Julica

För 2 år och 2 månader minus en vecka gjorde jag och Jossan någonting oerhört stort. Vi hoppade av apberget (eller inte men vi minskade vår diariumfrekvens markant) och övergick till att blogga på www.breakaleg.blogg.se och hejba, vad det gick! Vi höll ut i mindre än ett år. Ungefär 7 månader senare startade jag denna lilla vän för att FÖRVERKLIGA MIG SJÄLV (skämt) och här har jag hängt sen dess.

 

Men nu har jag fått nog. Jag flyttar igen. Blogg nummer tre är startad. Denna gång med anledning av flytten till Åkis. Vi blir fler som skriver. Jag förutsätter att NI ALLAALLAALLA följer med.

 

Och ja, www.okis.blogg.se är det. Tänk Åkis fast med o eftersom vi är extremt internationella.

Jahapp, det här med att jag igårkväll lovade mig själv att ge mig ut på springtur idag sög ju. Jag kunde typ inte somna igår för att jag var så peppad men idag när det gäller är peppen som bortblåst. Skulle ha gett mig ut inatt istället. Serri.

 

Nä, nu ska vi känna pepp här och sen bär det av! Ska bara kolla in vädret först (vi har så mycket träd utanför fönstren att när man bara slötittar ut är det generellt sett oklart vilket väder det bjuds på om dagarna, det kan vara klarblå himmel, molningt eller tokregnigt och man ser ändå knappt någon skillnad vid första anblick. Därför krävs det en aktiv handling, nämligen gå fram till fönstret och böja sig ner och kika upp mot himlen och t.ex. se att "hoppsan, årets varmaste dag är här", för att bedöma väderleken.). Om det är jättemycket regn idag kan hela det här springprojektet gå i stöpet. Hoppas.

Igår bestämde vi att vi skulle ställa till med mysfrukost idag. Men själva beslutsprocessen ballade ur och det blev EXTREMT viktigt att kliva upp i tid. Så viktigt att Amanda först hotade med att göra något halvdrastiskt med Björne men jag minns inte riktigt vad, de gör så mycket dumt mot Björne om dagarna att 1) hälften vore nog och 2) jag lägger väl typ en tredjedel på minnet, som att det tidigare under gårkvällen spred rykten om honom att han hade börjat röka fast han inte alls hade det. Hur som helst så var Amandas hot mot Björne så pass grovt att jag då hotade med att, om dom gjorde vad-det-nu-var mot honom, blöta ner Amanda, Viggo och sängen med vår använda golvmopp. Då gick Amanda bananas och hotade i sin tur med att "spola ner Björne i toaletten, eller nej förresten, göra 'morgontoaletten' på honom och sedan låta honom ligga kvar i toaletten".

 

Där tyckte jag att gränsen var passerad.

 

Förstår ni under vilka stressiga förhållanden Björne lever egentligen? Vad ska jag göra?

Min kära vän Hanna Elo går ju Bibelfjäll i Hemavan och har idag skrivit ett inlägg om tacksamhet. I slutet uppmuntrade hon oss som läser att fundera över vad vi är tacksamma för och det är precis vad jag ska göra just nu.Hanna skrev så fint i stycken med bilder och allt men jag skriver en lista på fem saker för att begränsa mig lite och för att hinna innan det är utbildningsdax.

 

Såå, fem saker som jag är tacksam för:

• Hur jag bor just nu. Att bo med Amanda är helt enkelt hur bra som helst. Plus att vi bor nära Betel där jag har ännu en jättefin Amanda och en jättefin Alvina.
• Att jag har fått förmånen att under livets gång lära känna så fina människor här, i Vännäs/Umeå och på andra håll i Sverige.
• Min älskade familj.
• Immanuel 153 och min hemgrupp. Utan dem hade förra terminen varit oerhört långsam och ensam.
• Att det var möjligt att flytta till Stockholm förra året (och att jag har haft möjlighet att bo kvar). Inte för att jag tycker att det är något fel på min kära uppväxtort utan för att det är något rätt med Stockholm just nu.

