Ammi, this is for you!

Är en sådan där dryg människa som är otroligt brydd om grammatik och ordval. Inom de flesta språk skulle jag dock påstå att jag är chanslös, utom just svenskan, där går det bättre. Satsdelar har jag någorlunda koll på, i alla fall fyra av dem, de vanligaste ordklasserna likaså och bindeord, eller "samordnade konjunktioner" som jag har lärt mig att det heter, har jag inte heller alltför svårt med (även om detta inte syns så tydligt här på bloggen av den enkla anledningen att jag är mycket förtjust i att börja meningar med Men och Och. Och Fast. Fast det är fel. Jag vet.). Men, ja, ni ser ju, det finns vissa saker som jag aldrig lär mig eller får svar på:

  • Före och innan. Kära Ammi brukar snällt så fort jag undrar svara på när man använder vad. Lika snabbt glömmer jag bort det. Tyvärr. Det grämer mig!
  • Skulle och hade blivit/hade varit. Det händer ofta att man exempelvis säger "Jag hade sprungit om jag kunde" istället för "Jag skulle ha sprungit om jag kunde". Min fundering är om detta verkligen är istället för eller om båda alternativ är tillåtna? Jag tror att det här har något med konjunktiv, som vi så idogt jobbar med på spanskan, att göra men det besvarar fortfarande inte min fundering.
  • Nyligt och nyss. En kompis, som jag tyvärr inte umgås med nu, brukade påpeka det där, att vi ofta använder dessa ord fel. Finns det någon regel? Är båda ens godkända ord eller är det sista talspråk?
  • Läka och Läcka. I hela min släkt säger man i detta fall det första när man syftar på det andra. Jag är medveten om när man använder vad men likafullt säger också jag fel ibland. Nästintill frustrerande faktiskt.
  • Meningar i paranteser. Får man skriva långa meningar inom parantes? Får man sätta punkt i paranteser?
  • Citattecken eller citationstecken. Om jag i min skrivna mening ska citera en hel mening från någon annan text, hur gör jag då?
    Exempel:
    - Jag skrev tidigare att "I hela min släkt säger man i detta fall det första när man syftar på det andra." men jag ljög.
    - Jag skrev tidigare att "i hela min släkt säger man i detta fall det första när man syftar på det andra" men jag ljög.
    - Jag skrev tidigare att "I hela min släkt säger man i detta fall det första när man syftar på det andra" men jag ljög.
  • Ifrån och från. Jag tror inte jag behöver förklara. Finns det någon regel eller är ett bara talspråk eller gammelsvenska?



Kommentarer
Postat av: amanda

före ett substantiv och innan ett verb. tex. före dansen, innan jag far till dansen.



jag tror "jag hade gjort så om.." också finns men vet inte hur det används och tror det är ett helt annat tempus och det finns så många tempus och vi använder nog fel ganska ofta.



jag tror absolut att nyss är ett riktigt ord. och det syftar på väldigt nyss. typ jag kom nyss hem. nyligt är mer att du kanske var utomlands förra månaden och då är det rätt nyligt. du säger ju inte att du kom hem från affären rätt nyligt.



jag säger läcka ;) ;) ;)



du får ha långa meningar i paranteser, det är inte fel men det kan ju uppfattas som jobbigare att läsa men det spelar som ingen roll. du får ha punkt i parantesen ibland. Tex:

1. Hej jag heter Amanda (som du iofs redan vet).

2. Under dagen har jag duschat, ätit och jobbat. (Egentligen sovit också men det behöver vi inte prata om.)

Tror du ser skillnaden utan att jag förklarar. Varför jag inte skriver t.ex. "Under dagen har jag duschat, ätit och jobbat (egentligen sovit också men det behöver vi inte prata om)." är för att om man tar bort parantesen ska det ju fortfarande vara en riktig mening och den so börjar med egentligen är ju en egen mening. "Som du iofs redan vet." är ingen riktig mening.



För det första vill jag bara säga att jag tycker det heter citationstecken men det är ju bara en smaksak.

Det första exemplet är rätt. Däremot, det där attet. Enligt mitt språköra är din mening ändå fel. En blandning av två korrekta meningar som ser ut såhär:

1. Jag skrev tidigare: "I hela min släkt säger man i detta fall det första när man syftar på det andra.", men jag ljög.



2. Jag skrev tidigare att man i hela min släkt i detta fall säger det första när man syftar på det andra, men jag ljög.



Och det här beror på att det efter att följer en bisats och därför har en annan ordföljd. Att är en underordnad konjunktion tror jag det heter, liksom "när", "då", "om", "så att" osv. Den andra gruppen konjunktioner minns jag inte vad dom heter men dom är t.ex. "och", "men", "eller", "utan" osv.



Det är före den andra gruppen (som egentligen är den första) som man egentligen inte får ha kommatecken. T.ex. "Jag äter, och han dricker." är fel. Jag tycker att man får använda komma där ibland som i mina två exempelmeningar i förrförra stycket. Före konjunktionen "att" eller "när" är det egentligen kommatecken men vi använder det inte alltid längre. Det ska alltså egentligen se ut såhär: "Jag köpte bröd, när jag skulle åka hem." men så skriver ju ingen.

För att du ska förstå skillnaden ännu bättre ska jag ge exempel igen. Jag skrev ju nyss "Det är före den andra gruppen som man egentligen inte får ha kommatecken." (Och där ska det ju då egentligen vara komma före som.) "Som" är konjunktionen som skiljer satserna och eftersom "som" är en underordnad konjunktion är satsen som följer "som" en bisats. Det kan du se genom att den inte skulle kunna vara en egen mening: "Man egentligen inte får ha kommatecken." Du skulle inte heller kunna skriva en huvudsats efter "som" för då skulle det bli såhär: "Det är före den andra gruppen som egentligen får man inte ha kommatecken." Om du istället använder en samordnad konjunktion (så heter första gruppen kom jag på nu) som t.ex. "men" så blir det rätt med två huvudsatser: "Det är före den andra gruppen men egentligen får man inte ha kommatecken." Dock betyder den där meningen inte mycket nu men du fattar



TACK FÖR MIG NU VILL JAG DÖ

2010-03-06 @ 17:08:15
URL: http://amunds.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0