Julica

Det började för tre veckor sedan. Helt plötsligt fick jag ett mail från ett av mina jobb, som jag annars har en relativt formell relation till som går ut på jag fyller i när jag kan jobba och de ringer om de behöver mig och då snackar vi inte väder, vind och vänner direkt utan mer typ tid, plats och uppdrag och hejdå och lycka till och tack. Men nu har de börjat maila oss vikarier på fredagarna. Helt random mail.

Mail 1
Äntligen är det ljust på morgnarna när vi på kontoret är på plats kl.06.30. Det betyder ju även att det är ljust när det är dags för er att ge er iväg på uppdrag! Solen går nu upp kl. 05.58 på morgonen och ner igen kl. 17.53.

På tisdag nästa vecka är det vårdagjämning. Vårdagjämningen inträffar det ögonblick då solens centrum passerar himmelsekvatorn på väg norrut. Detta innebär att dagen och natten kring denna exakta tidpunkt är ungefär lika långa. Efter vårdagjämningen blir dagen längre på norra halvklotet än på södra halvklotet.

Vi hoppas att ni alla haft en fantastisk arbetsvecka!

Trevlig helg!

 

Mail 2

Sommartid och våffeldag!

Tack för ännu en händelserik arbetsvecka! Den började med att snön singlade ner utanför våra fönster och avslutas nu med solsken och fågelkvitter.

Nu på söndag den 25 mars är dags att ställa fram klockan en timme, därmed få ljusare kvällar, och gå in i sommartiden. Som vanligt är det klockan 02.00 på natten som vi ställer fram klockan en timme till 03.00. En tumregel för hur man kan komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas är att på våren ställer vi fram både utegrillen och utemöblerna (och även klockan!) och på hösten är det dags att ställa tillbaka dem i förrådet igen.

På söndag firar vi även Marie bebådelsedag. Dagen kallas även för våffeldagen och det tack vare en ordförvrängning. Marie bebådelsedag kallas ju vårfrudagen och i folkmun har detta så småningom förvanskats till just våffeldagen. Vill du grädda våfflor på söndag följer här ett smaskigt våffelrecept:

Ingredienser (ca 10 våfflor)

100 g smör

2 ½ dl vatten

2 dl mjölk

3 ½ dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 krm salt

Tillagning

1. Smält smöret och låt svalna.

2. Blanda mjölk, vatten, vetemjöl och bakpulver.

3. Tillsätt smöret.

4. Hetta upp våffeljärnet.

5. Smörj våffeljärnet.

6. Grädda våfflorna och servera med valfritt tillbehör.

Trevlig helg!

 

Mail 3

Aprilväder och påskförberedelser!

Visst märks det att mars börjar gå mot sitt slut och att det snart är april när man tittar ut genom fönstret? Det är verkligen ett riktigt aprilväder ute idag! Denna typ av osäkert väder är vanligt på norra halvklotet i april, den månad då temperaturerna ökar fortast.

I det sistnämnda kom förvisso lite information om öppettider under påskhelgen och sånt men medge att det är lite kul och random ändå? Jag ser liksom framför mig hur de sitter och formulerar dessa mail typ tio minuter innan de slutar på fredagen bara för att få tiden att gå eller nåt, för vi får dem alltid efter klockan 17.

PS. Personligen är jag mest förtjust i våffel-mailet.

...platsen jag kommer ifrån.

Sitter och lyssnar på halvvemodiga låtar och är sommarrädd. Idag övervägde jag liksom lite sådär halvseriöst att resa till Tokyo istället för vad som nu är planen. Men det blir nog bra utan Tokyo också, ska till exempel dricka jättemycket kaffe med Amanda Kreuger har hon sagt (och det hoppas jag att du håller då också Amanda!!!). Och alltså, Tokyo var bara något som kom upp som ett spontant förslag på Waynes idag. Det ligger liksom inte något jätteseriöst alls i det.

Men det har det varit en bra dag. Jag har dansat Funk, som sagt hängt på Waynes, tittat på Let's Dance, skrivit genusrelaterade texter som tyvärr inte hör till min kurs och lyssnat på musik. Vad jag inte har gjort men som jag planerade att göra är granska delar av föräldrabalken ur ett genusperspektiv.

