Julica

Gjorde den där klassiska utmaningen där man ska trycka på "blanda" på sin musikspelare (finns ju ett engelsk ord också men ja... det är ju häftigt med svenska) och sedan besvara frågorna med hjälp av låttiteln. Men mycket blev tråkigt så jag visar bara guldkornen.

Så, mina vänner, här kommer Best of musikutmaningen!

På fjärde plats:
13. Hur går ditt liv?
Svar: Party in Skywalk
Motivering: De som har hört låten förstår (och JA, jag har fortfarande kvar låtarna från musikvideoprojektet i min ipod).

På tredje plats:
11. Vad kommer hända nästa vecka?
Svar: Rehab
Motivering: Ingen motivering behövs.

På andra plats:
21. Trånar människor efter dig i hemlighet?
Svar: Bland nattens skuggor
Motivering: Det lät så väldigt otäckt tycker jag.


På första plats (ojojoj, spänningen stiger...eller.. jo, jo men det gör den.)
23. Kommer du att få barn?
När vi två blir en
Motivering: ALLTSÅ DET HÄR BLIR SÅ UNDERBART KUL FÖR OSS SOM KOMMER IHÅG MIN SYSTERS TOLKNING AV DEN HÄR LÅTEN. TYP MATILDA. OCH KANSKE SYSTERN SJÄLV?

27/01/11 16:38

Hej
Tyvärr gick det ut ett felaktigt meddelande ang Telias kampanj för några timmar sedan. Det som gäller är att kunderna kan ringa med Telia från 98 kr/mån och få Spotify i 6 månader! Hoppas att detta tydliggör vad som gäller.
Hälsningar
Telia

---

Det här är så skumt. Något är fel. Jag är 100% säker. Nästan.

Ps. Meddelandet tydliggjorde ingenting alls. Med vilket abonemang, hallå?!

...så vuxen i din hand.

Idag mellan klockan 13.40 och 13.50 fick jag fyra sms och samtliga var 2 meddelande långa. Visst låter det kul? Det var det INTE. Telia hade nämligen fått krupp så jag fick nedanstående meddelande fyra gånger i rad!

Hej!
Telias erbjudanden har verkligen fått ett bra mottagande av kunderna. Alla vill ringa med Telia för 29 kr/mån och 29 öre per min och dessutom få Spotify Premium fritt i 6 månader!
Hälsningar,
Telia

Och jag vet inte. Det är ett så konstigt sms. Så diffust. De brukar alltid hänvisa till hemsidan i sina underbara (not) reklamsms. Jag känner starkt att något är fel. Något MÅSTE vara fel. Något MÅSTE de ha missat..eller?

Genrellt brukar jag inte tycka att jag är sådär väldigt snabbtänkt men i fredags, ja, då drämde jag till med något som jag faktiskt känner mig en smula stolt över än idag.

Och det som hände var då följande:

Jag befann mig på H&M med mina fina kompisar. Plötsligt ringde telefonen och numret var för mig okänt. Inte heller kunde jag placera riktnumret på kartan men jag svarade, tänkte att det kunde vara en vän från södra Sverige (minus Stockholm) eller så. Så kul var det INTE. Vad jag fick som hälsning när jag, med den där lite tveksamma jag-försöker-vara-trevlig-och-representabel-om-det-skulle-vara-något-viktigt-rösten, sa mitt namn var följande:

- Hej jag ringer från ett företag som heter The Studio och det är så att vi har fått ett tips från en som heter **** att du skulle vara intresserad av vad vi har att erbjuda.

Min tanke var då: Ååånej, jag som till och med har lagt in ett nummer som telefonförsäljare brukar ringa ifrån i telefonboken under namnet "Nån himla telefonförsäljare" för att undvika just sådant här.
(Kan lägga till att jag kände mig lite ägd där inne på H&M också eftersom jag alltid har tyckt att jag är så otroligt smart som har lagt in numret...)

Under tiden jag sedan funderade på mitt nederlag och min livssituation och vandrade runt bland slumpmässigt valda hyllor och vände på prislappar presenterade kvinnan i luren företagets idé på ungefär det här sättet:

- Vi erbjuder dig och tre kompisar att komma till våra lokaler och få en gratis sminkning och styling och sedan kommer ni att bli fotograferade. Helt gratis alltså. Det låter väl inte så jättedumt?

