Julica

...imma på rutorna men ingen går hem.

Veronica Maggio. Bruttan som jag ogillade och sedan ogillade att erkänna att jag gillade. Fast ändå bara lite. Hon har en låt som jag oftast har sagt är den bästa av de hennes. Samtidigt är texten så misstolkningsvänlig. Och felhörningsvänlig. Därför ska jag nu ge er en alternativ tolkning av första och andra meningen i andra versen. Och jag ska göra det med hjälp av paint.

Nu kör vi!

Första raden går såhär:
Grannarna har klagat sedan kvart över tio
och det har jag illustrerat här nedan.



Här ser ni alltså grannarna som klagar klockan kvart över tio. Ni ser också Veronicas softa inställning till det hela. Hon bryr sig liksom inte.

Men eftersom hon sjunger SEDAN kvart över tio är det underförstått att de klagar fler gånger vad det lider:


Här är klockan halv tolv och till och med en katt har valt att reagera. Ett litet barn står också och gråter, får inte sova stackarn. Men Veronica är ändå chill med det hela.


Här är klockan kvart i två. Nu klagar så många grannar att jag inte orkade ge kroppar till allihopa. Och nu börjar Veronica tappa tålamodet också, de sabbar ju århundradets fest.
Den grå röken är för övrigt ilska.

Där har ni den första raden: grannarna har klagat sedan kvart över tio

Inget konstigt alls. Det konstiga kommer nämligen nu för fortsättningen går såhär:

Nu är alla i mitt kök och (och här kommer en helt fantastisk felhörning från Josefin Nylander med in i bilden också) jag gör ananaspaj.

Utan större ansträngning och utan att kallas dum kan man alltså anta att grannarna har klagat sedan kvart över tio och därefter, av outgrundlig anledning, hamnat i Veronicas kök, där hon dessutom gör ananaspaj.
Jag väljer att tro att Veronica helt enkelt BRANN AV och band fast dom i sitt kök och sedan tyckte att hennes fest behövde en paj. Det kan lätt illustreras såhär:



Betänk det där va!

Adjö!