Imorgonkväll ska jag på konsert och på söndageftermiddag till Immanuelskyrkan förresten. Så det artar sig till en toppenhelg! Dessutom:

JAG SKA TVÄTTA IMORGON OCKSÅ! TAGGA TORKTUMLAREN!!!

...fast jag SKA verkligen granska lagen också.

Till något annat nu då, och detta riktar sig mest till

Amanda (bilden valde jag för att den så tydligt visar nivån på våra middagar ibland. "Nachotallrik" och spagetti och falukorv liksom...)

Ikväll spelades Moving on på Let's dance nämligen och då slog det mig hur vansinnigt kul det är att denna människa en kväll i Högis bestämde sig för att sjunga den låten i duschen och tog detta på så stort allvar att hon var tvungen att öva innan, plugga texten och så. Det mest spontana, att sjunga i duschen, blev liksom ett projekt.

Kul minne bara!

Mycket mysko inlägg detta... Men ja, det är ju kul.

PS. vad är grejen med folk tror att uttala sj/sk/skj/ osv som man gör högre upp i landet är ett bratigt/överklassigt sätt att uttala det? Har hör den idén både i P3 och Schulman show nu. Märkligt men intressant.

Andra Avenyn, vilken serie ändå!

Utgångsord (eller ordsutgång):

• sjukvårdsrådgivningen

Andra ord/uttryck (utt-alas utt-ryck) för samma sak:

• sjukrådsuppgivningen
• sjukrådsupplysningen
• upplyssjukrådningen
• rådupplysvårdningen
• sjuk vårds rådgivning

 

/Amanda Salle Salguero Engström och Julia Jule Carlsson, blivande språkskapare

... ska jag vara ärlig tror jag inte att vi mår så bra.

I måndags skulle jag träna gruppträning. BODDYATTCK. Det hör man ju redan på namnet att detta är inte ett pass att leka med inte. När man sedan läser beskrivningen så undanröjs varje tvivel för där står det dessutom att det är "ett sportinspirerat konditionsträningspass där du kan förbättra din hastighet, kondition, styrka och smidighet".

Dit skulle jag!

Varför kan man ju undra? Jo, jag hade inte hängt på Fressanhallen på ett tag utan joggat samt jobbat istället och hade en föreläsning som synkade så fint med det där passet så jag tänkte att det blir ju bra, sport är något jag kan liksom.

Nu är det ju såhär att på gruppträningar är det generellt oerhört lite män närvarande, vilket är ett intressant fenomen i sig, och BODYATTACK var inget undantag. Två stycken blev de totalt. Av kanske tusen. Nä, men salen var full och det är en stor sal så majoriteten var helt klart kvinnor.

Och jag vet inte vad de berodde på men föga förvånande hamnade dessa två längst fram. På en egen rad. Ingen kunde liksom ställa sig jämsides med dem.

Då blev jag lite sådär uuää och offrade min person som aldrig vill stå längst fram och som dessutom aldrig hade varit på passet tidigare genom att ställa mig på samma rad. Liksom bara för att. Och då kände jag att jag var tvungen att köra all in och prestera minst lika bra som dessa, liksom röra mig lika långt, hoppa lika högt och ha lika mycket energi bara för att jämna ut lite i salen, inte för att göra något personligt mot dem givetvis.

Problemet var bara att min fysik inte kom i närheten av deras. Mest för att de var betydligt mer vältränade än vad jag var (är) så efter halva passet var jag i princip slut. Man kan liksom säga att jag offrade min kropp där i Fressanhallen.

Inte jättevärt det kanske eftersom förmodligen ingen annan än jag själv tänkte på det. Och för att jag inte helt tror på metoden.

Fast lite kanske.

PS. jag hade mer träningsvärk efter min moderntlektion i torsdags iallafall satteee det säger ju endel om olika träningsformer.

...tänk om hela faran bara är fiktiv.

1. Pratade med min mor om hur det är att vara anställd förskollärare i Vännäs kommun just nu och hur de har varit de senaste åren.
2. Blev självklart upprörd och såg givetvis allt ur ett genusperspektiv.
3. Har nu ägnat två timmar åt att granska kommunens fördelning män/kvinnor på olika arbetsområden, i kommunfullmäktige och liknande samt åt att läsa protokoll från barn- och utbildningsnämnden och dylikt.
4. Vill gärna hitta en massa statistik och källor nu på en gång men vet inte riktigt var jag ska börja.
5. Klockan är 00.09 och jag avskyr att jag alltid ska hålla på och vilja engagera mig i olika frågor på natten istället för på dagen.