Och hon lät så säker på sin sak, ville bara ställa den där retoriska frågan för att sedan kunna gå in på det finstilta, att jag helt enkelt kände mig tvungen att vara 100% ärlig och svara:

- Hehe, JO, det tycker jag faktiskt att det gör!

Den där milisekunden som det tog för henne att fatta vad jag hade sagt, ni skulle ha upplevt den. Det kändes som att jag rubbade hela hennes manus. Hon blev paff. Och svarade:

- eeeh, jaha...


1-0

...taskiiigt.

Då och då får jag såklart frågan om vad jag ska göra efter studenten. Inte särskilt konstigt på något sätt eftersom det inte ens är fem månader kvar. Men jag vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag vill göra men har diverse olika idéer på vad jag skulle kunna och skulle vilja (ja, jag anser att det är en viss skillnad mellan att vilja och att skola vilja). Detta leder till att jag blir väldigt trött och drabbas av en mycket mild panik när jag måste besvara frågan eftersom jag tillhör den brokiga skaran människor som inte gillar att säga vad jag skulle vilja, eller skulle kunna, göra utan vill berätta när jag vet vad jag ska göra.

Så därför, mina vänner, har jag en önskan till er alla från mig alla ("jag var schitzofren förut men vi är friska nu"):


Jag är desperat satteeee....

ps. det får vara oseriöst ELLER seriöst. Ni väljer - jag godkänner kommentaren och överväger dess innebörd.

Hade min första lektion i Naturkunskap A idag. Mina klasskompisar sa till mig att jag skulle tycka att läraren var kul. Ovanstående citat undanröjde varje tvivel.

Idag sa min vän Signey till mig med ett, vad jag uppfattade det som, nästan lite väl sarkastiskt tonläge:

• "Hörru, om du nu är en storbloggare är det inte okej att göra en cliffhanger och utelämna svaret!"

Sedan loggade jag in här och insåg att jag de senaste två dygnen har slagit personligt rekord i kommentarer (fyra stycken!). De två senaste var dessa:

• "Julia, när jag i denna stund kommenterar det här inlägget känner jag att jag har både ris och ros att dela ut. Vi börjar med ris. Smart drag att dra en "cliffhanger" genom tre inlägg (jag bestämmer att ris är bra, jasmin iaf). Det skapar en spänning, en mystik kring historien om en så simpel sak som ett ballerinapakets existens i din ägo eller ej. Det kanske är din plan, att på en sublim nivå få dina läsare att kolla in på bloggen fler gånger. Ros, det är INTE okej med uteblivande upplösning.

(Kolla killens ordval! (Visste inte att du hade en ny mailadress förresten, Sippie. Eller visste jag det...?))

• "Hej yngsten!
  Grattis till din första kommentar!:)
  Jag hoppas att vår fantastiska mamma faktiskt köpte Ballerina Kladdkaka till dig och att hon svarade på ditt sms. Kram /Jo the pro"

Jag känner därför en antydan från olika håll att en avslutande rapport bör publiceras om case 2 - Ballerina Kladdkaka.

VaV (Viktigt att veta): Jag använder mig av mallen för PA100-rapporten.

Case 2
Ballerina Kladdkaka

Sammanfattning
Med anledning av en längtan, ett "sug", efter Ballerina Kladdkaka skickade jag (Julia Carlsson) ett sms till min mor. Detta sms innehöll en antydan till att ett paket av den tidigare nämnda kexsorten skulle vara på sin plats och fylla en god funktion i biprojektet "hur man höjer humöret en lördag". Under projektets gång steg förväntningarna och resultatet presenterades inte förrän 2 dagar senare, ett enligt medbedömare (bloggläsare) närapå oförlåtligt snedsteg.

1. Bakgrund
Jag hade läst på min vän Josefins blogg att hon och hennes vän hade intagit den i projektet aktuella kexsorten och kände därför ett starkt behov av att göra detsamma. Då modern var på affären var ett sms till henne den enligt mig enklaste vägen att tillfredsställa mitt behov. Dock uppkom funderingen på huruvida tillvägagångssättet egentligen var det säkraste, varifrån problemformuleringen (se 1.2) härstammar.

