Julica

...I really hope you do.

Kvällen till ära har jag åkt flygplan för fjärde gången på en och en halv vecka. Alla dessa flygturer har gjort att jag på riktigt har arbetat fram en rutin för kanelbulle- och kaffelserveringen som Malmöaviation sysslar med. Rutinen ser ut såhär:

1. Någon säger i högtalarna att det bjuds på kanelbulle och kaffe.
2. Random flygvärdinna delar ut pappersmugg innehållande mjölkförpackning (liten givetvis), servett samt konstig träpinne. Vill det sig riktigt bjussas det på vatten också. I plastburk.
3. Servetten plockas tillsammans med träpinnen fram ur sin plastbehållare och läggs ut på brickan. Detta för att bullen inte ska kladda och äcklas mot det lilla bordsstödet. Om man känner för det kan man sedan i smyg använda träpinnen som trumpinne för att fördriva tiden. Men man måste vara uppmärksam på vilka människor man har omkring sig, samt inkänna hur man själv har framstått som människa inför dessa.
3. Random flygvärdinna bjussar på kanelbulle.
4. Väntan. Vid det här laget lär man ha fått känsla för om man redan verkar konstig inför de omkringvarande och därför inte har så mycket att förlora. Då används träpinnen som trumpinne igen. Annars håller man sig på den fronten och kikar ut genom fönstret eller läser tidningen eller något istället.
5. Fortfarande väntan. Man småtuggar på bullen. Kanske klämmer man på mjölkförpackning och upplever den där kittlande känslan av att NÄSTAN - men inte helt - förstöra den. Kanske funderar man på hur mycket mjölk det skulle bli OM man förstörde den.
6. Flygvärdinna nummer 1 frågar om man vill ha te.
7. Man blir irriterad inombords för att inte kaffet kommer före.
8. Man ignorerar flygvärdinna nummer 1.
9. Flygvärdinna nummer 2 erbjuder kaffe.
10. Man tackar ja.
11. Fikastund!

Men ikväll blev det knas! Enligt högtalarrösten bjöds det på "havre...kaka" istället för kanelbulle, kaffet levererades före teet och kakan kom I muggen istället för efter. Dessutom var det inte en havrekaka utan en havretärning. Stor skillnad för denna "tärning" såg ut som en Delicatoboll. Detta ledde till obehag och kognitiv dissonans. Min hjärna fick panik, kunde inte ta in fakta. Jag började tugga fradga och löpa amok längs gången och ingen vet riktigt vad som hände. Själv har jag faktiskt minnesluckor från förloppet. Piloten började sluddra om att kasta ut mig från planet som man kastade ut Jona från båten i Bibeln och om nödladdning och att besättningen kommer att bära röda västar när vi landar i vattnet och blås i munstycket och lampor längs mittgången och allt det där som redan sagts en gång.

Nåväl, lugnet lade sig tillsist och jag började titta på min havretärning, läste innehållsförteckningen, tyckte att det var snålt med choklad för att vara en chokladboll, tog en tugga, konstaterade att det inte smakade gift, drack kaffe, tog en tugga till, konstaterade att den verkligen var ljus för att vara en chokladboll också, analyserade varför man valt att ha så lite kakao och kom fram till att det såklart var av ekonomiska skäl. SEDAN, efter kanske halva intaget, insåg jag att jag verkligen inte alls satt och åt en Delicatoboll, att jag hela tiden vetat att basen i denna "tärning" var havre, att det därför inte på långa vägar var konstigt att de hade så snålt med choklad.

Då kände jag mig dum och lurad av mig själv.