Så det kan bli en tisdagskväll ändå.

Måndagen den 2 april mellan klockan 08.00 och 16.00 stänger de av varmvattnet här i huset.
Måste komma ihåg att inte duscha då.
Måste. Komma. Ihåg. Att. INTE. Duscha. Då.
Hör jag det?
Ja.

Om jag duschar kommer jag nämligen att börja gråta, särskilt typ klockan 08.06. Man blir sån förstår ni, gråtfärdig av kallvatten när man duschar. Det är biologiskt betingat har jag för mig. Redan de gamla stenåldersmänniskorna började gråta när de ställde sig i duscharna och vattnet var kallt.

Fast det där sista var ljug förstås.

Men fortfarande:
inte.
Inte.
INTE duscha mellan klockan 08.00 och 16.00 den 2 april.

Uppfattat.

...för många vägar i världen leder oss fel och snett.

Det här är så fruktansvärt kul att jag vet inte vad jag ska ta mig till.

...han kan vara charmig och fin med ett vinnarflin, men i slutändan är han *** ett himla svin.

Skriver jobbansökan. Inte det mest inspirerande man kan göra kanske men vad vet jag.

Annat coolt kan vara att jag ska ställa mig och göra köttfärssås ikväll. Har redan tagit upp köttfärsen ur frysen och har alla matlådor som jag äger redo. Mitt tredje storkok faktiskt. Vilken grej ändå!

Just det, har även sprungit till största skämslistan någonsin idag:

Peter Jöback – Absent Friends
Timbuktu – Fubbick fubbick
Panetoz – Dansa Pausa
Loreen – Euphoria - Single Version
Major Lazer – Pon De Floor
Måns Zelmerlöw – Brother Oh Brother
Timbuktu – Dödsdansen
Danny Saucedo – In The Club
Eric Saade – Popular
Pay TV – Trendy Discotheque
Daniel Lindström – Saturday Night Michael Feiner Radio Edit
Amy Diamond – Champion

Alltså vissa saker står jag ju för såklart och ja, ni får väl gissa vilka själva eller något. Kan ju vara en kul tävling. Hehe.

Och Fubbick, Fubbick är förresten BÄST.

Det är sånt här som jag tänker att ni vill veta. Fast nä.

Tack och hej - leverpastej

...jag var ett löv i kuling men du var ankrad.

Jag börjar med att säga att jag inte vet om jag har skrivit om det här förut men om det nu är så är det ju kul. Det handlar om musik, psykologi och känslor. Typ.

Har ni också vissa låtar/skivor/artister som ni inte klarar av att lyssna på längre? Alltså, inte för att de har blivit dåliga eller för att ni är less på dem utan för att de är förenade med minnen eller perioder i era liv till vilka ni slungas tillbaka redan vid första tonen.

Jag har massvis.

Det är verkligen en märklig känsla som infinner sig när man startar en sådan låt. Känns liksom i hela kroppen och på samma sätt som den där vårkvällseffekten känner jag vemod av ungefär samma anledningar. Det värsta är ju att det dessutom handlar om låtar som man kanske skulle vilja lyssna på för att de fortfarande är bra men eftersom de är starkt förknippade med en svunnen tid (dramatiskt uttryck!) går det inte att förhålla sig känslomässigt neutral till dem. Typ. Och det är ju jobbigt. Då blir det lätt att man aldrig lyssnar på dem och på så sätt blir ägd av sina egna känslor. Det är dumt.

Men, mina vänner, jag har tre olika lösningar på problemet! Håll till godo.

1) Lyssna aldrig intensivt på en låt/skiva/artist. Superenkelt i teorin och om man dessutom har Spotify Free är det ju inget problem, det går ju bara att lyssna på en låt 5 gånger per månad eller vad det nu är och då är det ingen risk att drabbas tror jag. 5 gånger borde psyket klara är min tanke. I praktiken är det svårare eftersom man (eller de allra flesta åtminstone?) många gånger fäster sig vid musik och helst lyssnar JÄTTEMYCKET på samma sak om något bra har dykt upp.

