När allting bara skiftar i svart




Alltså...det var ju inte jag som loggade in på apberget...det var min...lillasyster...Hon är...14 år och lite av det svarta fåret i familjen...Vi vill inte direkt prata om henne offentligt...

fast lögn.

En mening och ett ord som lättar upp stämningen lite

"Du kommer inte att tro vad som har hänt! Jag har...tappat bort mina byxor."!
På riktigt. Personligen känner jag alltid, ALLTID, ett uns av glädje och lättnad om jag säger den meningen när jag till exempel inte kan hitta mina vantar som på ett mycket lustigt sätt har lyckats hamna längst ned i klädhögen i skåpet på bara en dag (vilket jag då naturligtvis inte vet om). Fast såklart byter jag ut "byxor" mot "vantar". Man är väl inte helt pantad.

Rekomenderas starkt.

(1.00)



"Ja"

Nu, om inte tidigare, finns det risk att ni tar mig för att inte vara den ljusaste kritan i asken om ni enbart dömer efter vad jag nyss skrev inom citattecken. Därför tipsar jag er om att lyssna på uttalet av ordet omkring 0.39 i klippet nedanför. Genialiskt. Det är svårt att till exempel vara irriterad på någon som använder den accenten. Lättar på stämningen avsevärt.






Det är att leka med eld...

...när du drar upp det här igen.

Nu när antalet läsare verkar ha fördubblats sedan i fredags, från 2 till 4, måste jag ju avslöja en sak som jag har avslöjat många gånger förut: jag är för vansinnigt dålig på att skriva effektivt, ett inlägg tar mig i princip alltid minst en halvtimme. På riktigt. En halvtimme. 30 minuter. Ett halvt reppass inför sceniska.

Och dit jag vill komma med det här var att jag först hade tänkt skriva om någonting roligt som jag läste i tidningen i torsdags men sedan besökte fina Signes blogg (hon kommenterade förra inlägget för intresserade, har inte riktigt greppat det här med att länka coolt till andras bloggar) och hittade ett alldeles för rörande klipp så jag helt tappade gnistan.

Men så var det det här med ineffektivitet+blogg+julia=sant och vips hade det gått tillräckligt lång tid för att kunna skratta igen och därför mina vänner ska jag nu citera vad som stod i VK torsdagens den 11 november 2010 i artikeln "Elev i bråk kastade kniv i matsalen":

"Framför ögonen på Västangårdsskolans lunchrastande elever greppade den ena pojken flera matknivar som han kastade mot den andra eleven.
- Sedan uppstår det tumult, säger Rinnau-Stenman.
En i bespisningspersonalen satte efter pojken som hade kastat knivarna, men sprang in i en vägg."

Eeeh?


Ps. Blev jättenöjd med bilden.

Satteee

Okej, jag ger upp, kapitulerar, anser mig besegrad. Har försökt skriva ett inlägg i tjugo minuter nu och inser att det helt enkelt inte kommer att hända idag.

Nos vemos.

RSS 2.0