Kör en snabbupdate eftersom statistiken har gått ner till låga NOLL läsare. Det är stort fast tvärtom, det är egentligen förväntat. Till och med mamsen är less på att se inlägget om Alexander har hon sagt och eftersom hon är mitt största och enda fan så känner jag att det bör ses som det enda rimliga att också ni andra har gett upp. Att jag ändå adresserar dessa inlägg "er" beror på att jag av någon anledning förlitar mig på att NI använder bloglovin' OCH följer mig, vad mindre kan man vänta sig liksom? (ironi)

 

Men det är soft här, vi börjar så sakteligen reda ut livet och har nu, som bevis på detta, hemförsäkring fixat och internet på intågande. Det ni! Dessutom har vi skruvat ihop diverse möbler och således blivit typ 10 år äldre eller något.

 

Några andra saker som har hänt:

- Jag har träffat mina vänner här som jag har saknat.

- Jag har utvecklat en ambivalent relation till Björne från Björnes magasin.

- Jag har börjat plugga.

- Jag har hängt på Betel.

- Jag har jobbat.

- Jag har varit på Grönan och sett både Kapten Röd och Den Svenska Björnstammen.

- Jag har varit med om märkliga möten på bananen och uni.

 

Det här med min relation till Björne måste vi reda ut. Han följde ju med till Åkis som något slags skämt och för att han fyllde en rent praktisk funktion under resan men väl här har han blivit något slags substitut för "MANNEN I MINA DRÖMMAR" (som jag alltså inte har funnit). Men han har det inte lätt min lilla vän för Amanda och Viggo beter sig som två barnungar och behandlar honom för det mesta vårdslöst. Igår lade dom till exempel in honom högst upp i ett skåp i köket. Fatta om han hade ramlat ner, han hade ju skadat sig för livet. Och några dagar innan det ställde dom honom upp-och-ner i soffan med en kiwi mellan benen. Barnsligt, tycker jag.

 

Nehepp, nu ska jag plugga lite.

 

Adios.

 

Ser på Eva & Adam och Alexander i den serien kan faktiskt vara den mest irriterande karaktären genom hela TVs historia. Jag går snart sönder så störande hans "roliga" sätt är. Det värsta är att han är alldeles för trovärdig eftersom det ges plats åt alldeles för många "sköna" Alexander-roller i verkliga livet.

 

Tänker jag alltså. 

 

Då var det sagt.

 

Kolla till exempel här 2.15. Aaaaah.

 

Idag har jag och Amanda styrt upp inför flytten. Vi har betalat in första hyran, mailat Tempus, skrivit ut massa papper, pratat om internet (vi kom inget vart), glatt oss åt att vi har tillgång till musikrum, gjort en lista på vad vi ska kolla så fort vi kommer dit, byggt på vår behöver-lista och sådant. Det låter förvisso bra mycket mer effektivt nu än vad det kändes som i stundens hetta för då var allt mest bara kaos tycker jag. 

 

När Amanda hade åkt hem fick jag och mamsen feeling och fortsatte med att kolla igenom gamla nödvändigheter och onödvändigheter som skulle kunna få flytta med till Åkis och det har jag typ gjort sedan dess. Med diverse uppehåll för exempelvis skypetid med Milla och Josefin. 

 

El grand finale på denna dag som ju alltså har gått i flyttens tecken var när min far meddelade att han har möjlighet att köra ner till storstaden med grejerna, det gjorde liksom allting ännu mer verkligt och lättsamt. 

 

Men allt detta känns märkligt på ett märkligt (ursäkta läsetrasslet som jag nyss orsakade) sätt måste jag ändå säga. Det är tredje gången jag flyttar men trots det känns den här flytten större än de förra, som att jag flyttar på riktigt. Fast det är ju inte sant. Egentligen. Men det känns så. 

 

Nu ska jag sova och komma underfund med saker.

 

 

 

Fanny länkade alldeles nyss till ett avsnitt av Rädda Joppe och när jag hade tittat färdigt på det så valde jag att titta på Pingu, som Juttan (youtube) tipsade mig om. Käre tid, paniken var inte nådig då jag tryckte på play och det här introt drog igång:

 

Not cool. Jag ba "feeeeeeeeeeeeeeel melodiiiii :( :( :("

 

Sen hittade jag nedanstående och blev lugn igen. 