Förkunskaper och förväntningar
Kunskaperna om huruvida min mor skulle känna sig ämnad att inhandla produkten eller ej var svaga då direkt erfarenhet från liknande tillfällen inte fanns. 

1.1 Syfte/mål
Att äta Ballerina Kladdkaka.

1.2 Problemformulering
Kommer min mor att inhandla Ballerina Kladdkaka till mig efter en antydan per sms?

1.3 Perspektiv
Mitt. Rätt och slätt.

2. Metod
Sms-metoden

2.1 Genomförande
1. Formulerande av sms
2. Sändning av sms
3. Väntan

Resultat
HÖRRNI, MINA VÄNNER, JAG FICK BALLERINA KLADDKAKA OCH DET VAR DET JAG SKULLE KOMMA FRAM TILL I DET HÄR INLÄGGET, DET HÄR ANDRA VAR BARA NÅGOT VÄLDIGT ÖVERDRIVET.


Fotnot: case 1 var "Vad hände med Sanna Sol?", mars 2010

1. Det var länge sedan jag var så aktiv på bloggen under en dag.
Två, snart tre, inlägg, en ny kategori + en förändring av designen. Jag vet inte... Det säger väldigt mycket om mig och min dag och väldigt lite om bloggen. Jag känner mig lite tragisk. Väldigt få personer i förhållande till världens befolkning och, en kanske lite mer relevant siffra, i jämförelse med resterande "bloggare" läser den här och därför har jag ägnat lite för mycket tid åt den.

2. Jag har egentligen väldigt svårt för mig själv när jag bloggar.
Alltså, det är något tragiskt i hela grejen. Jag lyckas alltid skapa inlägg som får mig att verka som att jag på något sätt tror att jag har 1000 gånger fler läsare än vad jag egentligen har och det hela blir därför ännu mer tragiskt när det klart och tydligt står att jag har 0 kommentarer. Och, missförstå mig rätt (kul uttryck, har precis insett varför man säger så, alltså inte i vilket sammanhang utan VARFÖR); jag begär inte ett hög antal läsare, verkligen inte MEN det blir ju lite tragiskt (fjärde gången, jag vet!) om någon skulle tro det, tro att jag låtsas att jag har det. TYP.

3. I nuläget har jag bakat en tårta i fem, FEM (!), timmar.
Inte aktivt. Verkligen inte. Samtidigt har jag gått på promenad och sett en film och hängt på facebook och massa andra viktiga saker (fast nä, jag har bara gjort dom tre men ja). Men fortfarande; fem timmar. Den är inte ens klar. Den står i kylen för att det måste ha skett någon kemisk reaktion som gjorde att nougatkrämen vägrade förtjockas.

4. Parenteser ÄR bra grejer!
Få saker är så användbara. Eller inte.

5. Den här dagen kan sammanfattas i ett ord: tragik.
Word på mig själv!



När man tycker att det här ens är lite underhållande, då vet man att det är dags att göra någonting av sig själv.

Jag har ordnat fram en ny kategori! "Best of" heter den. Inte särskilt nyskapande titel men väl beskrivande. Det finns liksom inga tvivel om vad den kommer att innefatta.

Annars då: Mamma är hemma från affären. Spänningen ÄR olidlig!

Visst vet ni att man kan ha lite olika sms-relationer till olika personer? Man kan ha den där sms-relationen där man är EXTREMT kortfattad ("ok", ni vet), eller den där när konversationen aldrig tar slut. Det finns de sms-relationer som bygger på att man skickar små notiser från vardagen till varandra (den är ju rolig, tyvärr kan jag inte påstå att jag inte har någon sådan. Ska kanske börja? Någon frivillig?) och de rent informella. Sedan finns det den typen av relationer som liknar min och min mors. Den informella relationen där i princip enbart en sak skrivs, i mitt fall:
Nu går/cyklar/åker jag.

(Ibland avancerar jag till "Jag går nu")

Men idag är dagen när VAD SOM HELST, ja, jag menar precis VAD SOM HELST, kan hända. Jag liksom känner det. Därför har jag skrivit följande sms till min mor, som snart ska befinna sig på affären:

"Om du känner att du vill skulle jag bli jätteglad om du köpte ballerina kladdkaka :)"

Nu återstår att se om hon
1. läser det
2. vill göra det
3. svarar

för det här är liksom helt utanför vår sms-relation. Nästan helt utanför vår vanliga relation också. Det går inte ihop på något plan.

