Julica

...jag var ett löv i kuling men du var ankrad.

Jag börjar med att säga att jag inte vet om jag har skrivit om det här förut men om det nu är så är det ju kul. Det handlar om musik, psykologi och känslor. Typ.

Har ni också vissa låtar/skivor/artister som ni inte klarar av att lyssna på längre? Alltså, inte för att de har blivit dåliga eller för att ni är less på dem utan för att de är förenade med minnen eller perioder i era liv till vilka ni slungas tillbaka redan vid första tonen.

Jag har massvis.

Det är verkligen en märklig känsla som infinner sig när man startar en sådan låt. Känns liksom i hela kroppen och på samma sätt som den där vårkvällseffekten känner jag vemod av ungefär samma anledningar. Det värsta är ju att det dessutom handlar om låtar som man kanske skulle vilja lyssna på för att de fortfarande är bra men eftersom de är starkt förknippade med en svunnen tid (dramatiskt uttryck!) går det inte att förhålla sig känslomässigt neutral till dem. Typ. Och det är ju jobbigt. Då blir det lätt att man aldrig lyssnar på dem och på så sätt blir ägd av sina egna känslor. Det är dumt.

Men, mina vänner, jag har tre olika lösningar på problemet! Håll till godo.

1) Lyssna aldrig intensivt på en låt/skiva/artist. Superenkelt i teorin och om man dessutom har Spotify Free är det ju inget problem, det går ju bara att lyssna på en låt 5 gånger per månad eller vad det nu är och då är det ingen risk att drabbas tror jag. 5 gånger borde psyket klara är min tanke. I praktiken är det svårare eftersom man (eller de allra flesta åtminstone?) många gånger fäster sig vid musik och helst lyssnar JÄTTEMYCKET på samma sak om något bra har dykt upp.

2) Sätt er själva i en hemmagjord musikterapi. Det brukar jag göra och det funkar. Det går helt enkelt ut på att man lyssnar igenom alla de där låtarna flera gånger om så att man liksom kan lura hjärnan att det är DEN HÄR tiden den ska förknippa dem med. Asbra! Musikglädje igen! MEN, man måste vara fast beslutsam om att det är värt det för faktiskt, och nu överdriver jag inte, kan det vara sjuuuuukt påfrestande de första gångerna och om det inte känns värt det är det typ bättre att strunta i det. Typ som att om det inte känns värt att lära sig äta oliver för att verka civiliserad och mogen är det bättre att låta bli den träningen för att det är fett äckligt. (Bra liknelse, jag vet.)
Denna metod har ju dock sin brist i att man förmodligen hamnar i samma vemodiga fas något/några år senare när man tänker tillbaka på "terapitiden" och då måste man börja om igen och sådär håller det på livet ut kan jag tänka mig.

3) Lyssna bara på musiken och möjligen texten när du lyssnar. Alltid. Tänk inte på annat, titta inte på något annat, gör inget annat än att lyssna på MUSIKEN. Relatera inte till någonting. Lite torrt och svårjobbat till en början kanske, jag vet inte, jag har inte testat, men säkert är det den lättaste vägen när man väl har lärt sig.

Och det var dagens tips, dagens tips, tjalalalala dagens tips.