Julica

...why aren't his arms reaching.

Bra det senaste dygnet
Middag med fyra av många fina.
Avreageringstillfälle hos syster.
Jobbansökning inlämnad - CHECK
Telefonsamtal nr 2 ang jobb - CHECK
33% av min To do-list = CHECK (den sträcker sig en vecka framåt så det är bra)

Det är kul när det är positivt!

ps. jag planerar att skriva lite bättre snart tror jag. Bara så ni vet. Och NEJ, det där var ingen håv.

...why does everyone want him to die?

Friluftsdagen till ära har jag gjort stilstudie. Det var då inte en aktivitet som kunde väljas men det borde det ha varit för jag kan G A R A N T E R A att jag är lika trött som om jag skulle ha badat. Minst. Nu skulle jag ju inte ha badat i och för sig men ja.

Roligt idag var bland annat mitt och Jossans "ooohnooo" som vi utbröt när vi mötte vår lärare på väg till omklädningsrummet. Vi liksom avslöjade oss själva, vilket inte var så rutinerat och smart.

MEN, mina damer och herrar, det absolut mest underhållande var utan tvekan när jag och Amanda skulle smita ut från danssalen och undvika att bli sedda (och därmed avslöjade) av vår idrottslärare som var i salen mittemot. Han öppnade nämligen "sin" dörr samtidigt som vi öppnade vår, varpå Amanda väste "AKTA" och vi smällde igen dörren och slängde oss mot väggen. Lite samma känsla som inom militären kan jag tänka mig.

Två svaga beskrivningar av två roliga tillfällen.

Adjöken

...and the kid's not back from the party yet.

På våra möten med ungdomsrådet brukar vi ha "Hissa och Dissa" som inledning. Alla får helt enkelt hissa och dissa en sak var. Det är roligt och intressant. Mina hissar och dissar ikväll såg ut såhär:

Diss: PA100. BIG TIME.
Hiss: Någonting Större (och nej, det handlar INTE om smygreklam, börjar bara inse hur cool hela grejen är).

Om ni ville veta alltså.

...I wanna love you so.

Hej jag heter Julia och jag är en fräck tjej på 18 jordsnurr som hatar PA100 och söker brevvänner i åldern 17-19.

Låter det intressant? Fatta närmaste penna och skriv till:

Julia Carlsson
PA100vägen 100
100 70 procentsseminarium
Sverige

...above all.

Hörrenini, förra veckan och veckan innan det var det en sådan enastående kvantitet på den här bloggen att jag aldrig varit med om något liknande. (Fast det har jag ju.) Den här veckan har det ju inte alls varit lika mycket liv och rörelse här så vad gör jag? När jag väl skriver så skriver jag om min inaktivitet. Intressant Julia. Bra tanke där.


Nu kom jag på att jag tidigare i veckan tänkte skriva om någonting som jag tyckte var extremt, och då menar jag verkligen EXTREMT, irriterande just då. Mitt enda problem nu är att jag inte kommer vad det handlade om, vilket säger en hel del.

Nä, brb säger jag.

HJÄRTA

...säg nu vem du är.

Har de senaste veckorna skapat mig en ny vana, nämligen att göra nutidstestet på dn.se. Det är lite som faxuellt som man hade när man gick i lågstadiet (och som de har på vissa folkhögskolor, vilket jag tycker är roligt); man testar sig själv i hur väl man läst nyheterna den gångna veckan.

Hur som helst, jag är alltid ganska dålig. Brukar oftast bara kamma hem 2 rätta svar och är de fler har jag chansat! Intressant denna gång var att de enda rätta svaren jag fick i veckan var på, hör och häpna, SPORTFRÅGORNA.

Veckans nutidstest hittar ni här.

Tre av min mors åsikter om mig lyder som följer:

- Jag är så bra på att göra sallad att hon blir rörd... eller... det är i alla fall vad hon gav intryck av en gång. Rösten liksom bröts när hon skulle säga att jag verkligen hade lyckats med min grönsallad.
- Jag skriver fult.
- Jag är teknisk.

Det sistnämnda motiverade hon ikväll när min far somnade framför melodifestivalen. Det var nämligen så att jag då, eftersom han i det läget inte riktigt var sig själv lik (han såg ut att vara ungefär 82 år, vilket han inte är), fick i uppdrag att fotografera det hela. När jag hade slutfört detta zoomade jag in min faders ansikte på den nytagna bilden varvid mamma med en aningens imponerad suck sa "Men att du kan sånt där, Julia!".