Spänningen är just nu olidlig, kommer hon hem med ett paket Ballerina Kladdkaka eller inte?

To be continued!

...och nu darrar min själ inför svaret.

Ibland funderar jag på hur saker och ting går ihop. Till exempel detta:



Och som vanligt så måste vi såklart zooma:



Jag förstår inte. Snälla, hjälp! På riktigt. Hur fick de det till Halo? Vad fick dem att tro att jag hade menat det liksom?


Och för er som funderar på varför jag sökte på "blev han schilandad" över huvud taget kan jag säga att jag skrev fel. Det jag var ute efter var denna gamla goding:

...'cause after all you do know best.

När jag vaknade imorse var jag less, ville ingenting och så vidare, vilket förvisso inte är unikt.
När jag någon timme senare knöt skorna bestämde jag mig för att försöka få dagen att vända.
När jag åkte buss var jag trött i hela mig, fysiskt som psykiskt.
När jag gick in på balettlektionen intalade jag mig själv gång på gång att det här skulle bli en bra dag.
När jag tränade hoppkombination kände jag verkligen syrebristen i mig. På riktigt kände. Sådär så att man tror att man inte klarar av att hålla kroppen uppe.
När jag sedan skulle byta om och plocka ihop mina grejer gjorde jag det i ultrarapid (nästan) för att jag var så less.
När jag gick över bron försökte jag vända dagen en gång till.

Och sådär har det fortsatt i princip hela dagen, trots att den hade alla förutsättningar att bli bra; en inställning att dagen skulle bli bra + endast en lektion som dessutom var balett, kom igen, det finns värre saker. Vid närmare eftertanke är det ju få saker i skolan som kan vara så mycket bättre.

Och vart vill jag komma med detta? Jo, att det här trots allt var väldigt häftigt för jag läste något väldigt intressant på herr Schulmans blogg för bara några minuter sedan, nämligen att det här är den mest deprimerande dagen på året. Ja, på riktigt! Om han räknas som trovärdig källa, det vill säga...

Jag tyckte det var intressant.

Sedan finns det väl värre dagar än denna men det behöver vi inte fundera på nu.

...för det är mitt hjärta du håller i din hand.

Jag har ett dilemma:

Det står en kaffekopp framför mig och kaffet i den har alldeles perfekt temperatur. Jag skulle vilja sluka det nu för snart är det för kallt. Men det är något som hindrar mig; jag sagt till mig själv att när koppen är tömd säger jag hej till mitt hemprov i matte. Det innebär ju att ju längre jag har kvar kaffet desto längre rast får jag men följden blir att jag får pinas med kallt kaffe.

Hur ska jag göra?

Det här får mig genast att tänka på en låt. Denna låt. Har lärt mig hela den texten för övrigt. Kan vara bra att rabbla när tillfälle ges, tänkte jag.

...the truth behind the person that you imagine me to be?

Okej, nu ska jag nog publicera det mest interna inlägget någonsin. Så detta är alltså ett historiskt ögonblick! Håll i er, mina vänner!

Så här ligger det till; för mindre än en timme sedan befann jag mig hos Matilda, även kallad Mattsie. Och Mattan. Och Tigermattan (finns rolig historia bakom detta smeknamn). OCH "Miss FM" (min personliga favorit med en ÄNNU roligare historia bakom, kanske bjussar på den någon gång när jag är på fulhumör). Hur som helst så hade vi det allmänt trevligt och tittade på bland annat detta juttanklipp. Då kläckte jag ur mig att jag någon gång skulle göra en sådan lista som de gör omkring 1:50. Och den skulle såklart vara om Miss FM. En mycket klyschig och tidskrävande grej (listan alltså, inte Mattan). Men man är väl typen som håller vad man lovat satteee

Here we go, Tigermattan!

