As long as you feel something we'll find a way
Jag brukar inte direkt identifiera mig som en känslosam person. Gråter aldrig till filmer, blir sällan sådär naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw till söta och gulliga saker som barn eller pojk- eller flickvänner eller gudvetvad gör, jag gråter typ ALDRIG när jag gör illa mig och ja, ni fattar. MEN i denna tid har det slagit över fullständigt. För några dagar sedan höll jag på att börja gråta till Rasmus på luffen. När jag diskade och således inte ens tittade på filmen utan bara lyssnade. På jobbet.
Det brukar inte direkt hända.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Detta är bara början. Julia, om några dagar träder du in i den riktiga vuxenvärlden, då kan tårarna trilla för de mest skiftande saker...välkommen!
Trackback