2) Sätt er själva i en hemmagjord musikterapi. Det brukar jag göra och det funkar. Det går helt enkelt ut på att man lyssnar igenom alla de där låtarna flera gånger om så att man liksom kan lura hjärnan att det är DEN HÄR tiden den ska förknippa dem med. Asbra! Musikglädje igen! MEN, man måste vara fast beslutsam om att det är värt det för faktiskt, och nu överdriver jag inte, kan det vara sjuuuuukt påfrestande de första gångerna och om det inte känns värt det är det typ bättre att strunta i det. Typ som att om det inte känns värt att lära sig äta oliver för att verka civiliserad och mogen är det bättre att låta bli den träningen för att det är fett äckligt. (Bra liknelse, jag vet.)
Denna metod har ju dock sin brist i att man förmodligen hamnar i samma vemodiga fas något/några år senare när man tänker tillbaka på "terapitiden" och då måste man börja om igen och sådär håller det på livet ut kan jag tänka mig.

3) Lyssna bara på musiken och möjligen texten när du lyssnar. Alltid. Tänk inte på annat, titta inte på något annat, gör inget annat än att lyssna på MUSIKEN. Relatera inte till någonting. Lite torrt och svårjobbat till en början kanske, jag vet inte, jag har inte testat, men säkert är det den lättaste vägen när man väl har lärt sig.

Och det var dagens tips, dagens tips, tjalalalala dagens tips.

...och det är helt ok, jo det är det.

Jag vet inte vad som flög i mig men jag fick för mig att bläddra framåt årsvis i almanackan på datorn. Inte smart. Kolla här:



23 mars 2022 kommer förmodligen att komma om exakt 10 år. Jag tycker 10 år känns som en ganska lång tid, eller jag tycker snarare att 2022 låter mycket. Kan liksom inte föreställa mig vad som kommer att vara inne, vilka frågor vi kommer att diskutera här i världen och hur världen kommer att se ut om den ens finns kvar. Och jag kan verkligen inte se var min plats (om den finns) i den där världen kommer att vara, men det är ju i det stora hela inget större problem.

Men alltså, det där är ju 10 år. Det har ju ändå någon slags rimlighet i sig. Kolla då här:


23 mars 2062. WHAT?! Då kan det hända att jag firar 70 jordiska år om jag lever och om världen finns kvar. Det är 50 år tills dess. 50! Förstår ni hur mycket som kommer att ha hunnit hända i våra liv och i vår värld då? Sinnes. Den värsta tanken är ju tanken på vilka som inte kommer att finnas kvar. De nära och kära som lever idag liksom. Och de nära och kära som kanske kommer att vara en del av mitt liv från typ...imorgon, nästa år eller om tre år eller ja ni fattar, och som om 70 kanske har flyttat från jorden.

Läskigt.

Okej, kolla nu då:

December 2099. Där tar datorns kalender slut och det är FRUKTANSVÄRT länge kvar. Fast ändå fruktansvärt lite tid i det stora hela.

Jag får lite svindel av detta lilla stora och inser att jag aldrig ska bli rymdforskare.

Och nu är det genusdax.

Hej så länge!

...för livet är din valuta det är du som slösar.

När jag spatserade runt här i staden ikväll hände det som händer varje vår; det bjöds på den där speciella vårkvällskänslan. Den är svår att beskriva men uppstår när man blandar doften av ljummen, fuktig luft och halvblött gräs, känslan av att gå på asfalt (fast det har ju gjorts ett tag nu men ni fattar grejen) och mörkret som faller på. Jag blir alltid så vemodig av det där men jag har aldrig förstått vad det grundar sig på och inte heller ikväll kom jag på det. Det är som att jag börjar sakna allt och alla och längtar tillbaka till typ ALLT, från lågstadiet till förra sommaren, som är positiva minnen som kan relateras till sommarkvällar. Jag tänker på saker som jag har gjort, tillfällen som aldrig kommer att återkomma och vänner som kanske inte har försvunnit men som inte har samma plats i mitt liv längre. Jag tänker på grillkvällar, promenader, midsommarkvällar, kvällar när vi lekte med våra grannar eller sov i lekstugan när jag var typ sju osvosvosv. Det är det första som slår mig, allt jag saknar som aldrig kommer bli som då. Sen börjar jag längta till sommar och ljusa sommarnätter och då blir jag ledsen för att det inte är det NU. Det är som att jag på något sätt vet att den känslan som jag känner precis i den stunden bara är en känsla som inte kan knytas an till någonting, som att jag är i någon slags icke-existens där allt som finns är det som har varit och det som kommer.

