Julica

Förra veckan spatserade jag och Hanna runt i denna vackra stad. Från Djurgården till Gamla stans tunnelbananstation. Då insåg vi att vi kunde vår historia alltför dåligt och planerade en historiakväll. Den blev inte av för vi blev busiga och smed busiga planer istället.

Därför körde jag en historiakväll solo ikväll istället. I cirka 2 timmar wikipediade jag på diverse byggnader som finns här i staden. Sedan blev jag rädd för kartan (Det är sant, stundom har jag kartfobi, främst när det handlar om satellitkartor. Jag får svindel, hög puls och tittar automatiskt bort när den slår till den där rackarns rädslan.).

Men det är kul, det här med historiakvällar. När jag inte är karträdd längre ska jag fortsätta med kyrkor och slott och häftiga personer.

Igår firade vi slutet på venusgetenskapen. Efter ett tag började det snackas låten Popular och jag och en i klassen hade ett litet moment där det visade sig att vi båda kunde texten lite för väl.

Idag tänkte jag att det var dags att youtuba framträdandet i mello igen. Hade inte gjort det sen typ juli förra året och tänkte att jag förmodligen hade fått lite distans till hela popular-grejen. Det hade jag inte. Dra mig baklänges men jag tycker fortfarande att det är ett sjukt snyggt nummer. Ljuset, koreografin (främst på andra versen. aaaaah.), placeringarna och energin.
Jag diggar det!
Sådetså.

Något som är SÅ SJUKT frustrerande är ju när man fastnar i tentandet och liksom bara tittar på dokumentet, läser bloggar och SLÖAR. För att man inte hittar källor på det man tänker och därför inte tycker sig kunna skriva någonting. Blä.

Nu till en annan del av genusvärlden. Den viktiga delen. Nedan ser ni lite anledningar till varför det är så sjukt viktigt att läsa om och försöka motverka äckliga maktordningar som har etsat sig fast och som förs över i generationer.

Nu räcker det - Mikael Sol
Två saker jag skäms över - Magnus Edlund
Kan ni fatta att det där är den sjuka verkligheten? Jag mår illa.


Och det här sedan. Det här är också den sjuka verkligheten.

Och det handlar om makt. Tilldelad makt och tilldelad överordnad och ett behov av att bekräfta och befästa dessa två.

Uuää.

Jag blir direkt illa berörd av den här reklamen (bild nr.7, "Freebra syns intensivt i tunnelbanan"). Ser den i tunnelbananen ungefär vareviga dag och alltså, sån är reklam räknas ju inte som kränkande eftersom att den visar behån i sin funktion typ. Och det måste väl accepteras antar jag. Likaså är det väl produkten i sig att acceptera, säkert rätt angenäm liksom MEN VAD HÄNDE MED TEXTEN UNDER BILDEN?!

"Freebra är din lilla hemlighet som håller dig på plats under toppar och klänningar. Utan band."

Jag förstår inte? Hur då "håller mig på plats"? Varför måste JAG hållas på plats med hjälp av band? Möjligen har några kroppsdelar det behovet (om ens det egentligen) men dom är liksom inte JAG. Inte hela jag åtminstone. Min identitet, mitt jag, ligger inte där. Jag får så märkliga bilder av hela min kropp och själ invirad i en sådan där freebra och sedan täckt av en klänning som något slags tält när jag ser den där reklamen. Oerhört främmande och otilltalande faktiskt.

Nä, hörrni, jag överdriver lite nu. Jag förstår verkligen vad som menas men blir inte mindre illa berörd för det. De likställer en kroppsdel med en hel person. Förstår ni? Inte ens hela kroppen utan bara EN kroppsdel. Och en sexualiserad sådan också.

Kortfattat förmedlar reklamen följande budskap:
Kvinna=bröst -> jag=bröst
Bröst=hållas på plats -> kvinna=hållas på plats

Bra tänkt!

Tack och hej leverpastej.

