med Amanda är det här:

Det blir aldrig att man gör en så tokig grej som chokladbollar till middag.

Och nu är jag on fire så jag drar av lite slumpvis utvalda bilder från the högistime:

1) Namn: När vi hade förfallit en aning
Tillfälle: Typ samtidigt som chokladbollsmiddagen
Kommentar: Jättemycket återvinning, tänk hur snett det hade kunnat gå om vi hade BRÄNT UPP alltihop istället för att återvinna.


2) Namn: Återförening = klump
Tillfälle: Signe och Irma hälsade på i november
Kommentar: Man kan vid första anblick tro att Amandas armar är Signes, men så är det ju inte.


3) Namn: Spela på glottis
Tillfälle: 15 september skulle jag nog gissa.
Kommentar: Gör det inte! Man får feber och även ryggskott om man är klen (hehe, Amanda...).

...jag vill hitta rätt mer jag ser bara fel.

Jag kan fascineras över vissa saker inom media. Att vissa saker går i tryck eller får uttalas i vårt, som det iallafall så ofta verkar, "medvetna" samhälle. I det samhälle där vi faktiskt stundom har kommit så långt inom jämställdheten att vi uppmärksammar att barnkläder i "samma" storlek varierar i just storlek beroende på om kläderna förväntas bäras av flickor eller pojkar. I det samhälle där vi VET att den psykiska ohälsan är orimligt hög. I det samhälle där vi hör det påpekas att det inte "finns", eller iallafall inte bör finnas, kill- och tjejfärger/leksaker/annat. I det samhälle där vi efterfrågar (åtminstone uttalar en efterfrågan om) kvinnor inom manstypiska yrken och vice versa. I det samhälle där vi faktiskt ofta får det berättat för oss att kvinnor inte måste vara pinnsmala (för vi vet ju alla att det är rimligt att det finns ett sätt som vi "måste" se ut på...?). I det samhälle där vi vet att alla är lika mycket värda och har olika styrkor. I vårt "medvetna" samhälle helt enkelt.

Expertreklamen som gick för ett tag sedan är ett exempel vad som fascinerar mig. Minns ni? Nån "grabbig" kille som fyllde år och som önskade sig dittan och dattan. En "partykamera" till exempel. Men inte i rosa, hehe. Och dom bilderna som han skulle ta under kalasandet fick han ju givetvis inte visa för morsan.

Och vet ni vad som fascinerar mig så oerhört mycket just nu? Adlibris och Katrin Zytomierska. Hon har ju släppt en bok och detta är ett stycke från adlibris hemsida:

"Men Dags att bli smal! handlar om mycket mer än ett bra sätt att bli av med extrakilon efter att man fött barn. Boken är till för alla, för hela familjen, på samma sätt som Ica eller Ikea. Alla som tror att det är svårt och jobbigt att gå ner i vikt kan här få en härlig aha-upplevelse med god och snabblagad mat."

Det är en bok för hela familjen! Vilken grej! Precis som Ica och IKEA är för hela familjen! Hur bra som helst! Det ska jag komma ihåg när jag, om jag, får barn! "Kom barn, nu ska vi läsa Dags att bli smal! och sedan ska ni och era nallar som vi köpte på Ica sova i sköna IKEA-sängen", ska jag säga. Det blir bra. Eller "Nu ska vi åka och handla mat på Ica som vi ska äta vid vårt IKEA-matbord och maten vi lagar, det ska vara sån mat som man blir SMAL av, min kära femåring". Det blir också lyckat. Ska börjas i tid tänker jag.

Fast inteinteinteinteinte.

Okej, jag kan på något sätt gissa att vad som menas är att MATEN är för hela familjen, att barnen gillar den också liksom, men man bör akta sig när det ens går att tolka som att barnen "tror att det är svårt och jobbigt att gå ner i vikt" och behöver den där boken för barn SKA INTE bry sig om vikt.