Fast alltså nu börjar jag flumma. Det jag ville säga var att jag blir vemodig av känslan som uppstår när min kropp tror att det är sommarkväll p.g.a. alla sinnesintryck. Därmed basta.

Hejdå.

...hjältar överallt.

Är verkligen EXTREMT trött just nu. Och vet ni vad det värsta är? Jag är trött i kroppen. Helt obefogat. Har liksom inte tränat varken mer eller mindre än vanligt eller så och ändå känns det som att jag skulle vilja ligga i savasarna hela dagen. Och DET, mina vänner, är ett skämt för savasarna är en viloposition i yoga och jag gillar inte yoga och VERKLIGEN INTE avslappningsdelen i yogan.

Det här liknar ju ingenting.

Men ja... istället för att sitta här och bete mig ska jag sitta här och 1) skriva seminarium  2) skriva sommarjobbsansökan. Kunde inte ha varit mer otaggad faktiskt. Eller jo, men ni fattar grejen.

Och för att jämna ut med lite positiva grejer tänker jag på att helgen kan bli helt okej, att det snart är påsk, att jag ska på riksdagshuset imorgon, att Någonting Större närmar sig, att början på juni nog kan bli bra och sånt. Det hjälper ungefär ingenting, tvärtom blir jag less på mig själv som framstår som så bortskämd.

Äschdå.

...with the best in you.

När jag konfirmerades och döptes för närapå fem (!!) år sedan fick jag bland annat en andaktsbok av mina föräldrar. Under ytan II heter den och om man har varit tonåring i kyrkliga sammanhang kan det nog vara så att det är troligare att man har kommit i kontakt med den, eller dess föregångare, än att den har lyst med sin frånvaro. Och det är med all rätt för den har fruktansvärt bra och tänkvärda berättelser som berör livsåskådning, självbild, trygghet, relationer med mera. Vissa av dessa berättelser har etsat sig fast hos mig och blivit till ganska tydliga tips på hur man kan förhålla sig till sig själv, sitt ansvar, omvärlden och Gud. En av dessa är "Grindarna".

Grindarna handlar om den liknelse som författaren gjorde för ett antal högstadieklasser när denne fick i uppdrag att hålla ett antal 60-minuterspass om sex och samlevnad. För att förklara vikten av att vårda varandra och sig själv beskrev författaren den egna personen som omgiven av en mängd staket och grindar för att skydda det som finns innanför. Vidare fick högstadieklasserna förklarat för sig hur varje fördjupat steg, från "hej" till djup relation, kan liknas vid en grind som öppnas allt närmare den andra personens kärna. Avslutningsvis förklarade författaren för klasserna hur viktigt det är att, när man upplever att relationen måste ta några steg tillbaka, gå ut genom grindarna och stänga dem bakom sig. Anledningen till detta beskrivs bäst med författarens egna ord:

"Ju fler grindar du gått in genom, desto fler grindar måste du passera om du ska ut. Visst kan man sätta sig i en bulldozer och köra rakt igenom. Problemet är att man lämnar en djupt sårad människa bakom sig. Detta tror jag är viktigt att veta. Om det är svårt att bli insläppt genom en människas grindar, så är det om möjligt ännu svårare att komma ut utan att riva ner och förstöra alltför mycket."

Jag tänker lite så att om vi kunde ta hand om varandra på det sättet, varsamt och stegvis stänga grindarna och inte riva staket, så skulle vi bespara varandra så oerhört mycket. Givetvis är det inte alls lätt leva upp till det, särskilt inte eftersom det inte riktigt är de förväntningar som vi uttalat har på oss, men det skulle kanske vara FETT om det var så. Om man kunde se sig ansvarig för de grindar man öppnat hos sina vänner eller, kanske ännu oftare, sitt "ex" (en parentes: har sjukt svårt med det ordet) och inte hävda sig ha någon slags rätt att dra ifrån alltihop för att det inte riktigt passade längre och lämna någon kvar som borde CHILLAAAAAAAAA eller TAGGA NEEEER eller SLUTA ÖVERREAGERA.