Det är tacksamt att vara dotter ibland.

PS. Vill bara förtydliga att även om hon inte riktigt går hand i hand med tekniken alla gånger är hon bra på mycket annat, min mamma, och väldigt fin på alla de sätt och vis.

...men jag är klar med allt det där nu, jag är påväg igen.

Vill skriva. Så jättegärna vill jag skriva. Det är för att det är natt. Natten är liksom min höjdpunkt när det kommer till lusten att skriva.

Natten, eller i alla fall sena kvällen, är förresten min höjdpunkt när det gäller produktivitet i största allmänhet också. Det finns ingen gång som jag så koncentrerat kan skriva på mina skoluppgifter som på kvällskvisten och om jag slapp ta hänsyn till andra och mitt eget sömnbehov skulle jag alltid städa mellan 22 och 23.

Kanske finns det en möjlighet att knyta ihop detta på något finurligt sätt men lilla varningstriangeln för batteriet lyser här nedan och laddaren är ungefär 6 minuter promenad i snö och kyla bort så det blir inget av.

Vet ni vad jag tycker är roligt? Att jag skrev att jag fegade och inte använde futurum i föregående inlägg och så gjorde jag det ::;PP:;P:P;P:P

...våra brister gör oss till människor.

Nu tänker jag skriva något oerhört vågat. Jag ska skriva om bra saker i framtiden. Märker ni att detta är ganska stort? Jag, som alltid tjatar om nostalgi och dåtid och det mesta som hände för mer än en vecka sedan, ska skriva om kommande tider. Det är nervöst, ja, det är nästan så att jag har lite ojämn andning faktiskt. Hur ska det gå? Hur fungerar futurum? Använder man ordet ska? Lägger man till ett infinitiv sedan eller hur gör man?

Jag tror att jag börjar enkelt. Jag listar saker och ting.

Bra saker just nu:
Att vädret har börjat skärpa sig och bjussat på vettiga temperaturer relativt länge nu så att man kan springa idag. Skön...t
Nyhetsmorgon.
Att jag ska träffa min vän idag.

Bra saker om ett tag:
Någonting Större.
Sommaren och vad den innebär.
Hösten.

Ser ni, jag fegade en aning och lät futurum vara? Det får bli någon annan gång. Det är viktigt att inte gå för fort fram.

...Lord you catch me when I'm falling.

Vi var väl 13-16 år. Hängde på kyrkan varje fredag. Lekte något festligt som På rymmen eller liknande mellan klockan 19 och 20.30 och gick sedan upp till kyrksalen för att delta i andakten. En av ledarna läste något eller berättade något. Ofta sjöng vi och efter det var det fritt att göra som man ville; antingen gick man ned och spelade biljard, umgicks och fikade i caféet eller så stannade man kvar uppe i kyrksalen.

De där andakterna var så värdefulla. De var en stund där man fick fundera och med tanke på att vi var en samling högstadieelever med, som det ju ofta är, alldeles för mycket saker att hantera och med alldeles för lite kunskap om hur vi skulle göra detta måste jag säga att det var välbehövligt. Vi var många som dröjde oss kvar i kyrksalen, lyssnade till musiken, undrade och analyserade. Några av oss bad, andra gjorde det inte. Det var i första hand inte det som var det viktiga heller. Vi blev liksom helade, eller i alla fall mindre trasiga, ändå. Lite som att Gud verkade så oerhört mycket utan att vi egentligen visste det.

För det var inte sällan som det brast hos någon. Det var inte sällan som det som pucklade på och tryckte inuti någon kom upp till ytan just på andakterna och gav uttryck genom tårar. Och det fina var att det alltid fanns någon där som tröstade dessa, som kramade eller som varsamt strök på armen tills tårarna började avta. Då fanns det alltid någon som frågade "Är det något du vill berätta?".

Vissa var väldigt bra på den där berättardelen medan andra mest skakade på huvudet, torkade ansiktet med den pappershandduk som någon hade hämtat och satt tyst ett tag.

Tillslut gick man ned till caféet. Där rullade allting på. Där hade vi oerhört roligt och skrattade hjärtligt åt och med varandra. Där lekte vi konstiga lekar som psykologen och ha-ha-jättekul-jag-dör-av-skratt-inombords framtill midnatt.