Ska dejta hemtenta igen. OCH JAG ÄR SÅ HIMLA TAGGAD SÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA TA MIG TILL FÖR DET SKA BLI SÅ OERHÖRT KUL OCH ROLIGT OCH UNDERHÅLLANDE OCH HÄRLIGT PÅ ALLA DE SÄTT OCH VIS ATT FÖRKOVRA SIG I GENUSVETENSKAPNNNNNN JUST DENNA VECKA.

Fast alltså näe.

Just nu vill jag barabarabarabarabara göra annat. Jobba tex. Eller för all del träna. Eller, kanske allra mest, umgås med vänner. Och dansa. Jättemycket vill jag dansa. Och spela piano. Och typ sjunga. Och ungefär ALLT annat som man kan göra av roliga ting här i livet. Typ rolla väggar. Hur kul som helst faktiskt. Någon som har ett rum som behöver målas om? Jag river gärna ner tapeter och putsar och spacklar också. Men jag spikar inte för det är jag faktiskt inte alls bra på. Inte såga heller. Är för övrigt nog rätt dålig på att tapetsera också, kan tänka mig att det skulle se ut ungefär som nedan om jag skulle ge mig på det.



Sådärja, nu blev klockan tillräckligt mycket för att gå och lägga sig. Godnatt.

Ikväll är jag loj. Eller låg. Eller av. Eller bara trött och utan någon som helst tagg att kritiskt granska en film. Välj alternativ själva.

Från och med imorgonkväll ska jag däremot vara oloj, olåg, oav, otrött och ootaggad för då vankas det främmen.

Ba satt ni vet. Eller kanske framför allt så att jag vet att det finns saker att se fram emot.

Förbund har inte rätt till musik i kampanjfilmer
Läs artikeln ovan om ni vill eller lyssna, kanske ännu hellre, på reportaget nedan på samma ämne.



Kortfattat handlar det om politiska ungdomsförbund som har tonsatt sina "bildspel" (kampanjer), med musik skapad av andra människor, utan att ha speciella rättigheter till det. De förbund som nämns i artikeln är SSU, SDU, MUF och Ung vänster . I ljudklippet omnämns samtliga utom MUF. SSU berättar att de har tagit bort sin film och ska akta sig för att upprepa misstaget, SDU refererar till hur Youtube är uppbyggt, MUF trodde att deras STIM-avtal täckte den typen av användning och Ung vänster menar att det inte är så farligt.

Jag förstår inte hur man ens kan tänka att det känns rimligt att lansera en kampanjfilm med låtar från musiker som (indirekt) INTE har godkänt att deras musik ska förknippas med ett visst parti. Det är faktiskt bara underligt. Eller förunderligt. För mig känns det likvärdigt att ha en låt i bakgrunden av filmen som att visa upp en bild på musikerna eller på annat visuellt sätt synliggöra dem i sammanhanget. Är det då inte självklart att musikerna ska få ha en åsikt om vilken politisk färg de ska förknippas med? Nu är det väl i och för sig så att musikerna själva kanske sällan sitter och beslutar om varje enskild användning, det sköts säkert "från ovan", men jag tänker (hoppas) att beslutet fattas i enighet med deras önskningar åtminstone.

Som sagt, det är mig oförståeligt hur man INTE kan se det som en självklarhet att kolla läget med de som ska promota ett förbund. Helt oförståeligt. Det håller tyvärr inte Felicia Ohly med om:

"Alltså just när det kommer till att tonsätta ett bildspel så tycker jag nog inte... så ser jag nog inte ett så stort problem i det. Jag ser snarare ett större problem i att stora upphovsrättsbolag hindrar folk från att använda musik om man inte har råd att att betala för sig."