Förresten så ska inte folk bry sig så innerligt mycket om det när de är vuxna heller. Det leder oss osökt in på ett klipp där självaste författaren, via adlibris, berättar lite om sin bok:

"Hej jag heter Katrin Zytomierska. Jag har skrivit en bok som heter Dags att bli smal - LCHF på mitt sätt. Det är min berättelse om hur jag gick ner 35 kilo i vikt med hjälp av LCHF men framför allt är det en bok för att peppa DIG för att DU ska kunna gå ner i vikt. Du kan köpa boken här på adlibris och jag tycker att du ska göra det för att ALLA har några kilon som dom vill bli av med. Och den här boken hjälper dig med det. :D"

Så nu vet vi det också. Vi förväntas alla ha några kilon som vi vill bli av med och när vi nu har det så är det inte vår självbild eller vår uppfattning om vad som är sunt som vi bör fundera över. Det är kilona som är problemet. Alltid. Även om man är underviktig och har fått för sig att det vore bra att bli av med några kilon ska man köpa boken och leva som den lär. Det blir bäst så.

Man kan faktiskt inte annat än fascineras över att det här har gått igenom. 

...och jag lovar detta verkligen.

Idag har jag pratat i telefon med två fina vänner. Länge. Totalt kom vi upp i 2 timmar och 25 minuter. Ganska mycket telefontid är det faktiskt tycker jag personligen. Och det är ju kul.

Idag har jag även hängt på välkomstdag för nya studenter, fast jag inte alls är ny student, och gått på guidad tur runt vårt campus. Och stegat ut ur aulan när snubben skulle hålla sitt "lägg upp ett schema för dina studier, träning och beröring för ett lyckat studieresultat"-tal. Och fått diverse kuponger och dylikt. Och hängt på ett café på universitetet som jag inte visste fanns. Och varit på stan.

För övrigt verkar genusvetenskapN hur bra och uppstyrd och modern som helst. Smart upplägg och bra syn på lärandet också verkar det som.

Sådärjanuvetnidetnuskajagskrivaklartmintextomentextsomhetermissbrukadkvinnokr
aftochsomstodienbokmeddenmastodontatitelnkvinnopolitiskanyckeltexter.

Tack och hej!

Tänkte att jag skulle skriva lite om min vän Badkungen. Varför han kallas detta tvistar de lärde och då jag inte är en av dem har jag heller inget svar. Faktum är att jag betvivlar att ens självaste Badkungen vet anledningen. Men jag skall icket säga för mycket, ty det kunna vara som sådant att motsatsen kan bevisas.

Hur som helst, Badkungen kallar sig till vardags för ungdomsledare och styrelseledamot och Luddast men hans riktiga namn och yrke är alltså Badkungen/badkung. Alltså en mästare på sporten bad, som dessutom heter Badkungen också.

Nä, okej, jag ska inte vara sådan. Han sköter säkert sitt riktiga jobb med bravur för han passar som handen i handsken med det.

Snäll är han också, för det mesta. Det kan hända att jag brinner av på honom ibland däremot men då är han mest jobbig, dock fortfarande snäll tror jag. Ska inte säga för mycket, kan drabba mig själv vid framtida dispyt om jag sitter här och skriver att han är snäll mest hela tiden. (Fast han är nog det ändå.)

Hur som helst, Badkungen tycker att jag och Simon ska flytta hem. Då blev jag alldeles till mig och lovade blogginlägg. Så var det med den saken. Här nedan ser ni bildbeviset.



PS. Du är bra Ludvig!

...och väntar på att tåget ifrån Spånga ska gå.

Det hände typ i torsdags eller nåt. Jag traskade iväg till tunnelbananen. Minns inte min sinnestämning eller så, och den är förvisso inte särskilt relevant för historien som sådan, men jag antar att jag var sådär lagomt munter.

Jag kom fram, lade mitt kort på den där blå grejen, gick igenom spärrarna, tänkte säkert på att om jag var lite coolare skulle jag planka, åkte nedför trapporna, tittade lite på de röda väggarna för att vänja mig vid dem (det går bättre och bättre, snart tänker jag inte alls på motsatsen till himmelen när jag ser röda bergsväggar), gick om tre killar, stegade in i sista vagnen, satte mig på ett säte och väntade på tid för avgång.

Då hände det. De tre killarna, en hiphop-lirare, en tatuerad lirare och en allmän lirare, satte sig i de andra tre fyrorna i vår fyra (ja, ni fattar). Tydligen kände de tjejen på andra sidan gången för de började prata med henne om dittan och dattan. Snart gled de in på Erik Saade och dansband eftersom hiphop-gangstern (iallafall enligt de andra) gillade dessa två fenomen. Då spetsade jag öronen för jag tyckte att konversationen blev mer och mer optippad. Och mer otippat blev det för tillslut var de inne och diskuterade The Voice, programmet som har börjat gå nu ni vet, och hiphop-gangstern tyckte att även det var så BRA. Och tro mig, han tyckte det var bra. Ingen ironi här inte. Han räknade upp positivt och negativt och vilka de olika coacherna, eller vad de nu kallas, var och så. Det var då han kom in på Ola Salo och hur bra han tyckte att även han var. Men han kunde inte titeln på en enda låt.

