Provokatiooon


Såg Twilight ungefär 10 år efter alla andra (alltså igår) och var rädd. På riktigt. Har inte sett en obehagligare varelse sedan jag såg Sjätte Sinnet typ.

Provokatiooon


Såg Twilight ungefär 10 år efter alla andra (alltså igår) och var rädd. På riktigt. Har inte sett en obehagligare varelse sedan jag såg Sjätte Sinnet typ.

Hej på dig lilla dumsnut

Den här dagen höll inte. Var kanontrött (=mer trött än vanligt) på morgonen, på bussen och på vägen från bussen. Gick in i omklädningsrummet. Fick höra att vi inte hade någon balett men däremot en extrainsatt moderntlektion på eftermiddagen. Började alltså 09.55 och slutade 13.45 istället för att börja 08.25 och sluta 10.45. Fetdrygt när man redan är på skolan och är tjocktrött.

Som grädde på moset slog jag huvudet i en vattenflaska när jag skulle slänga mig bakåt på ett dramatiskt sätt för att beskriva min frustration. Fick en bula + lite huvudvärk. Kanske ännu drygare.

Meeeen, för att detta inte ska bli allt för deppigt tänkte jag dela med mig av något kul också:

Lottas pappa: Jag kan inte allting!
Jonas (till Lotta): Men det kan ju du! Du sa ju att du kan allting. Skaffa en gran då, om du nu kan allt!
Mia: (till Jonas) Tss, vad dum du är. (till Lotta) Bry dig inte om honom när han är sådär orättvis.
Lotta: Det gör jag inte heller.
Jonas (till Lotta, troligtvis ang. att hon inte kan allt): Typiskt dig, du bara snackar jämt

Trodde han på allvar att hon kunde allt eller?

Ur lotta på bråkmakargatan.

Adjöken!

Alla skidbyxor är i bastun


"Vi har flytt från Mofasa och nu ska vi döpa jesusungen."

"Alltså, oftast har jag ändå rätt kul med mig själv. Jag går runt i lägenheten ibland när jag är själv och drar skämt och skrattar."

"Ole, dole, doff. Som man bäddar får man ligga."

"Idag är det torsdag. Igår var det...onsdag. Och dagen innan det, då var det...tisdag."


Ett litet smakprov på vilka kommentarer som kläcktes efter lite för många timmar och dagar i en mörk Valhalla.

Fast nej, jag ljög. Timmarna blev aldrig för många. Inte dagarna heller.

När allting bara skiftar i svart




Alltså...det var ju inte jag som loggade in på apberget...det var min...lillasyster...Hon är...14 år och lite av det svarta fåret i familjen...Vi vill inte direkt prata om henne offentligt...

fast lögn.

En mening och ett ord som lättar upp stämningen lite

"Du kommer inte att tro vad som har hänt! Jag har...tappat bort mina byxor."!
På riktigt. Personligen känner jag alltid, ALLTID, ett uns av glädje och lättnad om jag säger den meningen när jag till exempel inte kan hitta mina vantar som på ett mycket lustigt sätt har lyckats hamna längst ned i klädhögen i skåpet på bara en dag (vilket jag då naturligtvis inte vet om). Fast såklart byter jag ut "byxor" mot "vantar". Man är väl inte helt pantad.

Rekomenderas starkt.

(1.00)



"Ja"

Nu, om inte tidigare, finns det risk att ni tar mig för att inte vara den ljusaste kritan i asken om ni enbart dömer efter vad jag nyss skrev inom citattecken. Därför tipsar jag er om att lyssna på uttalet av ordet omkring 0.39 i klippet nedanför. Genialiskt. Det är svårt att till exempel vara irriterad på någon som använder den accenten. Lättar på stämningen avsevärt.






Det är att leka med eld...

...när du drar upp det här igen.

Nu när antalet läsare verkar ha fördubblats sedan i fredags, från 2 till 4, måste jag ju avslöja en sak som jag har avslöjat många gånger förut: jag är för vansinnigt dålig på att skriva effektivt, ett inlägg tar mig i princip alltid minst en halvtimme. På riktigt. En halvtimme. 30 minuter. Ett halvt reppass inför sceniska.

Och dit jag vill komma med det här var att jag först hade tänkt skriva om någonting roligt som jag läste i tidningen i torsdags men sedan besökte fina Signes blogg (hon kommenterade förra inlägget för intresserade, har inte riktigt greppat det här med att länka coolt till andras bloggar) och hittade ett alldeles för rörande klipp så jag helt tappade gnistan.

Men så var det det här med ineffektivitet+blogg+julia=sant och vips hade det gått tillräckligt lång tid för att kunna skratta igen och därför mina vänner ska jag nu citera vad som stod i VK torsdagens den 11 november 2010 i artikeln "Elev i bråk kastade kniv i matsalen":

"Framför ögonen på Västangårdsskolans lunchrastande elever greppade den ena pojken flera matknivar som han kastade mot den andra eleven.
- Sedan uppstår det tumult, säger Rinnau-Stenman.
En i bespisningspersonalen satte efter pojken som hade kastat knivarna, men sprang in i en vägg."

Eeeh?


Ps. Blev jättenöjd med bilden.

Satteee

Okej, jag ger upp, kapitulerar, anser mig besegrad. Har försökt skriva ett inlägg i tjugo minuter nu och inser att det helt enkelt inte kommer att hända idag.

Nos vemos.

Facebook avancerar


Jag vet att jag har sagt det förut men om ni inte har skaffat facebook så se till att göra det på studs! Finns ingenting som är så rätt i tiden. Kolla bara färgtemat, layouten, allt. Vackert.

Dagens tips




1. Ta aldrig en paus när du koreograferar. Den blir alltid för lång. Och du känner alltid hur trött du är.
2. Om du inte har någonting du måste göra så kolla in lite fler tips från den här mannen, han är rätt klyftig.