Detta är något jag önskar varje tonåring. En plats i närheten av andra där det är helt naturligt att fasaden spricker och mascaran rinner. Där man får möjlighet att berätta om man vill eller gråta nära någon och sedan hålla anledningen för sig själv. En plats där man samtidigt kan ha så oerhört roligt med sina vänner.

För jag tror att det gjorde oss gott att under veckan veta att det varje fredag fanns en liten stund där vi hade möjlighet att fundera i närheten av andra och där det var helt okej att inte vara på topp. En stund där vi, om vi ville och kunde, fick bryta ihop och komma igen. En plats där det var fullt naturligt och varken spektakulärt eller tabubelagt.

...I built you to sleep.

Idag är det
1. Internationella kvinnodagen
2. Internationella pannkaksdagen
3. Fettisdagen

Makalöst!

Roliga dagar som jag ska komma ihåg att uppmärksamma 2011:

14 mars: Pi-dagen.
23 mars: Internationella världsmeterologidagen.

9 april: CSS naked day.
14 april: Volvons dag.
22 april: Jordens dag.
27 april: Ledarhundens dag.
27 april: World tapir day.
28 april: Arbetsmiljödagen.



Firar du ledarhunden eller tapiren?


4 maj: Star wars dagen.
11 maj: Gamla vänners dag. DET DÄR ÄR MIN DAG YESSSSSS.
25 maj: Handduksdagen.
28 maj: Internationella krama-en-musiker-dagen.

1 juni: Mobilfria dagen.
4 juni: Internationella dagen för barn som blivit offer för aggression.

27 juli: Sjusovardagen


Sjusovardagen firas rimligen med sömn.

7 augusti: Worlds friendship day.
13 augusti: Vänsterhäntas dag.

4 september: Dansbandens dag.
19 September: Internationella piratdagen.

12 oktober: Civilkuragets dag.
15 oktober: Fetaostens dag.
22 oktober: INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN
31 oktober: Grannens dag.

19 november: Internationella toalettdagen.
21 november: Världshejardagen.

Källa: http://temadagar.se/kalender-2011/

...in this world all covered up in shame.

Anton Kuerti (Beethoven) – Moonlight Sonata No.14 in C-sharp minor - Adagio sostenuto
Den här är nog vackrast just nu tror jag. Den känns liksom i bröstkorgen. Jag överdriver inte, den gör verkligen det. Det är på riktigt ingenting som jag säger för att det skulle vara en fin beskrivning utan det är så jag upplever den. Någonstans vid lungorna håller den hus.

Vissa dagar kommer jag fram till att jag bara måste lära mig sådana här saker. Alltså, jag verkligen NÖDGAS att göra det. Känner mig inte tillfreds med mig själv förrän jag har gjort det. Nästan. Nu när jag har lov skulle det ha varit ett ypperligt tillfälle att äntligen göra någonting åt dessa känslor men då finns det lilla kruxet att pianot på Liljas lustgård låter apa för närvarande. Det är liksom smygostämt, tonerna som frambringas från dess inre svider i öronen.

Extremt frustrerande.

Ps. Tycker dessutom att det är ganska kul att någon klämmer fram ett slags hostljud i bakgrunden omkring 4.06.

...och inte klandrar mig för att jag försökte.

Alltså hörrni, har ni någon gång funderat på att vi i Umeå har närmare till polcirkeln än till Stockholm?

Och i Piteå har ni närmare till polcirkeln än hem till oss, Josefin. Bara så du vet.

På något sätt känns detta som väldig tung fakta.

Godnatt.

Jag har en dröm att en gång få övertagga melodifestivalen. Och då menar jag verkligen Ö V E R T A G G A. Inte någon mesig tv-fest med alldeles för mycket chips. Nejnej, jag menar en helkväll i melodifestivalens anda. Föreställ er följande:

18.00 - Portarna öppnas. In strömmar dina vänner. Tror du. Men du har anledning att känna en viss osäkerhet. Samtliga har nämligen klätt ut sig till deltagare genom åren, därför kan det tänkas att de istället för supertrendiga jeans bär kostymer som dessa:



Ni minglar lite. Till tonerna från denna lista diskuterar ni vinnare genom åren samtidigt som ni försöker lista ut vem i hundan det egentligen är under pontares tofs eller mellan Nannes öron. När ni har kommit på det vågar ni prata om era vanliga liv.