Han frågade sina vänner om de kunde någon. Alla sa nej. Då, mina kära, tittade han på mig och sa "du då, kan inte du nån låt med Ola Salo?" och jag blev alldeles paff, frågade om han menade mig och hur ny han tänkte att låten skulle vara och så. När jag fått svar på allt detta sa jag givetvis It take's a fool to remain sane, för det är ju den man först tänker på liksom, och så var det inget mer med det. Jag tog fram min ipod, tänkte att det där var ju lite lustigt och så blev det tid för avgång.

Det var andra gången en okänd, som inte ville att jag skulle skänka pengar, började prata med mig på tunnelbananen. Första gången var en liten flicka på fyra år. Två personer av väldigt många av de olika människor som jag åker med varje dag. Det blir inte en hög procent det inte. Tyvärr.

Och vet ni hur många okända jag har börjat prata med? Noll.

Därför blir det trots allt såhär:
Andra tunnelbananenåkare - Julia: 2 - 0

Pedagogiskt! Smart! Rättvist! Smakligt! Vinnande koncept!
Nä, om jag ska vara allvarlig; jag orkar inte ens kommentera.

Sexism i innebandyträning

Detta klipp känner vi väl alla till:


Och jag tycker att det är både skön...t och kul...t att facebook kör samma stajl som mysniklas genom att erbjuda oss att se hur vår profil ser ut för allmänheten...t.

Tänkte bara berätta att:

• Ett embryo reagerar på känsel efter 8 veckor.
• Primitiv hjärna, ryggmärg, armar, ben, muskler och inre organ börjar formas två veckor innan det.
• 10-20% av alla någonsin befruktade ägg hos en kvinna fastnar på livmodern.
• Barn som föds i vecka 22 kan överleva.
• Barnet tar INTE upp alkohol från bröstmjölken men mamman tappar fortfarande omdömet såklart, vilket är den egentliga anledningen till att man genom åren har sagt till mödrar att de inte bör dricka alkohol när de ammar.
• Biologiskt sett är kvinnan bäst lämpad att vänta barn när hon är 18-20 år.
• I jämförelse med djur föds vi för tidigt.
• Nyfödda kan imitera t.ex. förälderns utsträckta tunga.
• När barnen är yngre än fyra månader är de så dåliga på att rikta uppmärksamhet att de kan titta på någonting de ogillar tills de börjar gråta.
• Nyfödda barn KAN le.
• Barn brukar visa sina första tecken på rädsla när de är ungefär ett halvår.
• När barnet är 4-5 månader kan de känna igen andras emotionella ansiktsuttryck.
• Vid 18 månader börjar barn känna skam, skuld, stolthet, genans och avund.
• När barnet är 4 månader kan man se om de kommer bli blyga eller mer framåt som äldre.
• Blyga barn (inhiberade) är som äldre ofta räddare och får ångest i högre grad än jämnåriga som inte var blyga som barn.
• En sexårings hjärna väger 90% av en vuxens hjärna.
• Vuxna människor som lever i kulturer utan visuella representationer ritar människor på samma sätt som våra treåringar gör, d.v.s. huvudfotingar.
• Vuxna som försöker "kasta in" barnet i andra barns lek, utan att barnet har en uppgift i den, förstör för samtliga och barnet får oftast vara exempelvis kanin eller bäbis eftersom det inte vet vad leken går ut på.
• Mellan åldrarna 2 och 6 år lär sig barn ungefär 5 ord/dag.
• När barn är ungefär tre år beskriver de sig själva utifrån namn, fysiska drag, vad de gör på dagarna, som starka(!!!) och, det bästa av allt, vad de äger. "Jag heter Amanda, jag är 19 år och den här stolen, temuggen, platsen vid bordet, kaffekoppen med mera är min". (Internt då)
• Barn som är aggresiva och/eller har föräldrar med låg IQ tittar mer på barnprogram med underhållningsvåld. Och pojkar reagerar kraftigare på det.
• När barnet är 18 månader har det en uppfattning om vad som är manligt respektive kvinnligt och delar såsmåningom upp leksaker, yrken etc. efter dessa kategorier.
• I ålder 7-11 blir barn som kan springa fort och är fysiskt duktiga populära i skolan.
• Grovmotoriskt är det ingen skillnad på en 10-åring och en vuxen.
• I tidiga skolåldern kan barn bli lite deppiga i sin självbild eftersom de inser att de inte är lika starka som de har trott.
• Amerikanska och svenska barn säger vad de kan, asiatiska barn säger hur de är.
• Från 9-årsåldern avgör utseendet självkänslan mest.
• Generellt sett har självkänslan ökat hos barn i USA men den faktiska förmågan har gått ner.
• Flickor har sämre självkänsla men presterar bättre än pojkar.
• Flickor anger att de har färre nära vänner än pojkar anger.
• Pojkar långsiktigt tar föräldrars skilsmässa hårdare, särskilt om pappan försvinner.
• Flickor som utvecklas tidigare än sina jämnåriga tenderar att få en långsiktigt negativare bild av sin kropp än flickor som utvecklas i "normal" ålder.
• 1/10 tonåringar anger anonymt att de tar starka droger och är inblandade i våldshandlingar mot andra människor.
• Svenska 11-15-åringar spenderar mindre tid tillsammans med vänner än vad motsvarande grupp ungdomar i USA och övriga Europa gör.

