Julica

Tänkte bjussa på diverse bilder från min mobil och därmed typ det här året. TIDIGARE OPUBLICERADE.

 

1. Den här bilden är tagen på Earth Hour i Filadelfiakyrkan i Stockholm och här sjunger bästa Loreen en cool version av antingen Euphoria eller My Heart Is Refusing Me. Det var även första gången jag hängde med några av mina fina vänner.

 

2. När jag kom till Vännäs över påskhelgen välkomnades jag av den här synen. Tack pappa.

 

3. På påsklördagen fick jag och Johanna feeling och arrangerade en bild på mig som "svår". Vad tror ni? Funkar det?

 

4. Samma dag som jag skulle lämna in min hemtenta fick jag för mig att kolla hur många randiga plagg jag hade i Skarpan. En duktig samling måste jag säga.

 

5. Här ser ni en kartläggning av våra grannar i Högis. Siffrorna motsvarar i vilken ordning vi "lärde känna" grannarna.

 

6. Fredagen den 27/4 klockan tidigt på Missionskyrkan.

 

7. Amanda hittade sina soffsockar (partysockar enligt henne själv) på Gina Tricot i Stockholm en helg i maj. Ni skulle ha hört hennes tjut.

 

8. Hanna hittade solroskärnor i mitt skafferi samma helg. Jag hittade spår i hennes halsduk.

 

9. En bild av min kärlek; Stockholm.

 

10. Bakgården i Skarpan. Galet mysig.

 

11. Ett kvitto från den vecka då jag åt på Jensens tre gånger inom loppet av en ynka vecka. Första kvällen fick jag och en vän den här hälsningen tilldelad oss.

 

12. Min frisyr 12/6 del 1. Kallas: lugg eller inte? Både och!  (skabbigt.)

 

13. Min frisyr den 12/6 del två. Lite längre fram på dagen helt enkelt.

 

14. Första mötet med älskade Milla (som var så liten att hon bara halvhette Milla då).

 

15. Det historiska ögonblicket då jag och Salle hade rast samtidigt för första (och hittils enda) gången i sommar.

 

16. Dagen då Salle 1) medvetet hade matchat strumpor och arbetskläder och 2) medvetet tagit med rosa strumpor till dagen efter så att hon skulle matcha den rosa tröjan då.

 

17. 19/7 hängde jag och Oskar coolt i Övik. Bl.a. besteg vi hoppbacken och sedan ytterligare ett berg. Yee.

 

18. Här ser ni hur Milla chillar hos sin morfar i stugis. Det är också ett bildbevis på den så kallade morgonkidnappningen som han har fått någon idé om att genomföra så fort han får möjlighet.

 

Överlevde ni?

 

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.

 

 

Gothia Cup. Ett av de ställen där lagen bor under cupen. Tre 18-åringa killar ger sig på två 16-åriga tjejer och det hela rubriceras som "försök till våldtäkt". Killarna förhörs men frisläpps tills vidare. Hur löser man då detta? Såhär:

"I dag åkte tjejerna hem, medan pojkarna och deras lag är kvar.

- Vi blev lovade att killarna skulle flyttas från Kålltorps sjukhem. Så blev det inte. I stället fick vi vakter till sjukhemmet. Så vi tjejer blev tvungna att anmäla oss till vakterna så snart vi skulle göra något. Men de, killarna alltså, kunde röra sig hur fritt som helst, berättar en av flickorna."

Förövarna får vara kvar och offren får lämna den plats där de helst vill vara (åtminstone innan allt hände) måste till råga på allt övervakas.

Jag blir så less. 

...you said "are you happy?". 

 

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! 

Tänkte bara säga att om ni vill lyssna på ett bra album så kan ni lyssna på det här. Hassles nya är det. Det är skön...t. Personligen gillar jag sjuan och åttan mest. 

 

Hejdå. 

Tja!

Här sitter jag helt färdig för en ny dag. 06.32. Det är faktiskt jättetidigt. Men inte lika tidigt som Amanda måste vara klar när hon börjar typ 7. Stackarn. Hur som helst så måste jag börja lära mig att det tar kort tid att göra sina morgonbestyr när man har arbetskläder och således inte behöver välja kläder med omsorg (för det gör jag ju så sjuuuuuuuuuuuuuk mycket annars. Fast njae.). Men ändå. 

 

Slutsats som den här nya ha-arbetskläder-fasen har lett till:

1) Oj, vad tid jag lägger på klädval på morgonen i vanliga fall. Alltså inte kopiöst med tid såklart men ändå. Kan ju faktiskt inte blunda för att jag hur jag än vänder och vrider på det så har jag 15 minuter till övers idag. Trots att jag igårkväll inte ens "räknade in" klädval när jag ställde väckarklockan. Assvår ekvation.

 

Adjö.

Jag brukar inte direkt identifiera mig som en känslosam person. Gråter aldrig till filmer, blir sällan sådär naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw till söta och gulliga saker som barn eller pojk- eller flickvänner eller gudvetvad gör, jag gråter typ ALDRIG när jag gör illa mig och ja, ni fattar. MEN i denna tid har det slagit över fullständigt. För några dagar sedan höll jag på att börja gråta till Rasmus på luffen. När jag diskade och således inte ens tittade på filmen utan bara lyssnade. På jobbet. 

 

Det brukar inte direkt hända. 

 

Idag ringde jag för att checka av lite saker med den här:

 

Då hörde jag någon som gnydde och skrek i bakgrunden. Jag vet ju vilka som bor där i lägenheten och tänkte att det nog inte var den här:

 

 

som jag hörde eftersom han förhoppningsvis skulle säga ett ord  om han hade invändningar på något här i livet. Men ni ser ju att han styr en vagn på bilden här ovan så självklart tänkte jag ju då att det var den här:

 

som jag hörde genom luren. Då blev jag jätteglad och ba "åh, nu hör jag henne". Tji fick jag för det var den här:

 

som var missnöjd.

 

Då kände jag mig lite såhär:

(halvdum men ändå glad)

 

Hejdå. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag när jag gick ut från Konsum passerade jag en hund. En svart rackare av modell osnäll. Dummingen skällde på mig när jag gick förbi den och fnyste efteråt. Som om den hade något att säga till om. Då fnyste jag åt hundar i allmähet hela vägen hem. Och började tänka på hundrädsla.

 

Jag var rädd för hundar när jag var liten. Alla hundar. Tror att det var det där med att de hoppar fram och tycker att de är så otroligt trevliga och roliga och härliga som jag hade lite problem med, vilken normalt fungerande varelse beter sig så liksom (syftar på hundarna och inte mig själv)? Idag är jag bara rädd för vissa hundar. Idiothundarna. Ni vet de där hundarna som har noll social kompetens och antingen är överöveröverÖVERtaggade eller sjukt otrevliga. Läskigt. 

 

Det var typ det jag ville säga idag. Jag var jätterädd för hundar när jag var liten och jag är lite rädd för hundar nu när jag är stor.