Julica

Hade som sagt utvecklingssamtal idag. Min lärare tyckte att jag skulle vara lite busig ibland. Det tyckte jag var kul! Och jag vet inte vad jag tyckte var roligast; att hon använde ordet busig eller att hon sa det till en människa som fyller 18 i år.

I alla fall så tänkte jag ta det här på fullaste allvar och körde igång redan denna kväll. Det var nämligen så att jag och min far skulle på ett möte för kulturen i Vännäs (väl hemma brinner jag; vill bara vara kultur och hoppa runt bland olika pardanser, mindre konserter och hantverkshus trots att jag knappt vet hur man trär en symaskin). Vi var fotgängare på vägen dit. Det är ju en relativt vardaglig syssla och för att göra den lite trevligare kan man toka till det ibland och spela fotboll. Det gjorde vi! Med en snöklump. Har som blivit lite utav en tradition det där, en tradition som i familjen påbörjades under Piteåresan.

Men som sagt; fotboll stod på schemat. Då mötte vi en tjej, skulle tro att hon var i min ålder eller något yngre. Jag sa till pappa lite halvt på skämt att han skulle sparka till henne bara för att se reaktionen. Men icket, det gjorde han inte! Men då ni, då kom BJ, Bus-Julle i det här fallet, fram! Sicken BJ sen! Helt random och inte alltför medvetet sparkade JAG klumpen till tjejen. HA! In your face!!

Vet inte om hon blev alldeles till sig och överrumplad men mest troligt märkte hon det inte alls för jag var inte så duktig på att sikta. Vid närmare eftertanke siktade jag inte överhuvudtaget. Klumpen hamnade bakom henne. Tyvärr. Men iallafall; BUSIGT!!!

Imorgon planerar jag tejp under vattenkranen på skolan och ättika i vattenkokaren. Hihi.

Utvecklingssamtal är ju ändå fantastiska...