Julica

Bloggvärlden, den är lustig. Den är relativt ny men oerhört stor. Jag läste bland annat att det i april 2009 startades ungefär 190 000 bloggar per dag. Det känns som att allt gick oerhört fort. Jag minns så väl den där gången för lite mer än två år sedan då min kompis sa att hans kompis och hans kompis (medveten, väldigt medveten upprepning) hade en blogg och jag minns att jag tyckte att det var lite häftigt. Eller snarare främmande. Det enda jag tidigare hade hört om bloggar var i princip baserat på folks åsikter om Blondinbella. Nu fanns det plötsligt en i min närhet. Åtminstone nästan.

Några månader senare var det dags för nästa besked; fyra, FYRA, av mina vänner skulle börja med detta så kallade bloggande. Förvisso tror jag att jag vid denna tid var lite mer insatt i ämnet men det var fortfarande något annorlunda.

Det var våren 2008. Nu, våren 2010, har det hänt grejer. Helt plötsligt blir jag nästan chockad när jag hör att någon inte har en blogg. (Fast det där var en överdrift. Faktiskt.) För det är inte klokt vad det finns bloggar! Inredningsbloggar, matbloggar, djurbloggar, designbloggar, fotobloggar, "vanliga" bloggar, bloggar om sjukdomar, bloggar om livet som ensam mamma, bloggar om livet som ung mamma, bloggar om livet som pappa, bloggar om livet som...fjortonåring, bloggar om livet i allmänhet, karriärsbloggar, schlagerbloggar, julbloggar, musikbloggar, modebloggar (hur kunde jag komma på den så sent?). Helt enkelt bloggar om i princip vad som helst.

Detta har lett till vissa regler. Oskrivna sådana antagligen och förhoppningsvis men ändå regler. Och jag är så dålig på att följa dessa:

1. Nämner du en person och denna har en blogg - glöm för allt i världen inte att markera denna som en länk till bloggen när du skriver namnet. (Denna regel gäller inte storbloggare)
2. Får du en kommentar och den som har kommenterat har en blogg - svara på kommentaren i det första inlägget i dennes blogg. Är inlägget för sorgligt och din kommentar för glad? Lugn, bara lugn, det spelar ingen roll så länge du kommer ihåg att skriva "sv", eller för all del "svar", innan.
   (Exempel; "sv: HAHAHAHAHAHAHA, jag veeeet. Så himla kul!")

Okej, i ärlighetens namn var det jag egentligen ville ha sagt med detta inlägg att jag är medveten om att jag är urusel på det här med att svara på kommentarer. Och det kunde jag egentligen ha skrivit i en mening och utelämnat resten. Hade kanske varit mer effektivt. Och mindre osammanhängande. Och betydligt bättre. Eller bäst skulle nog ha varit att inte skrivit någonting över huvud taget. Troligtvis. Adjö!