För det handlar om ansvar och jag vet inte hur många gånger jag har hört om människor som utsatts för det där, att någon kört bulldozer genom staketen och (utåt sett) frånsagt sig just det där stackars ansvaret som är så jobbigt. Och det har alltid gett onödigt dåligt resultat.

Visst vore det lite häftigt ändå? Om vi tänkte på grindarna och vilka grindar vi har öppnat hos varandra och hur vi vill förhålla oss till dessa?

Jag tror det.

..du får mitt hjärta stanna, du får det om du stannar.

Kan tipsa om Alice B såhär på lördagskvällen. Om ni har missat henne. Hon har en hel del mycket fina, lite melankoliska låtar om man känner sig på det humöret. Vackra/behagliga/vardagliga texter och så. En av hennes finaste kan vara Stanna, det stannar, från vilken rubriken här ovan är tagen. Sjukt vacker text (och kanske klyschig också, jag vet inte, men jag tycker typ inte riktigt det).

PS. Jag gillade inte skivan första gången men efter några gånger blir den rätt behaglig.

...lova nåt sen bara svika det.

DN levererar intressanta artiklar på alkohol/genusfronten. Och det handlar faktiskt inte om hur medelålders kvinnor dricker eller nåt. Nejnej, det handlar om bananflugor och viktiga saker. Men vi börjar med bananflugorna för den blir jag lite arg på, mest för hur den är uppbyggd på ett så typiskt sätt.

Avvisade flugor missbrukar alkohol
Den publicerades igår och handlar kort och gott om att "bananflugor" som "nekas sex häver i sig alkohol". För det första; visst, det ÄR ett intressant resultat och undersökningen verkar ju seriös. Jag som inte är insatt över huvud taget tycker det i alla fall men de har givetvis gjort ett sketatypiskt misstag. Ni ser mina citationstecken på bananflugor va? Det är för att de SÅKLART kallar hanarna, som alltså var de som nekades, för bananflugor och honorna, som bevisligen inte blivit undersökta på hur DE förhåller sig till alkohol, ses som...honor? Tjejbananflugor?
Men ja, då vet vi det, det finns bananflugor och så finns det honbananflugor. Precis som i väldigt mycket annan forskning så finns det "artens" resultat och eventuellt "tjejartens" resultat.

MENVADETHÄRPÅVERKARVÄLINTEOSSIHURVISERPÅMÄNKVINNOR
OCHMÄNMÄNOCHKVINNOKVINNOROCHALLAALLAALLAOCHVADÅ
MANNEN SOM NORM?!?!?!?!?

Fast jo.

En liten notis bara.

Lantarbetare betalar priset för billigt vin
Den publicerades iförrgår och det står ungefär såhär: En stor del av de viner som säljs på Systembolaget produceras av kvinnor med usla arbetsvillkor.

Och det är ju inte förvånande över huvud taget för det här är världen. Vår lilla härliga guldkant på tillvaron som vi "har råd med" betalas av någon annan och denna någon är...vänta nu...Freddan Reinfeldt? Nä...Hm...svårt det här...en person som lever under förhållanden som vi inte aldrig skulle acceptera här? Ja... Och vänta...inte är det väl så att...att...att det ofta är de arbetande kvinnorna och gästarbetarna som har lägst lön? Joo...

Kvinnorna tjänar i produktionen av detta "härliga vardags/helglyx" 65% av männens lön, båda parter hanterar giftiga kemikalier, har ingen tillgång till toalett på sin arbetsplats utan gör sina behov i buskarna och när de kommer hem delar fem familjer på en vattenkran på gårdarna.

Men nu har ju systembolaget tagit tag i det här, säger det. Problemet är bara att den etiska uppförandekod som de ska arbeta med för att förbättra detta är svagare än många andra och exempelvis inte ger möjlighet för fackföreningar och andra organisationer att komma till tals. Med andra ord finns risken, enligt Åsa Eriksson som är ordentligt engagerad i kampanjen Rättvis vinhandel, att arbetarnas villkor inte förbättras så mycket ändå.


Ja, hörrni... Trevlig helg på er.

...så dom går och pudrar näsan med varann.

Yeah! Och fortfarande skitsnygg text dessutom!

...plocka upp telefonen, ring ett fredssamtal.

