Lustiga konversationer som jag har deltagit i med random personer på universitetet och som jag troligtvis aldrig kommer att träffa igen

Under en guidad tur till psykologiska
Random: Du är nånstans uppifrån va?
Jag: Ja, från ett litet ställe utanför Umeå.
Random: Jaha, Ersmark?

Kan ni tänka er hur ställd jag blev? Ersmark liksom. Av alla ställen runt Umeå hade han koll på...Ersmark? Skojigt!

När jag skulle köpa balettlektioner

Kassanrandom: Och sedan vill jag se ett bevis på att du är medlem i kåren.
Jag: Asså, jag har ju inte hunnit få mitt kort men jag har nåt bevis nånstans (började rota i väskan)...var nu det kan vara...
Kassanrandom: Det spelar inte så stor roll, bara du har nåt papper så att jag kan säga "nämen titta vilket fint papper!".
Jag: Bra! ...fast det verkar vara hemma. Går det bra med det här? (Räckte fram ett bevis på att jag pluggar på SU.)
Kassanrandom: Nämen se, där har du ju. Ja, det där går bra.
Jag: Ja, titta vilket fint papper!
Kassanrandom: Hehe, ja, precis. Och även om du inte hade haft nåt papper hade jag nog gett dig rabatt ändå för om du hade lagt ner så mycket energi på att blåsa mig på dom här 50 eller 100 kronorna hade du helt klart förtjänat det.

Nu är jag ju medlem i kåren och så så jag blåste henne inte men iallafall, vi blev som lite polare där. Hon var kul! Sa hurtigt till de före mig att "nu var det bara det tråkiga kvar då" när de skulle betala och så. Och påminde om hur viktigt det var att jag lade mitt medlemskort bredvid sängen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0