Julica

Tänker som så att varför inte ta upp den här listan igen, bara tre månader efter att jag började liksom? Det innebär att jag idag ska skriva om vilken typ av killar jag faller för.

Min mor har alltid varnat mig och mina syskon för musiker. För att de inte kan hålla tider och är dåliga på att planera. Eller det sistnämnda blir jag plötsligt osäker på om hon verkligen har sagt men något åt det hållet har jag för mig att hon har hävdat. Trots att jag alltså har vuxit upp med denna varning från en kvinna som i det här fallet vet vad hon talar om så måste jag inleda med att erkänna att ja, jag faller för musiker. (Kuriosa: min storasyster är gift med en så det verkar inte som att mor min lyckades särskilt väl.)

Ödmjukhet har hon inte varnat mig för däremot men det är jag också svag för. Och killar med en förmåga att tänka lite utanför boxen så att säga. Och uppmärksamhet. Inte att de tar uppmärksamhet utan snarare GER uppmärksamhet. Att man liksom upplever att de lyssnar på riktigt och så vidare. Tar en på allvar. Och att man märker att detta är en del av deras personlighet, att de ger de allra flesta människor i omgivningen denna typ av uppmärksamhet. Att den är äkta liksom.

Äkthet är för övrigt något som jag faller för generellt. Motsattsen, fejkhet, är ju oattraktiv i största allmänhet. Fejkad trevlighet, fejkat självförtroende, fejkad omtanke, fejkade åsikter, hugaligen!

Faller även för djup förresten.

Och just det, CHARM också!

Och sist men verkligen inte minst så faller jag för humor, eller borde jag säga komik? Eller kanske kombinationen? Hur som helst, jag faller för killar med liknande humor och som är smygkomiska. De som är roliga helt enkelt. Helst de som inte riktigt vet hur roliga de är.

Men det här är svårt. Och det må låta flummigt men det som jag faller allra mest för är nog att man känner någon form av konnektion i personkemin, typ att det känns naturligt och hyfsat oansträngt när man umgås. Fast nej, det håller inte heller.

Aja, det får räcka.