//Hon som "pluggar tenta"

...Lord you catch me when I'm falling.

Idag har jag...
...befunnit mig på Bromma flygplats 1 gång, Liljeholmen 1 gång, Slussen 3 gånger, Skarpnäcks tunnelbanestation 3 gånger, Högdalen 1 gång, Högisläggan 1 gång, Linje 172 2 gånger, Universitetet 1 gång, Seven Eleven 2 gånger, Ica Nära 1 gång, Pressbyrån 1 gång och det är nog allt. Plus här i lägenheten/rummet dårå.

...blivit sentimental 1 gång när jag sa hejdå till mina föräldrar, 1 gång när jag sa hejdå @ universitetet, 1 gång när jag spatserade runt i Högis och 1 lååång gång när jag packade upp.

...för första gången sagt att jag alltid blir ledsen av att packa. Det spelar ingen roll om jag packar för någonting roligt, packar ihop efter någonting tråkigt, packar för någonting tråkigt eller packar ihop efter någonting roligt - det är ALLTID ledsamt. Vet inte vad det beror på. Något trauma som jag inte känner till kanske. Ska luska lite när jag läser om anknytning alldeles snart. Eller gå i psykoanalytisk terapi eller vad det kan tänkas heta.

Och nu är det utbildningsdags. Åldern 7-11 ska jag läsa om minsann. Och tonåren. Och anknytningen som sagt. Imorgon ska jag ta mig i kragen gällande vissa saker också.

Adjöken!

...something you may need when you feel sad and grey.

Packar och har mig. I samma rum som i somras. Lägger ner samma kläder. Viker ihop dem på samma sätt. Använder samma tetrisförmåga för att utnyttja samma väskas utrymme till fullo. För en flytt mot samma stad. Då är det omöjligt att inte jämföra. Svårt att inte tänka på att jag då, den där söndagen i slutet av augusti, packade med vissa andra känslor och inför en flytt mot vad som skulle bli en fantastisk höst med en vän i världsklass. Det går inte att inte tänka på att jag åker själv. Att jag ska bo med någon jag inte känner. Att jag inte ska komma hem från uni och hitta Amanda i "bilen" med sin dator och en gigantisk temugg.

Samtidigt åker jag mot vänner som jag inte hade då. Jag åker med en helt annan säkerhet och kontroll på tillvaron. Jag vet hur universitetet fungerar och ser ut. Till välkomstdagen ska jag gå för att dra lite nytta av den på ett rent materiellt plan och därmed jämt (kanske). Jag kommer inte att tappa bort mig mer än nödvändigt. När jag ska fixa danskurser kommer jag att veta var jag anmäler mig och sedan hitta till Danshögskolan utan problem.

Och precis som då har jag ingen litteratur och känner ingen i min kurs och funderar på hur jag på smidigaste sätt ska komprimera alla mina nära och kära här uppe och lägga dem i tändsticksasken som jag inte har.

Mina vänner, jag tror det är såhär det är helt enkelt.