På återseende.

Nu kan man även chatta på fräcka Facebook




I will never be afraid again

Det här ska då vara så kallad "scary music". Och för att citera någon ur Lejonkungen som jag inte är helt säker på vem det är men jag tror att det är Scar:
"Jag darrar av skräck.
"

INTE.


Julia Carlsson...

...nyser som en tok.
...borde plugga.
...pluggar inte.
..."ser" på ett überdåligt barnprogram.
...missar två danslektioner idag och missade en igår.
...har inte tid med sjukdom.
...vill ha inspiration.
...känner ingen smak.

Jag måste bara säga att vissa dagar är jag så oerhört lycklig att jag är jag. Typ idag. Fast det var ett skämt. Kul.

Du milde.

Läst och hört

- Oj, jag böjde meningen helt fel!!! Och nej, jag menar **** såklart.... ett till misstag!! Det beror på att jag äter ett äpple...

Vad hände där?!

Skojsigt

Ungefär en gång varannan månad händer det att jag tycker att saker och ting är komiska och eftersom jag är en sådan omtänksam person tänkte jag idag på er och att ni kanske också vill ha lite kul ibland. Därför har jag nu bestämt mig för att delge er mina senaste humorupplevelser.

Augusti
Innan skolan började i höstas kollade jag in mitt schema. Det såg då ut ungefär såhär:

Jag tyckte det såg så tomt och fint ut så jag valde att fnissa lite.

Sedan kollade jag in tvåornas schema, för att se hur jag själv på ett ungefär hade haft det förra året. Det såg ut såhär:

Då skrattade jag ordentligt. Det var en rolig stund.

Oktober
Kolla vilken klatschig sida jag hittade alldeles nyss? Facebook har jag hört att den kallas. Väääärldens snyggaste layout och superinne!

Prova ni också! Det är det senaste, jag lovar.


När jag har skrattat klart brukar jag säga som Lars säger här omkring 0.55.



Ps. Märks det att jag precis har lärt mig att hantera print screen?

Hide and seek

"Den man som försvann efter en fest i Vännäs på lördagsmorgonen har återfunnits.

Mannen hittades välbehållen i Umeå och därmed har sökandet efter honom avbrutits."

Men hörrni, är ni säkra på att ni inte ska leta en extra gång?


Tänd ett ljus för den du saknar

På fantastiska facebook pålyser man för fullt ett evenemang, eller ska man kanske kalla det en kampanj, som kallas "Tänd ett ljus för den du saknar". Jag tycker på riktigt att initiativet är underbart och blir nästan lite rörd när jag ser att 88331 personer har sagt att de kommer att delta.

För saknad, det är en konstig känsla. En jobbig känsla. En vacker känsla. Ett resultat av maktlösheten i en vänskap eller relation. När vi tappar kontrollen, när kontakten inte längre är självklar och densamma som förut, saknar vi.

Men framför allt är saknaden ett resultat av kärleken. Vi saknar inte någon som vi inte tycker om.
Det är just därför jag tycker att det är så fantastiskt att så många sagt att de ska delta. För att de visar att de saknar, att de känner.

Mitt ljus kommer att brinna för så många den 26 november. För mina vänner som bor långt ifrån mig. För mina vänner som är nära fysiskt men ändå så långt borta. För dem jag sedan en tid tillbaka inte har träffat. För dem jag inte kommer att träffa på ett långt tag. För den person som jag nog inte kommer att träffa på väldigtväldigtväldigt länge. För alla människor jag saknar helt enkelt.

I rymden finns inga fiskar

I förrgår (nu låtsas vi, både för att undvika faktafel och för mitt eget samvete, att klockan är innan 23.59) lovade jag att på torsdagen berätta om det absolut roligaste som hänt under dagen. Höll jag det löftet eller? Nej. Hände det något roligt eller? Ja. Tänker jag berätta om det eller? Nej.

Uppstudsigt.

Nu kämpar min hjärna för att komma på vad jag skulle kunna skriva om som substitut för den icke-existerande berättelsen om torsdagens roligaste händelse.

Och där kom jag på det! Jag ska skapa en ny kategori. En kategori inspirerad av en enligt mig mycket komisk historia om en lärare och dess pedagogikteknik.

Så, håll utkik! En ny kategori kommer inom kort.

Kuriosa: Det här inlägget tog mig en och en halv timme att skapa. Jag kommer aldrig att bli journalist.

Det är ju bra om man publicerar inlägg ibland också

Ja, jag kan inte annat än hålla med mig själv. Och jag ska snart ta tag i det hela och börja publicera. Mitt problem är bara det att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Då brukar det oftast vara smartast att inte göra det. Annars riskerar man sådana här vansinnigt innehållsrika texter. Med extremt korta meningar. Mästerverk alltså. Not.

Okej. Imorgon. Imorgon ska det ske. Jag ska berätta om det absolut roligaste jag varit med om under skoldagen. 

Adjöken!

Batman returns

Nu sker det. Det mycket märkliga. Återkomsten. Den jag inte trodde skulle komma. Inte här och inte nu i alla fall. Men jag vet inte, det är någonting med sommaren som gör att jag inte kan skriva och någonting med resten av året som gör att jag vill skriva. Så förhoppningsvis håller jag ut i alla fall ett litet tag och förhoppningsvis lyckas jag publicera inlägg av i alla fall en gnutta värde. Och förhoppningsvis kommer jag att använda mig av fler ord än "förhoppningsvis" och "i alla fall".

Fast det kan ingen veta. Jag ska dock försöka skriva lite innehållsrikare texter i framtiden. Förhoppningsvis.

Såå...välkommen till min blogg igen då!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0