Mitt coola jag och matematiken

I den mattekurs som jag har läst detta år ingår det något som kallas för Projektarbete i vår mattebok men som jag, efter att ha peahunt lite för länge och därför helst vill frambringa magsyra och halvt nedbrytna matrester från min buk över ordet, väljer att kalla för Fördjupning. Denna fördjupning innebär helt enkelt att man ska fördjupa sig inom ett område i matematiken, vilket i och för sig inte är helt otippat. Den innefattar ingen rapport och jobbiga sidnummer utan bara en redovisning.

I vår bok gav de lite olika tips på vad man kunde göra och min lärare sa till mig att jag kunde ta "Månskärorna". Jag svarade att okej, det kunde jag väl göra. Sedan tittade jag lite på några andra uppgifter, skrev halvhjärtat några formler på slumpmässigt utvalda sidor i mitt häfte, bestämde mig för att ta den föreslagna uppgiften och åkte hem.

Detta var tisdagen för två veckor sedan.

Fredagen lärde jag mig en hel del om den nutida konsten och muskler som palmaraponeuros (finns i handen) och supraspinatus (finns vid skuldrorna, under kappmuskeln). Jag hängde alltså inte på mattelektionen.

Tisdagen efter gled jag in en kvart försent, hälsade inte på någon (det var i den stunden fyra andra personer i rummet så icke-existensen av hälsningen gjorde det hela lite suspekt), satte mig ned, öppnade läroböckerna, gick och "småsnattrade" med Fanny när hon hade entrat platsen, återvände till min plats, försatte mig i arbete, lyssnade när rektorn kom in och utbytte ord med vår lärare och några andra elever, skrev formler, svarade "ja" när min lärare undrade om det gick bra, lånade ut min räknare, renskrev min lösning, plockade ihop mina grejer, tog farväl, lämnade lokalen.

Jag kände mig så sjukligt anonym och häftig. Som värsta liraren. Dessutom hade jag hela tiden i bakhuvudet att jag skulle kunna googla på om det jag kommit fram till var det rätta. Inte fuska. Dubbelkolla.

Och nu, nu känner jag mig sådär häftig igen för vi ska redovisa imorgon och jag plockade fram min lösning för ett tag sedan, googlade på månskäror, fick träff direkt, ett bevis som stämmer överens med mitt. Bam.

Gangster, det är vad jag känner mig som. Tuff. Helfräsig. Obrydd. Cool, helt enkelt.


Kommentarer
Postat av: signe

bilden hör ju nästan hemma på kulturigt.blogg.se ju

2011-06-07 @ 22:29:51
URL: http://hejsigne.blogg.se/
Postat av: L y d i a

svar / Där försvann ALLT mitt hopp... Inte för att jag någon gång ens haft det gällande denna dator, men nu är det verkligen oexisterande. Men känn ingen skuld, det är bättre med en förvarning än att det ska komma som regn från klara himlen, att vi närmar oss att bli vänner men sedan lägger den pang bom av.

2011-06-10 @ 16:00:23
URL: http://lydiajosefine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0