Saker som jag tänker mig att jag skulle kunna göra när det blir långsamt i Stockholm och jag inte kan träffa folk:
- Sticka
- Tävla mot mig själv i Vem vet mest.
- Rita
- Lyssna på musik.
- Skriva
- Blogga
- Hitta något megahäftigt program, gärna jättelång serie.
- Titta på Mitt kök och tänka på Salle och FF
- Rita upp en komma-till-skott-plan. Fast näe.
- Roa mig med min På spåret-bok.
- Gå på promme.
- Ringa en vän.
- Nutidstestet och Stockholmstestet på dn.se. Går dock bara att göra en gång i veckan.
- Tagga Någonting Större.
- Göra sånt som jag borde göra men inte orkar göra.
- Springa
- Titta på nyheterna.
- Dricka te.
- Dricka öl. Skojja.
- Gå igenom danser i huvudet.
- Titta på sceniska.
- Stega iväg till bibblo och låna bok.
- Styrketräna
- Kartlägga någon del av mitt liv.


Saker som jag tänker mig att jag INTE ska göra när det blir långsamt i Stockholm och jag inte kan träffa folk:
- Vara inloggad på Facebook och trycka på "uppdatera".
- Klicka in på bloggar gångpågångpågångpågång
- Sitta på samma ställe längre än en timme.
- Inte prata med en enda människa på hela kvällen.

Sådär, nu vet jag det.

...inte kriminellt men inte heller något lagligt.

Alltså det är ju såhär att de kvällar man, tillsammans med vänner, sitter i köket till klockan 02.00 och spelar spel och samtalar kring/diskuterar
- äktenskap
- abort
- universitetet
- änka/änkling
- folkhögskolor
- samboförhållanden
- våldtäkt
- kvalitén på dagens lärare
- preventivmedel
- livssituationer
- skolor
- graviditeter
- otrohet
- kulturer
- etcetera
är kvällar man känner att det här med vänskap, det är bra grejer det!

Godnatt.

...when all I've got around my eyes is paint.

Här sitter man och pluggar tenta och, oväntat nog, bloggar. Den har ni inte läst förut va? Jo, det är ju just det ni har... Tror nog att det ska bli årets nyårslöfte, att inte påpeka sambandet mellan plugg och tenta. Det vore dock IQ-befriat om jag vill fortsätta skriva för det är ju ungefär det som håller upp kvantiteten på den här bloggen.

Hur som helst, när man ska plugga kan man ju göra så mycket kul, till exempel slipa på sina spotifylistor. Det är vad jag har gjort idag. Mina årslistor till och med. Jag har suttit och valt ut de låtar som får mig att tänka på 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011. Eller, jag har bearbetat de listor som jag påbörjade för några månader sedan i Högis kan man säga.

Nåväl, om ni är intresserade så finner ni dem här nedan:

2007
2008
2009
2010
2011

Nu ska jag läsa om anknytning! Heja!

...the truth behind the person that you imagine me to be.

För ett tag sedan skrev jag ju om min märkliga hobby att lära mig sångtexter. Nu tänkte jag att jag skulle erkänna ännu en märklig sak som brukar roa mig då och då: kartläggning av perioder av mitt och mina vänners liv.

Exempel på tillfällen när detta har hänt kommer här:
- Påsklovet 2010. Under en promenad till och från Vännäsby pratade jag och Matilda igenom hela sommaren 2008. Någon kväll senare gick det hela överstyr för min del och jag satte mig och skrev ned alla speciella händelser som hänt varje månad det året. Som en årsresumé två år för sent kan man säga.
- 2 juli 2011. Jag och Matilda utgick ifrån gamla sms på våra mobiler och pratade sedan igenom vad som hänt under de perioder som smsen härstammade ifrån. Det hela tog några timmar kan man säga.
- 15 septemer 2011. Jag och Amanda SE pratade igenom allt dåligt som hänt under 2009. ALLT. Det tog givetvis också ett tag.
- 5 januari 2012. Idag kartlade jag och Hanna perioden 24/12-2010 - 13/1-2011. Dag för dag.

Och bara den grejen att jag här kartlägger när jag, tillsammans med andra, har kartlagt perioder av livet säger ju faktiskt bara det en hel del...

Sånuvetnidetochförrestensåärdetmysigtattbloggapånattenochdiskafastjagdiskarint
enudockgodnatt.