18.30 - Middag framför tvn, men inte som du trodde. TVn är nämligen en stor blaffa vid ena änden av långbordet. På den visas det var sjätte minut ett bidrag från finalens startfält, allt för att ni alla ska ha så god förkunskap inför kommande aktivitet.

20.00 - THE BIG THING. Finalen. Nu finns ingen hejd. Förmodligen har ni alla funnit era favoriter och därför hålls det en liten tävling (i mellanakterna för de brukar ändå vara hyfsat tråkiga). Alla får nämligen bara rösta EN gång var och detta efter eget tycke och smak. Alla utom en som inte har någon fri vilja. Denna opartiska personen har ni alla att övertyga om att just eran favorit är Sveriges nästa melodifestivalenvinnare och den som lyckas bäst i sina övertalningsförsök får rösta två gånger på sin favvis (det vill säga använda den opartiska personens röst). Alla medel är tillåtna så länge de inte orsakar längre fysisk eller psykisk smärta eller död.

21.30 - Efterfest. Nu är det lite fri lek fram till småtimmarna. Obligatoriska punkter är dock karaoke, mellanstadiedisco och sångleken. I ett rum visas också slumpmässigt utvalda bidrag från tidigare år. Och Björn Gustafsons mellanakter. Annars skriver schemat sig självt.

Det låter inte som en vanlig tv-fest va? Nej just det!

Nu känner jag dock att det här blev lite väl... menmen, skrivet är skrivet och det kan ju blir kul.

...to fool around because you're high.

Eftersom det trots allt är fredag och jag inte är den som är den tänkte som så att jag ger er ett musiktips såhär på kvällskvisten.

Okej, hörupp för såhär ligger det till:

På Terese Fredenwalls hemsida kan man ladda ner ett antal av hennes låtar gratis. Man är till och med laglig på kuppen. Gör det! Satsa på "I'm not a one night projekt". Musikaliskt tycker jag nämligen att den är genialisk; behaglig, lugn och svängig på samma gång. När det kommer till texten är den oerhört målande och BRA: verserna är berättande och jag gillar refrängernas små förändringar starkt.

Dessutom: trots att hon i låten tar upp enligt min mening ganska diskuterade ämnen upplever jag den inte som en moralkaka (äckligt ord, får mig att associera till lårkaka) och inte heller som en...hur ska jag uttrycka det... som en fyra och tjugotvå minuter lång klyscha.

Och denna fantastiska skapelse får ni då tag på här. Så snälla, rara besvära er en gnutta och LADDA NER!

Sov gott! 

...kind of push us away more than help us to stay.

Min syster Josefin och hennes man Joel var på besök i Vänkan för ett tag sedan. Med sig hade de sin svarta och taniga katt. Då de är mycket djurintresserade köpte de snart också en isbjörn vars mankhöjd kanske var en meter kortare än höjden på en lastbil. (Alltså typ 2 meter?)

En dag när jag, Matilda, Joel och Josefin stod utanför Shell med isbjörnen, katten och en brokig skara människor var både Joel och Josefin tvungna att gå in butiken. Jag och min vän Matilda fick då ansvar för djuren. Det var mycket viktigt att ingen av dem rymde för dessa två varelser betydde oerhört mycket för min syster och hennes make.

Matilda höll i katten, som hade koppel och en tendens att slita sig. Hennes grepp var så slött, man kan säga att hon liksom krokade fast fingret i öglan och sedan var det bra. Jag sa åt henne gång på gång att hon måste hålla hårdare i kopplet och blev snart mycket frustrerad över hennes beteende. Hon roades av min ilska och lekte med min oro för att katten skulle slita sig och då vara borta för alltid. För så allvarligt var det; om katten slet sig var den oerhört snabb att gömma sig. Jag hade varit med om det förut och visste att det skulle bli ett väldigt göra att hitta igen den.

Mitt i allt detta fanns då isbjörnen, som varken jag eller Matilda kunde hantera egentligen. Isbjörnen sprang fritt och lyssnade på tilltal men den kunde inte prata, bara le. Jag försökte förgäves få den att lugna ner sig då den studsade runt överallt. Som svar på mina rop gav den mig ett busigt leende.

