Julica

...och allt jag skriver blir samma skit.

Amanda gav blod idag. Bra gjort! Något jag verkligen aldrig kommer våga, får rysningar av blotta tanken på känslan när blodet rinner ur kroppen. Fy bubblan. Hur som helst, hon går runt här och är lite smygyr, vilket är helt förståeligt. Men i vårat icke-förhållande (dvs fejkförhållande/inteförhållandeöverhuvudtaget/vänskap) blir jag, likt en man som blir sympatigravid, sympatiyr. Så fort det snurrar till för henne visar det sig att detsamma sker för mig. Utan att vi är medvetna om varandras tillstånd.

Och det här, det liknar ju ingenting. Vad är det frågan om?

PS. När vi ändå är inne på det här med att bli gravid får jag äntligen säga HUR GLAD JAG ÄR över att Josefin och Joel (och Valle) ska få tillskott i familjen så att säga!!! DS.