Julica

Idag när jag gick ut från Konsum passerade jag en hund. En svart rackare av modell osnäll. Dummingen skällde på mig när jag gick förbi den och fnyste efteråt. Som om den hade något att säga till om. Då fnyste jag åt hundar i allmähet hela vägen hem. Och började tänka på hundrädsla.

 

Jag var rädd för hundar när jag var liten. Alla hundar. Tror att det var det där med att de hoppar fram och tycker att de är så otroligt trevliga och roliga och härliga som jag hade lite problem med, vilken normalt fungerande varelse beter sig så liksom (syftar på hundarna och inte mig själv)? Idag är jag bara rädd för vissa hundar. Idiothundarna. Ni vet de där hundarna som har noll social kompetens och antingen är överöveröverÖVERtaggade eller sjukt otrevliga. Läskigt. 

 

Det var typ det jag ville säga idag. Jag var jätterädd för hundar när jag var liten och jag är lite rädd för hundar nu när jag är stor.