Julica

Jag är väl medveten om att man inte ska bygga sina åsikter på en enda artikel, i synnerhet inte när den handlar om en än så länge opublicerad studie från Karolinska instituetet. Gissar att det är mycket av vinklar, synpunkter och diskussion som försvinner när en hel forskningsstudie ska återges liksom. Men nu gör jag det ändå, med risk för att jag kan ha helfel.

Artikeln hittar ni här.

Rubriken är "Jympa kan förhindra mobbing". För det första skulle jag vilja stava gympa med g och ingenting annat men jag tror att båda två är rätt så det hör inte hit. I alla fall så handlar det alltså om en studie av Susanne Bejerot där hon har undersökt om det finns ett samband mellan motorisk förmåga och mobbing. Metoden har, om jag har tolkat artikeln rätt, gått ut på att fråga 2000 nu yrkesverksamma vuxna om deras uppfattning om sina grundskoleår med avseende på mobbing, prestation och motorisk förmåga. Resultatet visade i korthet att de som upplevde att de hade sämre motorisk förmåga än sina jämnåriga i högre utsträckning också angav att de blivit mobbade som barn.

(Redan här kan man fråga sig varför man har valt att göra undersökningen på vuxna och inte på dagens barn som faktiskt vistas i den miljö där man har valt att undersöka mobbing. Men hon är docent så jag gissar att hon har avsevärt mycket bättre koll än vad jag har vad det gäller avgränsningar och så vidare.)

Artikeln avslutas i vilket fall som helst med ett tips från Bejerot angående hur man kan hjälpa de utsatta barnen i skolan:
"Det kan till exempel handla om ge barnen extra gymnastik som tränar motoriken på ett värdigt sätt. Sedan bör skolan också jobba mer med barnens självförtroende, säger hon".

Det är just det där som låter så befängt i mina öron! Ett barn som blir mobbat skulle aldrig ha gjort något annorlunda för att inte bli det! Det är aldrig, aldrig, ALDRIG den mobbades fel! Ett barn ska kunna vara i skolan utan att skilja på höger och vänster och utan att kunna göra kullerbyttor eller fånga en boll och ändå inte bli utsatt. Ett barn ska till och med kunna vara i skolan och inte klara av att öppna bänken utan att få bänklocket i huvudet OCH ÄNDÅ INTE BLI MOBBAD! Vi kan inte utrota mobbing genom att utrota olikheter, vi ska utrota mobbing genom att utrota TÄNKET att olikheter är negativt. Vi ska utrota mobbing genom att ge barnen en möjlighet att förstå att vi är olika men att alla behövs. För så är det, vi är olika, det kan ingen ta ifrån oss och det är någonting väldigt fint och bra också men ingen olikhet är bättre än någon annan, det är något konstigt hittepå som vi får för oss då och då bara.

Sedan bör man kanske hjälpa barn med dålig motorik för att motoriken i sig är viktig för deras egen överlevnad. Men den ska inte vara viktig för deras sociala acceptans hos andra. Punkt.



PS. Jag funderar lite på om hon över huvud taget har några bevis på att de barn som uppgav att de hade dålig motorik och blev mobbade faktiskt hade dålig motorik på riktigt. Det är klart att man tror att man har det om man alltid blir vald sist på idrotten (för jag gissar att vissa av de tillfrågade gick i skolan när DET ansågs som en okej metod) och det är också klart att man känner sig klumpig och drumlig och fumlig om man känner sig negativt iakttagen av  klass"kompisarna" men känslan säger här väldigt lite om den faktiska motoriska förmågan. DS.