 

 

När jag väl hade börjat youtuba minnen fick jag feeling och sökte på Björnes Magasin. Lugnet då. Björnes har nog det abslut mest fridfulla intro man kan tänka sig. Jag blir sömning och tror att klockan är läggdags (vilket den ju är också) på momangen. Bäst.

Fast nog är det lite jobbigt att det ser ut som att han i samma veva som han sparkar bort stenen också sparkar lös sin tå och sedan skriver "Björnes" med sitt eget blod.

 

Och nu som magnifik avslutning på detta inlägg tänkte jag påminna er om två allmänt hejiga intron från barndomens dagar:

1) Den här för att den har världens finaste och mest pedagogiska text. Sen minns jag inte vilka undertoner programmet hade men jag hoppas på sunda.

 '

 

2) Den här för att den är awesome i största allmänhet.  Och till dig Hanna Elo. 

 

Natti

 

Idag har jag varit sådär smygproduktiv och 

- Mailat min f.d. hyresvärd

- Mailat sociologiska institutionen 

- Hängt på banken och ordnat upp lite konton och återbäringar

(- Handlat)

 

Det betyder att jag bara har 11 saker kvar att ordna upp innan flytten. Förutom att packa, boka biljetter och eventuellt köpa böcker. Och sånt som jag inte har tänkt på än.

 

Nu ska jag jobba fast jag imorse sa till Johanna att jag minsann inte skulle det om vakansen ringde men nu blidde det ett kortispass iallafall. 16.00-20.45 känns bra mycket lindrigare än om jag t.ex. hade åkt på ett 12.00-21.00 nämligen, vilket jag tidigare förutspådde att jag skulle åka på. 

 

PS. Jag och Amanda planerar stortdåd när åkislivet drar igång. Bara så ni vet. Håll ut. Eller tuvalu. DS.

Idag är jag pluggtaggad och känner därför ett starkt behov av att skriva det här så att jag kan gå tillbaka och se hur laddad jag en gång har varit. Jag vill lära mig, ha bra koll på teorier (och mina papper och anteckningar, särskilt anteckningarna för det föll TOTALT under venusgetenskapen), se vilka som går i min KLASS, åka tunnelbanan till uni och sådant.

 

Dessutom är jag taggad på Åkeshäng och Åkesblogg och Amanda&Viggohäng och fira Amandas födelsedag och saker som jag inte kan vara taggad på för att jag inte vet att de kommer hända, typ i klass med en viss plan förra året som vi liksom inte kunde förutspå. Alltså inte som att jag tänker att vi ska göra en ny plan för något eller någon men NI FATTAR GREJEN. Kanske?

 

Sist men inte minst är jag taggad på att träffa mina andra vänner där! Jättemycket.

 

MEN som vanligt så vet jag också att jag kommer sakna er som bor här eller som flyttar någon annanstans också. Såklart. 

Tänkte bjussa på diverse bilder från min mobil och därmed typ det här året. TIDIGARE OPUBLICERADE.

 

1. Den här bilden är tagen på Earth Hour i Filadelfiakyrkan i Stockholm och här sjunger bästa Loreen en cool version av antingen Euphoria eller My Heart Is Refusing Me. Det var även första gången jag hängde med några av mina fina vänner.

 

2. När jag kom till Vännäs över påskhelgen välkomnades jag av den här synen. Tack pappa.

 

3. På påsklördagen fick jag och Johanna feeling och arrangerade en bild på mig som "svår". Vad tror ni? Funkar det?

 

4. Samma dag som jag skulle lämna in min hemtenta fick jag för mig att kolla hur många randiga plagg jag hade i Skarpan. En duktig samling måste jag säga.

 

5. Här ser ni en kartläggning av våra grannar i Högis. Siffrorna motsvarar i vilken ordning vi "lärde känna" grannarna.

 

6. Fredagen den 27/4 klockan tidigt på Missionskyrkan.

 

7. Amanda hittade sina soffsockar (partysockar enligt henne själv) på Gina Tricot i Stockholm en helg i maj. Ni skulle ha hört hennes tjut.