A - Alert
B - Björnstark
C - Cool (stöld, kom inte på nåt annat)
D - Djup
E - Envis (också stöld. Men den här är i alla fall sann!)
F - Fnissig
G - Glömd. Nä, skoja. Grym.
H - Helfestlig
I - Intressant
J - Julias wife-to-be. Fast nä.
K - Kär
L - Ljuvlig
M - Matgillande
N - Naiv (egentligen inte men hon fattar så vi rullar)
O - Omtänksam
P - Pangbrud!
Q - OBN's wife-to-be....Okej, den var inte ens kul första gången.
R - Rar
S - Söt
T - Tossig
U - Urfin
Ü - Überbra
V - Voldemort
X - Xylofon
Y - Yster
Z - Ze(r)-bra. Fattar ni? Det gamla skämtet ni vet?
Å - Åkrädd
Ä - Älskvärd
Ö - Ömsint



PS. Ni andra hade ju kunnat titta på klippet istället för att läsa listan. Det är av en gnutta högre underhållningsvärde. MEN jag antar att eftersom ni har hållit ut ända hit kom ni inte på det.
PS2. Nu är det snarare en och en halv timme sedan jag var hos denna quinna.
PS3. Parenteser är bra grejer. Ville bara få det sagt.

Okej, jag kanske blev lite för glad när jag såg det här men visst ser ni att det är coolt? Alltså, inte antalet besökare i första hand men sambandet mellan dem (er)? Visst ser ni att det är en rolig form?

Jag känner en liten önskan att detta skulle fortsätta i en månad så att jag när jag den femtonde februari väljer att se statistiken för de senaste 30 dagarna får fram ett fint litet pärlhälsband på skärmen.

"För han ser snygg ut [...]. Han ser inte ut som någon som skulle behöva göra något sådant"

Någon random kvinnas kommentar på Bjästafallet. Ni vet det där när en fjortonåring blev våldtagen och majoriteten försvarade killen. Jag blir rädd. Vad hon indirekt säger när hon gör ett sådant här uttalande i SVT blir ju att om han inte hade varit snygg och populär skulle han ha behövt våldta tjejer (som att det skulle vara en godtagbar anledning?). Hej 2010! Hej Sverige! Hej kvinna! 

Alex Schulman. Förr trodde jag att han var av det där dryga slaget (och det var han väl också?) men jag hade bara hört det ryktesvägen. Nu för tiden känner jag ju honom och får höra allt av honom face to face och därför vet jag att han är en bra person på alla de sätt och vis.

Nä, skämt åsido. Jag menade såklart att jag inte hade läst något av honom och jag måste säga att jag är glad för det. För om jag hade upptäckt honom under den period då han tyckte att han själv var ett monster skulle jag nog inte varit lika begeistrad i hans texter. Jag skulle kanske inte ha tyckt att det mesta som han skrev var mer eller mindre intressant, komiskt eller tankeväckande. Och jag är så glad att jag kan känna så nu, för att jag inte känner monstret i honom. För att jag inte hade mer än ett litet rykte att bearbeta.

Ja, jag vet att jag ger intrycket av att överskatta honom lite nu.

Hur som helst, jag är faktiskt seriös med det här inlägget, om än ordvalen kanske gav ett lite väl...ett lite väl uttryck helt enkelt. Och det jag vill komma fram till är att läs det här

http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/01/ett-kapitel-ur-min-nya-bok

och begrunda. Tyckte det var lite fint på något sätt.

Godnatt!

Farmor: Tar du mycket kort då?
Jag: Näe...
Mamma: Nej, hon tar mest kort på sig själv.

Jag blev upprörd. På riktigt. Det skulle kunna vara så att mammas påstående blev det största skämtet under hela 2011 OCH 2010! Jag kan nämligen räkna upp alla de bilder som jag har tagit på mig själv:

1. December 2007. Jag var nyklippt och skulle skicka en bild på nyfrillan till min syster som då bodde i Schtockholm. Jag skickade aldrig bilderna OCH raderade dem dessutom från datorn.
2. Julafton 2008. Tror att jag har sett en så kallad egobild på mig därifrån. Eller en väldigt nära annan bild.
3. Sommaren 2009. En ful bild när jag vinkar fult till kameran.
4. Elfte, tolfte eller trettonde december 2009 när jag hade vattkoppor. Den raderade jag också. Känns lite dumt ändå.

Och sedan är det som att listan tar slut. Snittar visst en, högst två gånger per år. Och jag kan säga att jag faktiskt tar mer kort än så!