They say my ways are nothing normal...

...but hey, the world is wicked too.

Det hände sig på ersättningsbussen för ganska exakt två veckor sedan. Det var helt vansinnigt trångt och varmt och tidigt. Eller ja, jag har blivit lite tidsbortskämd här nere, klockan var väl ändå efter åtta på morgonen. I vilket fall som helst så fick jag ståplats i närheten av tre tjejer i tioårsåldern. Det verkade som att de skulle på äventyr någonstans med sin klass eller nåt.

De här tjejerna trodde att de redan var tonåringar. De hade också klart för sig vem som hade högst status (hon satt i mitten såklart). De var helt på det klara med vilka tonlägen man skulle använda för att låta social och trevlig och perfekt, såklart var det den mittenvarande tjejen mest insatt.

En av dessa tre ägde en iphoneliknande telefon (behöver jag säga att det var den mittenvarande nu också?) och de började titta på bilder. Plötsligt hör jag en av de andra två säga följande:

- Oj, här är ju jag. Hur länge sen är det här? Ett år sen? Vad smal jag var!

Betänk att om detta nu var för ett år sedan så var denna tjej nio år. Det är liksom normalt att ändra kroppsform en gnutta i den där åldern, och många år framåt också såklart. Vad hon sa skar i hjärtat på mig. Men, det allra värsta var svaret som hon fick av den mittenvarande och statushavande flickan som kontra´de med:

- Ja fast titta, du var lite tjock på armen där.

Då kände jag att nääe, jag gillar inte den här världen. Jag avskyr den ibland. Vad gör vi för fel när tioåringar pratar såhär med varandra utan kanske egentlig insikt om hur de kan skada? När ska vi ändra på det här?

Kommentarer
Postat av: frida

hemskt, förstår inte!

2011-09-19 @ 21:56:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0