Knock me down...

...I'm not bigger than life.

Som tidigare nämnt har jag upptäckt vilken förkärlek jag har till självbiografier. Det är helt klart genren no.1. Det är någonting speciellt i det där att få läsa om andra människors liv och dra paralleller, se likheter med sitt eget och sin omgivning. Ungefär som att jag förstår andra människors tankebanor och reflekterar jag över mina egna PÅ SAMMA GÅNG. En slags effektivitet. 

I nuläget har det dock gått så långt att jag läser två stycken parallellt; Robert Gustafssons och Alex Schulmans, den sistnämnda föga förvånande. Samtidigt läser jag den ytterst personligt skrivna boken "Drabbad av det oväntade", som inte skulle räknas som självbiografi men dock väldigt tankebeskrivande (bra ord, lät snudd på som ett eget påfund men icket). Hur som helst; jag känner en oerhörd misstanke att detta kan gå överstyr. Att jag snart kommer att få för mycket av det goda, träffa på det där rötägget och inte återhämta mig (obs! viss överdrift). Därför har jag bestämt mig för att chilla lite när jag är klar med Robert.

Tänkte att det skulle vara kul för er att veta liksom.

Eller vänta, det gjorde jag väl inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0