Fly on the wings of love
Jag vill ju helst inte vara sämre än någon annan så därför känner jag ett starkt behov av att skriva om detta kaos som har drabbat oss människor. Helt plötsligt blev vi liksom medvetna om att vi trots allt inte styr jorden. Att vi knappt har makt över det vi själva uppfunnit.
Visst har det hänt förut, för bara 2 månader sedan var det ju exempelvis jordbävning i Chile och bara några månader innan det på Haiti där en stor skara människor sedan bland annat blev boendelösa men nu är det annorlunda. Nu drabbas västvärlden. Och det som händer är att flygbolagen förlorar en halv miljon kronor om dagen för att vi inte kan flyga. De ber om hjälp från staten. Och den där affärsresan blir inte av. Några råkar till och med bli kvar i Thailand! Och det blir nästan kaos. Kaos i vår värld. Enligt vår mening. Själv har jag sovit dåligt hela veckan för att jag funderat så mycket över planet jag och mina vänner ska resa i på fredag för att se på en föreställning.
Det är konstigt, vi är inte vana detta. Vi är vana flexibilitet men det ska vara kontrollerad sådan: Vi ska kunna göra vad vi vill, åka vart vi vill och färdas hur vi vill med absolut inte styras av någon annan. Speciellt inte vädret. Speciellt inte naturen. Det brukar ju alltid lösa sig. Jag tror att vi alla blev lite chockade när det inte fanns någon direkt lösning.
Men vi lever. Vi har mat. Vi har boende. Vi har allting. Egentligen. Ingen kommer fullständigt att gå under, även om det kanske inte gynnar någons ekonomi. Och jag är rädd att jag kommer behöva åka buss istället för flyg när jag ska åka bort för att roa mig. Roa mig! Helt seriöst; märker ni det ironiska, eller snarare det lustiga? Märker ni hur lyckligt lottade vi är? Ja, det antar jag. Hoppas jag.
Det är ganska fascinerande att när vi drabbas av "kaos" så är det inte på liv eller död (i alla fall inte nu) utan det är på möte eller inställt möte, 1 eller 9 timmar, underhållning eller ej.
Men visst får vi klaga! Så mycket vi vill! Låt oss oroa oss, låt oss ligga vakna om nätterna och låt oss bli frustrerade men låt oss inte glömma att även om det är påfrestande och allmänt illa så är det inte livet. Det är en flygresa.
Och jag kommer antagligen ligga vaken ikväll också. Fundera på hur det går. För man får oroa sig. Hoppas jag.
Visst har det hänt förut, för bara 2 månader sedan var det ju exempelvis jordbävning i Chile och bara några månader innan det på Haiti där en stor skara människor sedan bland annat blev boendelösa men nu är det annorlunda. Nu drabbas västvärlden. Och det som händer är att flygbolagen förlorar en halv miljon kronor om dagen för att vi inte kan flyga. De ber om hjälp från staten. Och den där affärsresan blir inte av. Några råkar till och med bli kvar i Thailand! Och det blir nästan kaos. Kaos i vår värld. Enligt vår mening. Själv har jag sovit dåligt hela veckan för att jag funderat så mycket över planet jag och mina vänner ska resa i på fredag för att se på en föreställning.
Det är konstigt, vi är inte vana detta. Vi är vana flexibilitet men det ska vara kontrollerad sådan: Vi ska kunna göra vad vi vill, åka vart vi vill och färdas hur vi vill med absolut inte styras av någon annan. Speciellt inte vädret. Speciellt inte naturen. Det brukar ju alltid lösa sig. Jag tror att vi alla blev lite chockade när det inte fanns någon direkt lösning.
Men vi lever. Vi har mat. Vi har boende. Vi har allting. Egentligen. Ingen kommer fullständigt att gå under, även om det kanske inte gynnar någons ekonomi. Och jag är rädd att jag kommer behöva åka buss istället för flyg när jag ska åka bort för att roa mig. Roa mig! Helt seriöst; märker ni det ironiska, eller snarare det lustiga? Märker ni hur lyckligt lottade vi är? Ja, det antar jag. Hoppas jag.
Det är ganska fascinerande att när vi drabbas av "kaos" så är det inte på liv eller död (i alla fall inte nu) utan det är på möte eller inställt möte, 1 eller 9 timmar, underhållning eller ej.
Men visst får vi klaga! Så mycket vi vill! Låt oss oroa oss, låt oss ligga vakna om nätterna och låt oss bli frustrerade men låt oss inte glömma att även om det är påfrestande och allmänt illa så är det inte livet. Det är en flygresa.
Och jag kommer antagligen ligga vaken ikväll också. Fundera på hur det går. För man får oroa sig. Hoppas jag.
Kommentarer
Postat av: amanda
tyckte det var bra julia :) jag hoppas inte det finns någon som tänker det här som något värre än tex chile
Trackback