Kollar in litteraturlistan för genusvetenskapN som jag ska läsa till våren...

...och ser att den är hyfsat lång i jämförelse med litteraturlistan som vi har haft till psykologin den här terminen.

Ritar en bild av hur jag känner för det...

...och ignorerar alltihop.

Godnatt!

...tycktes aldrig kunna finna någon ro.

Dagens
Uppdatering: Kaffet hjälpte...
Upptäckt: Detta blev en extremt långsam dag
Räddning: Hittills Skärgårdsdoktorn men om mina vänner slutar vara så himlans sega kanske de tar hem priset.


Men det är allt.

...är jag en slav.

Har sovit mycket inatt, druckit mycket vatten, fått luft, inte ätit chips och blivit bakis därför, sysslar inte med att bli bakis på andra sätt och är inte sjuk. Nu finns bara en anledning kvar till min huvudvärk: kaffeavsaknad.

Ååååhnejjjjj, here we go again...

...när inget blivit som du vill?

Jaha, man kan ju tydligen göra en liten årsresumé såhär några dagar in på det nya året. Jag ber om ursäkt för bildavsaknaden.

Januari
Inledde året med rester av ett väldigt bra jullov, började sedan skolan och blev less på en gång. Dagen jag insåg att vi skulle påbörja nya kurser var fruktansvärd. Tvi. Nä, januari var ingen skojig månad alls, precis som det ju brukar vara. Om jag ändå ska nämna något muntert måste det ju bli jullovet då. Kanske den kvällen när jag, Hanna och Amanda hade updatekväll, det är ju alltid mysigt. Eller den dagen då vi var några stycken som fikade och spelade spel och hade oss en hel dag och sedan fick besök av ännu fler på kvällen. Det var också kul.

Februari
Jag plågades på Svenska C, skrev PA100-rapport, började läsa självbiografier och jobbade tillsammans med Lyddan, Jossan och Salle på en fantastisk stilstudie av Per Jonsson. Detta var månaden då jag och Amanda bestämde att vi skulle flytta till Stockholm också. Dessutom var det järnet inför Någonting Större som gällde och jag och Hanna skapade flashmob mest hela tiden. Även om det tveklöst var det absolut jobbigaste var det också det roligaste den månaden. Så det så.

Mars
PA100-vecka och ett sportlov fullt av flashmobrepetitioner, genomförande av flashmob, diverse montring och annat stod den här månaden för. Antagligen lite skola också. Vet inte om det var då STEG var på besök hos oss. Det måste verkligen ha varit så. Hur som helst så var månadens bästa absolut flashmoben som vi genomförde i Liljaskolans matsal.

April
Det enda jag minns är PA100 och och Någonting Större och då var det sistnämnda helt klart det bästa. Punkt slut.

Maj
Månaden då vi pluggade allt som vi skjutit fram p.g.a. PAäckel100. Och åkte till Stockholm med klassen. I slutet av månaden hängde jag i Piteå ett dygn också. Det bästa var hur som helst Stockholmsresan. Mest för att jag fick umgås med alla dessa fina människor en hel vecka.

Juni
Inskolning på Orion, riksstämma för equmenia, resa till España och studentet stod juni för ungefär. Studentet som sådant tycker jag är en väldigt överskattad historia men förstår de som tycker det är världens grej. Hur som helst, om studentDAGEN krävdes att gå igenom för att få avsluta sin gymnasietid så måste väl den ha varit månadens bästa men nu är det ju inte så så därför blir Spanien det istället.

Juli
Bra månad. Hemresa från Spanien, Lappis, chill, jobb. Det bästa var helt klart chillet.

Augusti

Lätt årets mest händelserika och bästa månad som inleddes med att min älskade mormor fyllde 80 år. I övrigt hände kontraktskrivning, fina kvällar och dagar, bröllop i Örebro, flytt till Stockholm och första dagarna på universitetet. Det bästa den här månaden var helt klart andra halvan av den. 15-31 augusti. Sådetså.

 

September

Jättebra inledning, därefter mest besök av vänner, plugg och trevligheter som Hej Monika och spela på Glottis. Även första tentan som gick över förväntan. Bäst den här månaden var nog att vi blev så hemma där i Högis. Eller den 26 september när tunnelbananen började gå.

