Julica

För högst tjugo minuter sedan hörde jag ett samtal mellan två tjejer. Den ena var ytters upprörd (ni vet det där läget när upprördheten är en milimeter från att övergå till ilska). Hennes anledning då? Ja, den var av det extremt banala slaget. En som hon kände, hur väl framgick inte av samtalet, hade på facebook blivit vän med någon hon aldrig hade träffat i verkliga livet. Och person nummer ett, den upprörda alltså, blev så vansinnigt irriterad när hon läste det. Av vilken anledning egentligen?

Jag gillar facebook. Jag gillar att man kan få en liten inblick i vad ens (helt ärligt, får man säga "ens"?) vänner tänker och gör, nära liksom bekanta. Jag gillar att man kan ha en gruppkonversation över mail. Jag gillar att man kan hitta förlorade kontakter, dock är jag fortfarande lite för ung för det kanske. Men när det blir på så blodigt allvar att man måste bli irriterad, nej, upprörd var det, för så små saker som den i föregående stycke, ja, då gillar jag det inte.

Kom igen, kvinnan kanske till och med frågade fel person? Har jag gjort en gång. Jag frågade en tjej som jag inte ens halvkänner, bara vet vem hon är genom bekanta. Hoppas ingen blev alltför arg.