Alltså ja... Det handlar ju inte om att musik i sig kostar, det handlar om att musik som ANDRA har gjort kostar och det är en himla skillnad. Att i syfte att göra reklam för sitt eget förbund använda musik som andra har gjort för att kunna leva på denna handlar om att använda någons arbetskraft, kanske till och med identitet. Om förbunden själva satte sig ner och skapade lite härlig bakgrundsmusik till sina bildspel skulle knappast de stora upphovsrättsbolagen hindra dem och jag tänker att varför gör de inte bara det då? Klinkar lite på ett piano, lägger på några sköna beats, sjunger en ton eller två, jag menar HUR SVÅRT KAN DET VA?!?!?! Ganska svårt såklart. Det kan ju vara så att det är därför de använder kompetenta musikers verk för att ge sitt bildspel full rättvisa så återigen; känns det inte lite schysst att de som har suttit där och klinkat och lagt ner timmar på arbetet ska få ha en åsikt om huruvida det ska användas i ett visst politiskt sammanhang eller ej? Ska alla liksom ha fritt tillträde till deras arbete bara för att folk gillar det?

Sedan kan man ju såklart diskutera huruvida musiken ska ägas av musikerna själva eller större bolag men en sak är säker; musikernas arbete ska inte ägas av hela världen och kunna användas lite hipp som happ av lite vem som helst utan att de som skapat den får någon slags ersättning eller möjlighet att säga sin åsikt.

Tycker jag alltså.

Fast kanske ändå. Så småningom borde ju de som SPELAR musiken vara tillgängliga helt gratis också? Jag menar, varför ska bara de som har råd att boka dem via bokningsförlag kunna anordna konserter? Fett det vore ändå. Jag skulle ha Timbuktu och RHCP och Lady Gaga i MITT vardagsrum (som jag i och för sig inte heller har men aja) vareviga dag från och med typ 2076 när de förhoppningsvis är lediga. Soft. Tar tillbaka allt jag sagt.

...och samtidigt inse att man glömt namnet på den man vill presentera personen för?

Har kokat ihop vad som troligtvis är tidernas bästa spotifylista. Typ alltså. Eller inte alls egentligen men den är mäkta genomarbetad ska jag säga er. Följande tillvägagångssätt användes:

1) Val av låtar.
2) Sättning av ordning. Alltså, slutet och stämningen hos den föregående låten passar i det närmaste perfekt ihop med kommande låt. Listan igenom. Asbra. Enligt mig alltså.
3) Klart.

Och nu skulle jag önska att ni lyssnade på den. Ni kommer inte bli besvikna. Typ. Den passar jättebra när man går promenader. Och kanske när man kör/åker bil också. För att inte tala om när man åker tunnelbana eller buss.

Här är den. För övrigt 2 timmar lång.

Adjö.

...kan du inte bara förstå att jag saknar dig?

I veckan som gick började jag och en fjortonåring prata om hennes skolsituation. Åtminstone delar av den. Fjortonåringen berättade att hon inte tyckte om att prata på lektionerna eftersom de andra oftast redan sagt allt och hon inte såg någon anledning till att upprepa deras ord. Problemet var bara det att hennes lärare så gärna ville att hon skulle prata. Lärarens problem var att denne oftast inte såg när eleven väl räckte upp handen för att säga något eftersom de andra eleverna bara pratade rakt ut. Resultatet blev att eleven slutade räcka upp handen. Följden av det blev att läraren konstaterade att eleven var blyg eftersom hon inte sa något på lektionerna och därför "lät henne vara". Det är bara det att det här inte är en blyg person.

Jag.blir.så.arg.av.sånt.där. Vad är grejen med att folk har svårt att förstå att man kanske helt enkelt inte VILL prata? Vad är grejen med att normen har blivit att säga VADSOMHELSTOCHGÄRNANÅGOTSOMNÅNANNANHARSAGT och att annars ses som blyg?

Det handlar inte om blyghet. Det handlar om en människa som inte upprepar det andra redan har sagt när det inte är nödvändigt. En människa som gör det möjligt att gå framåt i undervisningen. Lärarens bästa vän typ.

FATTA.

PS. Blyghet är förresten ingen dum egenskap, den skadar sällan människor. Däremot har människor tyvärr lätt för att känna sig lite obekväma med blyga personer tror jag och försöker därför göra det till något som man bör träna bort. Helst redan på förskolan. Fjantigt ändå. Det enda som bör tränas bort är "icke-självvald" blyghet, att förväntas vara blyg. Där väger omgivningens inställning ganska tungt i arbetet. DS.