Plötsligt hände det. En lastbil rullade in på macken. Den var vit. Isbjörnen började leka med den. Jag sa åt den att sluta. Samtidigt retade Matilda gallfeber på mig genom att hålla mycket slött i kattens koppel och skratta när jag sa att hon skulle skärpa sig. Det hela blev i en makaber och stressad situation som slutade med att isbjörnen klämdes under den tillslut tippade lastbilen och dog. Brutalt.

Där har ni den, min dröm för några nätter sedan!

...greater things have still to be done in this city.

Hej! Tänkte bara berätta att jag gärna skulle se The Last Bounce engång till. Det var en bra föreställning förlagd under en bra helg och jag var där med tre bra personer: Amanda, Hanna och Hanna. Ena Hanna tappade dock huvudet för en kort sekund. Den sekunden fångades på bild också. Skulle kunna kallas bra tajming. Hejdå.

...och på drömmarna som trampas ner i gruset under morgonljuset.

Igår satt jag i en himmelens massa timmar och skrev på min PA100-rapport (har hört ryktas om att det i princip bara är på Miggan vi säger PA100 så därför kan jag ju förtydliga att det alltså handlar om det fasansfulla projektarbetet som varenda stackars gymnasieelev utsätts för). När jag tillslut kastade in handduken var jag på riktigt yr. Jag överdriver inte; jag hade yrsel efter att ha suttit stilla och skrivit i en sjuherrans lång tid. Bisarrt.

Nåväl, eftersom jag är den typen av människa som tycker att det är väldigt komplicerat att skriva med bra musik eller intressanta samtal i bakgrunden skapade jag alltså min text med endast tystnaden som sällskap. Detta fick mig verkligen att inse något; jag håller på att utveckla ett beroende. Ett beroende av musik. Det är inget skämt. De två gånger som jag tog en paus för att exempelvis koka kaffe fann jag mig sittandes med spotify öppet i flera minuter, klickandes mellan massa låtar som jag KÄNDE MIG TVUNGEN att lyssna på innan jag kunde göra något annat.

Vet inte vad jag ska kalla det? Brutalt? Knäppt? Sunt?

Här har ni listan som fick mig att inse det:
Bäst musik just nu/återvinning

Ni kommer ihåg den här och den här va? Historien upprepar sig för igår fick jag ett sms från teliasonera där det stod att jag skulle trycka på en viss länk (nu kan jag ju inte sådant men min telefon så jag skrev av (!) den istället) och ja, ni ser ju, de verkar tro att jag är deras försäljare.


Jag har sagt det förut och jag säger det igen: WHAT?!

Jag har flyttat papperna närmare mig, öppnat dokumentet på datorn OCH börjat läsa igenom det jag har skrivit i min rapport för att hitta icke täta argumentationer och faktauppgifter. Jag har också printat ned mitt bidrag till den inofficiella tävlingen "Vem har längst ord i sin rapport". Håll i er mina vänner för nu kör vi:

pianoackompanjemangsarrangemang

Och det gick igenom rättstavningsprogrammet! WHAT?!!!!

Har PA100-veckan i veckan. Det innebär att man ska ägna en hel vecka åt PA100. Projektarbetet alltså.
Idag gjorde jag följande:

Vaknade, drog lite på smilbanden, hoppade upp ur sängen och dagen var igång. (Viss sarkasm.)


Gjorde halva religionsuppgiften och FÖRFASADES över att vi bara fick skriva en sida. (tungt)


Sprang. Fast det var tyvärr inte svart på vägen och inte grönt vid sidan av den heller men det kändes lättare att rita så. (mitt pannband är egentligen svart däremot men som ett litet straff för min lögn om vägens färg var jag tvungen att måla det någon annan färg, exempelvis gul, för att det skulle synas, vilket jag då gjorde eftersom jag tycker att just pannbandet är en viktig detalj)


Gjorde mig vacker och så vidare.

Jobbade med hemlisar. Juuuust sayin' Någonting Större. (facebookade lite också.)


Gick på prommis på isen (och scannade in mina betyg så nu har jag dem som upp-och-nervänd pdf-fil)


Jobbade med andra viktigheter. Typ UR. Och Någonting Större. Och Middag.

Men vänta, höll på att glömma det viktigaste!
Det var ju PA100-vecka så därför gjorde jag även flöjande:

Jag flyttade mina papper från min

~byrålåda~

till vårat

~köksbord~

så nu ligger de där, gonar sig och väntar på morgondagen.

Fortsättning följer eventuellt.