Har seminarium imorgon. Tänker att det mest troligt blir stående ovationer, djupa analyser och slagkraftiga slutsatser. Succé, helt enkelt...
...fast jag vet inte riktigt ändå alltså.

Förutom att jag är smygarg, inte smyg som i lite denna gång utan smyg som i i smyg, för tillfället och planerar att så vara tills anledning finns att bevisa motsatsen är det bra. Ilskan är väl väldigt koncentrerad skulle man kunna säga.

Hur som helst, exempel på bra saker är att jag och Irmolo lekte sommar häromkvällen när vi drack kaffe vid Nybrokajen klockan typ 20.00. Vi satt alltså utomhus, vid vattnet och låtsades väl att det var typ juli eller nåt (och det var inte kallt från början så helt obefogat var det inte) . Det var mysigt och såg ut lite såhär:


Irmolo med segergest på suddig bild. Man skulle väl kunna säga att hon gestalatar vinsten mänskligheten - vintern: 1-0, där mänskligheten egentligen motsvarar en ytterst liten del av mänskligheten men aja.


Irmolo på lite mindre subbig bild, intagandes kaffe och blickandes ut över vattnet. Vackert.


Julia hållandes muggen sådär klyschigt "jag är precis påväg att ta en slurk men gör det inte just nu eftersom jag ändå ska vara lite passiv, inte mitt i en handling, precis som på renässansens tid eller vad det nu var (minns inte så noga tyvärr men nån epok vare) och lite i egenskap av kvinna".

Bara som ett exempel dårå.

Nu, bär det av mot STUK, ett annat exempel på någonting bra här.

...but we lost ourselves.

Något som jag tycker är fint och viktigt är när människor som verkar till synes neutrala gällande tro ändå på något sätt vittnar om Guds existens. Mitt i allt så känns det äkta, som att den där känslan som, många gånger kanske omedvetet, beskrivs visar lite på den längtan som jag faktiskt tror att vi har inom oss och som är starkt knuten till vår gudslängtan. Längtan efter mening. Längtan efter att göra rätt för fler än en själv. Längtan efter trygghet och förståelse för sin egen och omvärldens existens.

Typ.

Och jag vet inte, men ibland när någon som jag själv ska skriva eller berätta om sådant så kan mitt ständigt skeptiska jag ha lite svårt för det för att det så lätt kan låta så...klyschigt eller något. Då är det bra att mänskligheten (eller...?) i all sin enkelhet liksom kan formulera behovet för sig själv och samtidigt förstå att det inte kan fyllas av just mänskligheten i all sin enkelhet. En sådan grej upplevde jag att  Alex Schulman gjorde idag när han beskrev söndagsångesten som att den "i grund och botten handlar om att vi inte riktigt vet varför vi ­lever" och att den finns i oss trots att vi blir allt mer sekulariserade.

Nu tror jag inte att den längtan som jag nämnde i början egentligen är knuten till just söndagen som sådan. Däremot tror jag att den bland annat kommer till uttryck då, när Sverige ändå går lite långsammare (visst?) av diverse olika anledningar. Framför allt tycker jag dock att Schulman satte fingret på den där längtan efter att förstå varför vi lever och hur den längtan kvarstår trots sekularisering.

Men det är ju min tolkning det.

Med det säger vi hejdå till söndag(sångest)en för den här gången.

Eller gör vi det?

Struntar i om den här är fjantig för den är väldigt fin och jobbig och det har jag tyckt sen första gången jag hörde den i typ augusti. Den finns ju i icke-akustisk version (heja mitt musikaliska vokabulär!) och då är den ju bra, kanske bättre, och låter såhär MEN tokfransen/-arna har gjort misstaget att INTE ha med sticket som knyter ihop texten så fint och samtidigt krånglar till allting så därför måste jag lägga ut den akustiska versionen i huvudsak.

Sagt och gjort!

...beyond logotypen ni är vad ni är.

Kan inte riktigt förstå att vi faktiskt HAR Sverigedemokraterna i våran riksdag, att de liksom är verksamma och bland våra ledande politiker.

Vad som är ännu mer skrämmande är att det finns folk som inte ser hur obehagligt det blir redan vid namnet "Sverigedemokraterna" som så tydligt visar att politiken kommer att drivas till Sveriges (och vad är Sverige förresten? Vad är svenskt? Vem är svensk?) "fördel" och på bekostnad av en massa annat och en massa andra människor. Att man liksom inte ser att hur mycket de än gömmer sig bakom att de kämpar mot exempelvis hedervåld (vilket ni kommer att få exempel på snart) gör de det ändå för "Sveriges" skull och mot andra kulturer.