 

Oktober

Jag och Amanda tog våra kulturigtbilder, Mams och paps hälsade på, Amanda Kreuger befann sig i huvudstaden några dagar, jag såg Red Hot Chili Peppers och vi läste biologisk psykologi och skrev dryg rapport. Avslutades gjorde oktober sorgligt med att mormor lämnade jorden.

Bäst den månaden var tveklöst Red Hot Chili Peppers och den lilla hemlisen som jag fick veta av min syster Josefin!

 

November

Månaden jag kan bäst utantill. Håll i hatten nu.

 

1 november - Skansen och Vapiano

2 november - Första föreläsningen i Kognition. Jag satt längst bak i salen och den kursansvarige kom en halvtimme försent.

3 november - Vänkandags. Fast först föreläsning sedan jättelång väntan på Bromma. Sedan hem och middag och häng hos Lill-mattan.

4 november - Mina vänner och jag gjorde Våfflor och spelade spel på dagen och var hos Marcus på kvällen. Något läskigt tv-spel som spelades.

5 november - Boda Borg. En oerhört komisk historia såhär i efterhand. Det var för övrigt roligt då också.

6 november - Hängde på Pingstkyrkan ett tag där det var parentation för mormor, sedan med Johanna och Astrid Lindgrens jul. På kvällen åt vi middag hos farmor och farfar.

7 november - Besök hos tandis, packning, tur in till stan för en middag med Jossan, Frida och Irma. Sov gjorde jag hos Johanna.

8 november - Flygtur till Stockholm, ett påbörjat arbet av vårt glasögonexperiment och fika på Söder.

9 november - Utbildning, sång och sedan helt random häng i Kista med Amanda med flera.

10 november - Vänkanresa igen. Mycket folk i huset och så. På kvällen åkte vi till kapellet.

11 november - Begravning och minnesstund.

12 november - Vad jag gjorde på dagen minns jag inte men på kvällen hängde jag först på Missionskyrkan och sedan hos Jonssons.

13 november - Var på gudstjänsten på Missionskyrkan, åt middag hemma och flög tillbaka till Stockholm. Bestämde mig för att inte flyga på ett tag sedan.

14, 15 november - Universitetsdagar. Minns inte så mycket mer faktiskt.

16 november - Vi väcktes av våran "son", jag var hemma och pluggade, sedan tvättade vi, pratade i telefon med Simon (mest jag) och åkte på Helenius Hörna. När vi kom hem släppte vi in en man i vår port. En man som inte sa någonting och som vi trodde var samme man som hade väckt oss samma dag, bara något tystare.

17 november - Vår helt galna rapportskrivardag. Kul!

18 november - Josefins födelsedag som jag firade med rapportskrivning och idol.

19 november - Besök av Signe, bio på kvällen.

20 november - Signe var kvar och gick på museum med Amanda och hennes kompisar medan jag pluggade. Middag åt vi på Jensens.

21 november - Hannas födelsedag som firades med plugg, Magnus Betnér och lussebullar.

22 november - Irma kom på besök på kvällen. Vi drack te och myste.

23 november - Signe anlädde, sedan var det studier på SU och mys i lägenheten som stod på schemat.

24 november - Vi hade "opponering" på uni och efter middagen åkte Signe och Irma hem. Kvällen var lite dyster.

25 november - Jag hade utbildningsdag i hemmet, sedan var det idol och besök av Wendt.

26 november - Stadsdag och middagsbuffé med samma Wendt.

27 november - Hemfärd för denne man. Tentaplugg för min del.

28 november - Tentaplugg igen. Och spontanmöte med aktivitetsutskottet på Tullys.

29 november - Tenta. I övrigt minns jag inte så mycket.

30 november - Första föreläsningen i utbildningspsykologi. Efter detta fika med David.

 

Hehe, den ni! November var alltså en mycket bra men intensiv månad och bäst var nog Magnus Betnér.

 

December

Sjukt lång månad faktiskt. Ville mest hem eftersom det kändes som att jag väntade ut tiden bara. MEN den innehöll ju lite kryss på en viss plan och det var ju kul! Svansjön och besök av Hanna och Emma var också bra. Och när mams och Johanna hälsade på. För att inte tala om julkalendern! Fast sedan hann jag ju faktiskt vara i Vänkan också. Men det bästa med december var nog Svansjön och julkalendern.

 

Sådärja! Summa summarum var 2011 ett väldigt bra år och det bästa med det är typ det, att det har varit väldans bra.