 

8. Hanna hittade solroskärnor i mitt skafferi samma helg. Jag hittade spår i hennes halsduk.

 

9. En bild av min kärlek; Stockholm.

 

10. Bakgården i Skarpan. Galet mysig.

 

11. Ett kvitto från den vecka då jag åt på Jensens tre gånger inom loppet av en ynka vecka. Första kvällen fick jag och en vän den här hälsningen tilldelad oss.

 

12. Min frisyr 12/6 del 1. Kallas: lugg eller inte? Både och!  (skabbigt.)

 

13. Min frisyr den 12/6 del två. Lite längre fram på dagen helt enkelt.

 

14. Första mötet med älskade Milla (som var så liten att hon bara halvhette Milla då).

 

15. Det historiska ögonblicket då jag och Salle hade rast samtidigt för första (och hittils enda) gången i sommar.

 

16. Dagen då Salle 1) medvetet hade matchat strumpor och arbetskläder och 2) medvetet tagit med rosa strumpor till dagen efter så att hon skulle matcha den rosa tröjan då.

 

17. 19/7 hängde jag och Oskar coolt i Övik. Bl.a. besteg vi hoppbacken och sedan ytterligare ett berg. Yee.

 

18. Här ser ni hur Milla chillar hos sin morfar i stugis. Det är också ett bildbevis på den så kallade morgonkidnappningen som han har fått någon idé om att genomföra så fort han får möjlighet.

 

Överlevde ni?

 

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.

 

 

Gothia Cup. Ett av de ställen där lagen bor under cupen. Tre 18-åringa killar ger sig på två 16-åriga tjejer och det hela rubriceras som "försök till våldtäkt". Killarna förhörs men frisläpps tills vidare. Hur löser man då detta? Såhär:

"I dag åkte tjejerna hem, medan pojkarna och deras lag är kvar.

- Vi blev lovade att killarna skulle flyttas från Kålltorps sjukhem. Så blev det inte. I stället fick vi vakter till sjukhemmet. Så vi tjejer blev tvungna att anmäla oss till vakterna så snart vi skulle göra något. Men de, killarna alltså, kunde röra sig hur fritt som helst, berättar en av flickorna."

Förövarna får vara kvar och offren får lämna den plats där de helst vill vara (åtminstone innan allt hände) måste till råga på allt övervakas.

Jag blir så less. 

...you said "are you happy?". 

 

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! 

Tänkte bara säga att om ni vill lyssna på ett bra album så kan ni lyssna på det här. Hassles nya är det. Det är skön...t. Personligen gillar jag sjuan och åttan mest. 

 

Hejdå. 

Tja!

Här sitter jag helt färdig för en ny dag. 06.32. Det är faktiskt jättetidigt. Men inte lika tidigt som Amanda måste vara klar när hon börjar typ 7. Stackarn. Hur som helst så måste jag börja lära mig att det tar kort tid att göra sina morgonbestyr när man har arbetskläder och således inte behöver välja kläder med omsorg (för det gör jag ju så sjuuuuuuuuuuuuuk mycket annars. Fast njae.). Men ändå. 

 

Slutsats som den här nya ha-arbetskläder-fasen har lett till:

1) Oj, vad tid jag lägger på klädval på morgonen i vanliga fall. Alltså inte kopiöst med tid såklart men ändå. Kan ju faktiskt inte blunda för att jag hur jag än vänder och vrider på det så har jag 15 minuter till övers idag. Trots att jag igårkväll inte ens "räknade in" klädval när jag ställde väckarklockan. Assvår ekvation.

 

Adjö.

Jag brukar inte direkt identifiera mig som en känslosam person. Gråter aldrig till filmer, blir sällan sådär naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw till söta och gulliga saker som barn eller pojk- eller flickvänner eller gudvetvad gör, jag gråter typ ALDRIG när jag gör illa mig och ja, ni fattar. MEN i denna tid har det slagit över fullständigt. För några dagar sedan höll jag på att börja gråta till Rasmus på luffen. När jag diskade och således inte ens tittade på filmen utan bara lyssnade. På jobbet. 

 

Det brukar inte direkt hända.