Så, till själva ämnet. Nu har SDkvinnor ett projekt där de under en längre period vill uppmärksamma hederskulturer och såhär står det på hemsidan:


Sådant här får mig att må dåligt på så många sätt. De använder hedersproblematiken och genusdiskussioner som medel för sin främlingsfientlighet. För hederskulturer ÄR ett stort problem och det angår oss alla och den SKA uppmärksammas och genusvetenskapen är väldigt västvärldscentrerad och det är fel men när detta parti uppmärksammar dessa frågor på detta vis känns det inte bra. För de får det att verka som att de bryr sig om kvinnorna samtidigt som de i grund och botten vill få oss att tvivla på vad tolerans är och vilka effekter den har genom att vilja lura oss att en tolerans mot andra kulturer SKADAR andra människor.

Dessutom, om man klickar vidare på hemsidan, manipulerar och blandar de fakta, leker med ord (ett fenomen som de samtidigt kritiserar), drar alla över en kam och får mig att bli FRUKTANSVÄRT upprörd.

BLÄ.

Som om det inte vore nog har de gjort VÄRLDENS MEST PARADOXALA OCH VIDRIGA REKLAMFILM DÄR DE DESSUTOM SPELAR EN SVENSK PSALM I BAKGRUNDEN UTAN ATT TONSÄTTAREN GODKÄNT DET. Och det gör mig, liksom tonsättaren, mycket ledsen.

Det är nästan så att jag inte vill länka till filmen men jag antar att jag måste göra det ändå. Men jag tänker inte bädda in den för den borde inte finnas över huvud taget. Här är den. Låt er inte luras.

PS. Jag hoppas att jag har varit tydlig nog att hedervåld ÄR ett stort problem och att jag inte försöker stryka över det men DEN DISKUSSIONEN BÖR INTE DRIVAS AV SVERIGEDEMOKRATERNA PÅ DET HÄR SÄTTET.

PS igen. Vill ni ha lite inspo i annan riktning kan ni till exempel lyssna på Timbuktu - Ge oss Sverige tillbaka.

...varför ryggar du tillbaks, ryggar du tillbaks för?

Här har jag gått och genskjutit tunnelbananer, spårvagnar, bussar och Nockebybananen hela dagen och så visar det sig att det dessutom har varit skottlossning på Birger Jarlsgatan. Och en av polisens civilbilar körde av denna anledning förbi mig i hög hastighet och med skrikande sirener under ett av mina genskjutningsmanövrar. Men jag tänker inte försöka vara rolig genom att påpeka att det var synd att det inte skedde för fem dagar sedan, då det var skottdagen.

Annars har man väl skippat föreläsning, arbetat för brödfödan, handlat och fått besök av the one and only Sippie.

En sådan dag ändå!

Jag vet att det var ohygieniskt men för ett tag trodde jag att jag aldrig skulle ta mig ifrån ovanstående position, det vill säga i sängen med ytterkläderna på. Har åkt norwegian, jobbat fritids och baletterat idag, en kombo av roliga men hyfsat energikrävande sysselsättningar, därav tillståndet.

Nu har jag förflyttat mig till golvet och datorn samt fått av mig jacka och halsduk men där tror jag det är stopp för evigt faktiskt. Hungern kommer aldrig åtgärdas för det är typ en mil till köket och jag kommer aldrig mer att vara ren för nu är jag fast här på golvet. För alltid.

Jag ångrar dock att jag tog av mig jackan för nu blev det kallt...

Adjö.

...I need to feel you in this place.

Mina sommarplaner gick i stöpet för typ en timme sedan, vilket inte var så skoj. Dock kanske det var bra att för en gångs skull på ett ganska tydligt sätt märka vad man INTE ska göra, mindre underhållande är däremot att vara lika planlös igen.

Annars är det däremot kuligt! Hade en trevlig gårdag med trevliga människor, en lika trevlig dag idag med andra lika trevliga människor och drar mot nordligare breddgrader BRUTALT tidigt imorgon för att träffa ÄNNU FLER lika trevliga människor.

Då blir man glad.